Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalbergia - Dalbergsån - Dalbo - Dalbomålet - Dalbono - Dalbosjön - Dalboslätten - Dalby, socken i Malmöhus län - Dalby, fordom kloster och biskopssäte i Dalby socken - Dalby, kungsgård i Dalby socken - Dalbyälfven - Dalbyö - Dalcroze - Daldockor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som användes till finare snickeriarbeten. Af
D. melanoxylon (Afrika) erhålles ebenholts (ébène du
Sénégal). Huruvida palisanderträ erhålles af D. nigra
(Brasilien), är ovisst. Många till detta släkte
hänförda arter hafva beskrifvits från mellersta och
södra Europas tertiära aflagringar.
Släktet uppkallades af Linné d. y. efter bergsrådet
N. Dalberg (se ofvan) och hans broder, öfversten
C. G. Dalberg, som skaffade växter från Surinam
åt Linné. G. L-m. A. G. N.
Dalbergsån (Dalaborgsån), ett i södra
delen af Dal flytande vattendrag, som bildas genom
Örsåns och Frändeforsåns förening, 13 km. från
Vänern, och som faller ut i denna sjö vid Stretet
strax s. om platsen för det forna fästet Dalaborg,
Örsån, äfven kallad Storån och Krokån, kommer
från Marsjön i Backe socken, hvilken den lämnar
vid Bäckefors, strömmar sedan i sydlig riktning
genom Teåkern och Kappebosjön samt slutligen genom
Örsjön. Längd 37 km. Frändeforsån rinner upp med en
arm ur Bollerudssjön vid foten af Kroppefjäll och
med en annan ur Rådanesjön och Långhalmen, hvilka
båda armar gå i sydlig riktning till den grunda,
genom sänkning i två bäcken delade Hästefjorden,
hvarifrån vattendraget går i nordlig riktning förbi
Frändefors och Brålanda kyrkor. Längd 40 km.
Dalbo, invånare i landskapet Dal (se d. o.).
Dalbomålet, allmogemålet på Dal (se d. o.).
Dalbono [dalbånå], Edoardo, italiensk målare,
f. 1843 i Neapel, elev af Morelli, har gjort sig känd
genom eleganta och färgrika skildringar, i olja och
akvarell, af neapolitanskt folklif (Från Santa Lucia,
Neapolitansk teater, Löftet till madonna del Carmine).
Dalbosjön är den vanliga benämningen på den västra,
mindre delen af Vänern, hvilken skiljes från den
öfriga sjön genom Värmlandsnäs, Lurö skärgård,
Milskären, Ekens skärgård, Kållandsö och Kållands
halfö. I s. delar sig sjön i två större fjärdar:
den västra och större, utgörande den egentliga
fortsättningen af sjön, samt den östra, delad i
tvenne vikar, af hvilka den ena kallas Dättern,
ett slags insjö, hvilken ständigt ökas därigenom,
att sjön inkräktar på den omgifvande stranden. Sjöns
största längd (från n. n. ö. till s. s. v.) är 88
km. och dess största bredd 41 km. Största djupet
är 83 m., som träffats omkr. 5 km. från nordvästra
kusten. Sitt namn har sjön däraf, att landskapet Dal
utgör en betydande del af dess kust. J. H.*
Dalboslätten. Se Dal (landskap).
Dalby. 1. Socken i Malmöhus län, Torna härad. 2,540
har. 1,527 inv. (1905). Annex till Hällestad,
Lunds stift, Torna kontrakt. Om kyrkan i D. se
följande art. – 2. Socken i Uppsala län, Hagunda
härad. 2,184 har. 502 inv. (1905). Annex till
Väster-Åker, Uppsala stift, Hagunda kontrakt. En
mängd runstenar träffas inom denna socken. –
3. Socken i Värmlands län, Älfdals härad. 78,004
har. 3,466 inv. (1905). D. utgör ett konsistoriellt
pastorat, Karlstads stift, Älfdals kontrakt. Om
folkspråket i denna socken se "Dalbymålets ljudlära"
af Ad. Noreen (i "Nyare bidrag till kännedom om de
svenska landsmålen och svenskt folklif" I., utg. af
J. A. Lundell 1879).
Dalby, fordom kloster och biskopssäte i Dalby socken,
s. ö. om Lund. Sven Estridsson anlade
i D. Heligkorskyrkan samt grundade ett konvent af
augustinkorherrar (regularkaniker af Augustinus’
orden). Vid Roskilde stifts delning 1060 upprättades
jämte Lunds stift ännu ett, omfattande södra och östra
Skåne, Blekinge samt Bornholm. Biskopssätet förlades
till. D., och till biskop invigdes den bekante
Egino. Sedan det nyupprättade Lundastiftets biskop –
ej före 1067 – aflidit, förenade Egino hela Skåne,
Halland och Blekinge till ett stift med biskopssäte
i Lund. Klostret egde däremot fortfarande bestånd och
stod högt i anseende; 1080 begrofs där konung Harald
Hein. 1533 fick
Anders Bille klostret i förläning, och en del af
klosterbyggnaderna nedbröts då, men några lämningar
kvarstå ännu. D. kyrka, en af de märkligaste i
stiftet, går tillbaka till biskopstiden. Rester af
denna äldsta byggnad finnas ännu kvar i långhuset
och förhallen (med orätt kallad krypta). I midten
af 1200-talet utbyttes bjälktaket mot gotiska
krysshvalf. Se Jörgensen, "Den nordiske kirkes
grundlæggelse og første udvikling" (1874–78),
Brunius, "Skånes konsthistoria" (1850),
Löffler, "Udsigt over Danmarks kirkebygninger
for den tidligere middelalder" (1883).
 |
| Dalby kyrka och kloster. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
