Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dallas, Alexander James D, nordamerikansk statsman - Dallastypi - Dalldorf - Dallerljud - Dalles - Dalling and Bulwer - Dall' Oca Bianca - Dall' Ongaro - Dallring - Dalm. - Dalman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återkomst till Amerika ej mer något offentligt ämbete.
(V. S-g.)
Dallastypi, en af skotten Duncan Dallas 1873 uppfunnen
etsningsmetod, som dock på grund af praktiska
svårigheter numera nästan öfvergifvits. Jfr
Galvanografi. (A. T-g.)
Dalldorf, by i preussiska regeringsområdet
Potsdam, 8 km. n. v. om Berlin, vid järnvägslinjen
Berlin-Stralsund. 5,443 inv. (1900). Staden Berlins
dårhus och idiotanstalt. Järnindustri.
Dallerljud, språkv. Se Tremulant 2.
Dalles [dä’ls], en af höga basaltväggar bildad
smal passage i nedre loppet af Columbia, som där på
en sträcka af 4 km. har knappt 40 m. bredd. Strax
nedanför ligger staden The Dalles i staten Oregon,
med 3,542 inv. (1900). Katolsk akademi.
Dalling and Bulwer [dä’li£ en bu’lwa], lord, engelsk
diplomat och skriftställare. Se Bulwer 1.
Dall’ Oca Bianca [åka bia’n,ka], Angelo, italiensk
målare, f. 1853 i Verona, intager en framstående
plats bland moderna italienska friluftsmålare. Han
behandlar mestadels motiv från sin födelsestad
eller från Venezia. Bland hans alltid glada,
friska, färgrika målningar märkas Ave Maria (i
Breragalleriet i Milano), Det första ljuset (i
Triestes museum), Vår (blomstermarknad i Verona)
och En modern Paris’ dom.
Dall’ Ongaro [å^garå], Francesco, italiensk
skriftställare och politisk agitator, f. 1808 i Mansuè
(Treviso), d. 1873, inträdde i det andliga ståndet,
men blef inom kort, till följd af sitt frisinnade
uppträdande, förbjuden att predika. Han begaf sig då
till Trieste, där han grundade tidningen "Favilla"
och sökte utbreda revolutionära meningar. 1847
utvisades han från Illyrien och vistades därefter
omväxlande i Siena, Florens, Rom, Venezia, Milano och
Turin. 1848 grundade han i Venezia tidningen "Fatti e
non parole". D. var en af de förnämste anstiftarna
af upproret 11 aug. s. å. I Rom organiserade
han den Garibaldiska legionen och blef medlem af
den konstituerande församlingen samt redaktör af
"Monitore romano". Efter flera års vistelse i Schweiz
och Belgien fann han 1856 en fristad i Paris, där han
blef medarbetare i flera liberala tidningar. 1859
återvände han till Italien och anställdes senare såsom
professor i litteraturhistoria vid universitetet i
Neapel. Af D:s arbeten, som äro dels vittra, dels
vetenskapliga, må nämnas: dramat Il fornaretto (1838),
de politiska dikterna Stornelli, berättelserna Novelle
vecchie e nuove (1869) och Dante-undersökningen
Storia del diavolo. D:s bref utgåfvos af De Gubernatis
1873. Biogr, af Barbiera (1873) och Mongeri (s. å.).
Dallring, mek., fys. Se Oscillation.
Dalm., vid zoologiska namn förkortning för
entomologen Johan Vilhelm Dalman (se Dalman 2).
Dalman, svensk adelssläkt, härstammande från en
Henrik Larsson, hvilken omkr. 1650 var kassör vid
amiralitetet. Hans sonsöner Lars (se nedan) och
Olof Johan Dahlman (vice-lagman, f. 1685, d. 1756),
adlades 1720 och ändrade då sitt namn till Dalman. -
På ättens namn och nummer adopterades den 1809
adlade major-mekanikus vid flottan Jonas Björkequist
(f. 1767, d. 1845), som var gift med en sondotter
till Lars D.
1. Lars D., ämbetsman, f. 1680 i Stockholm, d. 1752
i Karlskrona, blef efter slutade universitetsstudier
1710 sekreterare hos fältmarskalken M. Stenbock
och 1712 fältsekreterare vid svenska hären i
Tyskland, deltog som sådan i 1712 års fälttåg
(bl. a. i slaget vid Gadebusch), tillfångatogs
af danskarna vid Tönningens kapitulation 1713,
men fick med danskt pass hemresa för att inför
svenska rådet aflämna berättelse om fälttåget
och krigsfångarnas belägenhet. Som öfverauditör
åtföljde han 1716 den svenska härafdelning, som då
inbröt i Norge, deltog såsom generalauditör i 1718
års norska fälttåg och fick 1719 generalauditörs namn,
heder och värdighet, D. adlades 1720, deltog 1721 på
svenska sidan i fredsunderhandlingarna mellan Sverige
och Danmark, blef 1728 amiralitetskammarråd
och 1747 landshöfding i Blekinge län.
V. S-g.
2. Johan Vilhelm D., den förres brorsons son,
läkare, naturforskare, f. 4 nov. 1787 på Hinseberg,
i Näsby socken i Västmanlandsdelen af Örebro län,
d. 12 juli 1828, promoverades 1817 till med. doktor i
Uppsala, blef 1818 intendent vid Vet. akadrs
zoologiska afdelning, tillika 1819 adjunkt vid
Karolinska institutet i Stockholm, erhöll 1824
professors titel samt förordnades 1827 att förestå
professuren i botanik och naturalhistoria vid samma
institut. Sedan 1821 var D. led. af Vet. akad.
- Flera naturalster, särskildt djurförsteningar, äro
uppkallade efter honom. Han utgaf bl. a. Analecta
entomologica (1823), Ephemerides entomologiæ
(1824) och Om palæaderna eller de s.
k. trilobiterna (1826, med tillägg 1828).
(T. K.)
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
