Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 1185-1186 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalmatien, kronland, med titeln konungarike, i Österrike

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

realskolor, ett seminarium för lärare och
ett för lärarinnor, en landtbruksskola och
2 navigationsskolor samt 367 offentliga och 20
privata folkskolor. Oaktadt framstegen under de sista
årtiondena är allmänbildningen sämre i D. än i något
annat kronland, i det att 1900 endast 26,4 proc. af
befolkningen öfver 6 år (22,4 proc. af hela
befolkningen) kunde läsa och skrifva.

Dalmatiska folkdräkter.

Till följd af de många bergen och den torra, föga
odlingsbara kalkgrunden äro endast 10,7 proc. af D:s
jord åker, däremot 46,3 proc. ängsmark. Vingårdarna
upptaga 6,4 proc., trädgårdar 3,7 proc. samt skogen
30 proc. Åkerbrukets produkter (1901: 695,000
dt. spannmål, mest majs, 22,000 hl. skidfrukter,
192,800 dt. potatis) räcka ej för behofvet; däremot
exporteras något vin och olja (skörden var 1901
af det förra 1,155,800 hl., af den senare 66,200
dt.). För öfrigt odlas det s. k. "tridentinska
surkörsbärsträdet" (Cerasus marasca), af hvars
frukter beredes likören maraschino, mandlar,
meloner, fikon o. a. frukter, tobak (16,700
dt.), Chrysanthemum cinerarifolium, som lämnar
s. k. dalmatiskt insektpulver, m. m. Höskörden
stiger till 255,500 dt., och ur skogarna fås
årligen 445,000 kbm. trä. Boskapsskötseln är
till följd af ringa fodertillgång ej synnerligen
framstående. Djurstocken omfattade 1900: 26,350
hästar, 38,500 åsnor och mulåsnor, 108,200 nötkreatur,
888,000 får, 187,500 getter och 56,750 svin. Jakt
på vattenfåglar i de talrika träsken har ekonomisk
betydelse. Äfven biodlingen, särskildt på öarna, är af
vikt. Silkesodlingen gaf 1900 20,000 kg. kokonger. Af
mycket stor betydelse är fisket, som 1901 sysselsatte
8,461 fiskare med 1,958 fiskarfartyg, Fångsten,
som utom af fisk äfven utgöres
af skaldjur och svamp, har ett värde af nära
2 mill. kr. Af mineral brytas brunkol (1,3
mill. dt. 1901, hufvudsakligen i Monte Promina vid
Siveric), kalksten och marmor, hvarjämte hafssalt
framställes (mest på öarna Arbe och Pago samt i
Stagno, omkr. 70,000 dt.).

Industrien omfattar hufvudsakligen likörtillverkning
(maraschino och rosoglio), kalk- och tegelbränning,
tillverkning af tvål, oljepressning, konservering
af fisk samt något skeppsbyggen. Sjöfarten är
ansenlig och sedan gammalt en hufvudnäring för
D:s befolkning. Landets handelsflotta steg 1900
till 7,832 fartyg om 42,109 ton med en besättning
af 19,330 personer. Segelfarten i D:s 67 hamnar
omfattade s. å. 50,366 ankomna lastade fartyg om
7,3 mill. ton. - D. hade 1900 126 km. järnbanor,
169 postkontor och 110 telegrafstationer med 1,746
km. linjer.

D:s landtdag består af den katolske ärkebiskopen,
den grekiske biskopen af Zara samt 41 valda ombud
(10 utsedda af de högst beskattade, 8 af städerna,
3 af handels- och industrikamrarna samt 20 af
landtkommunerna). Till riksrådets deputeradekammare
utser D. 11 deputerade. - I administrativt afseende
delas landet i 13 distrikt. Landets vapen är
tre krönta gyllene leopardhufvuden i blått
fält. Hufvudstad är Zara. J. F. N.

Historia. D. beboddes i äldsta tider af illyriska
folk, koloniserades sedan 7:e årh. f. Kr. vid kusterna
af doriska greker och eröfrades efter långvariga
strider af romarna (35-33 f. Kr.) under Octavianus
(Augustus). Landet blef under romerska kejsartiden
säte för en rikt utvecklad kultur, om hvilken ruiner
i flera kuststäder ännu bära vittne; det utgjorde
sydligaste delen af prov. Illyricum och kom vid
riksdelningarna flera gånger att bli föremål för
tvister mellan den östromerska och den västromerska
rikshälften. D. lydde 489-535 under östgoternas välde,
förhärjades mot 500-talets slut af avarer och slaver
samt togs under 600-talets första år i besittning af
kroater och serber. Den romerska befolkningen höll
sig kvar endast vid kusterna, där bysantinskt välde
upprätthölls i några städer. Mot 1000-talets slut
kom en del af D. under venezianskt skyddsherravälde,
och sedan ungrarna omkr. 1100 eröfrat största delen
af D., blefvo de lifliga handelsstäderna vid kusten
hela medeltiden igenom ett trätofrö mellan venezianska
republiken och konungariket Ungern. Under Venezias
trångmål tiden närmast efter ligan i Cambrai (1508)
eröfrades hela det inre D. af turkarna, hvilka
emellertid genom frederna i Karlowitz (1699) och
Pozarevac (1718) måste återlämna sina flesta där
gjorda eröfringar till Venezia. Dess dalmatiska
besittningar kommo 1797 genom freden i Campo
Formio till Österrike, som emellertid 1805 genom
freden i Pressburg måste afträda dem till Napoleons
italienska konungarike. Af D. och några angränsande
områden bildade denne 1810 de s. k. Illyriska
provinserna; 1814 återföll D. till Österrike och
upphöjdes 1816 till österrikiskt kronland med
titeln konungarike. Enligt 1867 års författning
införlifvades D. med "de i riksrådet representerade
konungarikena och länderna" (den österrikiska
riksdelen), en åtgärd, som af regeringen med stöd
af den italienska befolkningen genomfördes mot de
slaviska folkelementens sedan 1848 allt lifligare
uttryckta önskan om Kroatiens, Slavoniens och D:s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>