Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danmark, är det sydligaste af de tre skandinaviska rikena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rytterknægten som högsta punkt. I det öfriga D. är
berggrunden nästan allestädes dold under kvartärtidens
mäktiga aflagringar af moränmaterial, lera och sand;
endast på få ställen är densamma blottad i dagen, men
genom djupborrningar har man utrönt, att den utgöres
af krittidens och tertiärtidens bildningar. Så
t. ex. består berggrunden på Lolland, Falster,
Mön, sydvästra Själland och inom ett område kring
Limfjorden, Aalborg, Lögstör och Thisted i Jylland
af skrifkrita; i större delen af öfriga Själland,
inom en del af Fyn och Langeland samt mellan Grenaa,
Mariager, Lögstör och Nyköbing i Jylland bilda olika
slag af yngre krita undergrunden. Tertiära lager,
hufvudsakligen lerartade ("moler", "plastisk ler" och
"märgel"), jämte brunkol förekomma inom öfriga delar
af Jylland, Fyn och Själland. Från stenålderstiden
tills nu har D. undergått en landhöjning, omfattande
hela den del, som ligger n. om en linje från
Nissumfjord öfver Nyborg till södra Falster, medan
däremot södra delen sänker sig. Den största påvisade
höjningen är 17 m. (vid Skagen). Sänkningen anses ha
medverkat till de stora landförluster, som egt rum
på Sönderjyllands västkust.
Den geologiska beskaffenheten har gifvit landet
dess särprägel med böljeformade landskap och
riklig omväxling mellan haf, land och insjö. Hafvet
omsluter öfverallt landet utom på gränsen mot tyska
riket. I v. sköljes Jylland på en sträcka af 300
km. af Nordsjön, som med sina starka vågor har
afjämnat kustlinjen, genom böljornas och vindens
förenade krafter omgärdat landet med en fortsatt
rad "klitter" och skapat den tredubbla rad af
reflar längs kusten, hvilka gifvit denna binamnet
"Järnkusten" och nödvändiggjort anläggningen af många
fyrar och räddningsstationer. Medan kustlinjen från
Skallingen - s. härom leder Graadyb in till Esbjerg -
följer riktningen s.-n., böjer den sig vid Hanstholm
med Roshage mot ö. och n. ö. upp till Skagen. På den
första sträckan brytes linjen endast på två ställen,
nämligen af Ringköbing- och af Nissumfjorden, medan
Tyborön kanal (i stället för den uppgrundade Agger
kanal) leder in till Limfjorden och alltså på sätt och
vis gör halföns norra del, Ty och Vendsyssel, till
en ö, liksom den var fordom. På den senare sträckan
gör Jammerbukten en inskärning mellan Bolbjerg och
Hirshals. Jyllands östkust sköljes af Kattegatt, som
bildar en rad vikar (Limfjorden, Mariager-, Randers-,
Horsens- och Vejlefjord), och längst i s. af Lilla
Belt med Kolding fjord. Kustlinjen är mycket
oregelbunden och krokig - mellan Randersfjord och
Aarhusbukt skjuter halfön Djursland ut i Kattegatt
-, men lämnar goda hamnmöjligheter i motsats mot
västkusten. Till Jylland höra Læsö, Anholt och flera
småöar i Kattegatt, Fanö och Mandö i Nordsjön samt
Morsö, Fur m. fl. i Limfjorden. Halfön är mycket
kuperad, i synnerhet på östra sidan mellan Horsens
och Randers; högsta punkten finnes n. om Horsens (Ejer
Bavnehöj 172 m.) samt i trakten kring Silkeborg,
där flera höjder uppnå 160 m. (Himmelbjerget 145
m.). Dessa högre nejder skiljas af betydliga sänkor,
säkerligen ursprungligen sund, som torrlagts genom
landets höjning. (Den i äldre skrifter förekommande
läran om en höjdrygg midt igenom landet är ej
riktig.) Sluttningen åt v. kallas "Fladerne", den
afbrytes ständigt af s. k. "bakkeöer". Där ligga
de stora.
delvis ofruktbara ljunghedarna, hvilka likväl
under den senaste tiden till stor del ha blifvit
odlade eller planterade med skog. Jylland har många
åar; längst är Gudenaa (158 km.) till Kattegatt,
vattenrikast Skjernaa (90 km.) till Nordsjön. Insjöar
finnas i synnerhet i Silkeborgtrakten; störst är
Mossö. Äfven Vendsyssel är rikt på kullar; dess högsta
punkt är Allerup bakker (135 m.). Här finnes äfven
D:s största mosse, "den store vildmose" (70 kvkm.);
"den lille vildmose" ligger s. om Limfjorden.
Öster om jylländska halfön och skild från den
genom Lilla Belt ligger Fyn, hvars norra del är
slättland ("Sletten") och som blott i s. v. har
större kuperade partier; högst är Fröbjerg Bavnehöj
(131 m.) i de s. k. "fynske alper", öns nordöstra
del utgör halfön Hindsholm mellan Odense fjord och
Stora Belt. Söder om Fyn ligga många större och mindre
öar, såsom Langeland, Taasinge och Ærö. Stora Belt
skiljer Fyn från Själland och vidgar sig söderut
till Smaalandsbukten, liksom Öresund, som skiljer
Själland från Skåne, i s. vidgar sig till Kjöge- och
Præstöbukt. Själland har en mycket oregelbunden
form och löper ut i en mängd halföar, af hvilka den
största är Nord-Själland, bildad genom att Isefjord
med Roskildefjord skär sig in från Kattegatt. De
mest utpräglade halföarna äro Odsherred samt Refsnæs
och Asnæs, hvilka sistnämnda omsluta Kallundborg
fjord. Med sina vikar och kuperade trakter liknar
Själland delvis östra Jylland, men kullarna äro ej
så höga (högst är Gyldenlöves höj, 126 m., nästan
midt på ön). Själland omfattar D:s största sjöar,
Arresö, Esromsö och Furesö, alla i nordöstra delen;
den längsta ån är Susaa (83 km.), som utfaller i
Smaalandsbukten. Kring Själland ligga några öar,
Aggersö och Sprogö i Stora Belt; Samsö, Sejerö
och Hesselö i Kattegatt, Amager i Öresund och Mön
i s. ö. Sistnämnda ös östra del, Höje Mön, har en
särprägel, i det att kritlagren här ligga blottade
och bilda ett efter danska förhållanden mäktigt
klipp-parti, Möns Klint, som på en sträcka af 5
km. följer kusten och därifrån höjer sig brant till
130 m. (högst når Aborrebjerget med 143 m.). Falster
och Lolland s. om Själland äro föga kuperade och
ganska låga; deras högsta punkter äro resp. 43 och
30 m. Medan en sänkning på 30 m. skulle låta största
delen af de danska öarna försvinna i hafvet, kommer
å andra sidan en höjning af några få meter att göra
både den fynska och den själländska ögruppen till
enhetliga öar. E.Ebg. E.E.
Klimatet är tämligen mildt ö- eller kustklimat,
mest utprägladt på öarna, mindre i mellersta
Jylland och Vendsyssel. Enligt 40 års iakttagelser
är landets medeltemperatur + 7,3° C., men, hur ringa
landets omfång än är, finnas i detta afseende stora
olikheter mellan olika landsdelar. Februari, den
kallaste månaden, har - 0,2°, juli, den varmaste, +
16° C. Temperaturväxlingarna under de senaste sju
åren gå från + 33,7° till - 22,9° C. Väderleken
är mycket ostadig, och årligen förekomma omkr. 130
åskväder. Nederbörden är i medeltal 614 mm. om året,
minst i norra Själland (547), störst i sydvästra
Jylland (708). Västliga vindar härska i västra Jylland
så afgjordt, att träden luta starkt åt öster, om de
icke alldeles hejdas i växten. "Havgusen" kan också
under den varma sommaren föra en kall, saltbemängd
dimma långt in i landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
