Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 1109-1110 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dahlqvist - Dahlsbruk - Dahlstierna - Dahlström, Gustaf Jakob. Se Dalström, G.J. af. - Dahlström, Karl Andreas, historie- och genremålare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1873. - D. var en rikt utrustad konstnärsnatur,
och sedan han småningom lärt att förena en sund
reflexion med sin lågande ingifvelse, lyckades han
utbilda sig till en stor tragisk skådespelare. I
öfverensstämmelse med sitt skaplynne var han dock
alltid utmärktast i sådana roller, i hvilka djup
lidelse, glödande hänförelse och vulkanisk kraft
utgöra hufvuddragen. Han egde en ytterst lättrörlig
fantasi samt ett öfvermått af känslostyrka,
och ju mer han måste lägga band på sig för att
uttrycka en koncentrerad inre smärta, dess mer
gripande vardt hans spel. Med en stark idealitet i
sättet att låta rollens andliga egenskaper framstå
förenade han ofta den djärfvaste naturalism i den
yttre uppenbarelsen. Tolkningen kunde stundom bli
ojämn, färgglöden grell, och teknisk fullbildning
ernådde han aldrig. I yttre hänseende egde han de
för en skådespelare ovärderliga förmånerna af en
imponerande hållning, kraftigt formade och tankedigra
anletsdrag samt en malmrik stämma. I brinnande
hängifvenhet för sin konst tog han lifvets ständiga
hvardagsbekymmer lätt. En vederkvickelse utgjorde
för honom schackspelet, hvari han var mästare.
(E. F-t.)

Dahlsbruk. Se Dalsbruk.


Dahlstierna, Gunno
(före adlandet Eurelius), skald, f. 7 sept. 1661
i Örs socken på Dal, d. 7 sept. 1709 i Pommern,
student i Uppsala 1677, användes sedan 1681 såsom
landtmätare i Livland, med särskildt uppdrag att
kartlägga detta landskaps område och gränser, och
begaf sig 1685 till Tyskland, där han idkade studier
vid flera universitet, bl. a. i Leipzig, hvarest han
(1687) försvarade en afhandling, De electro, på sådant
sätt, att en professur erbjöds honom. Han återvände
det oaktadt till Sverige, där han 1690 utnämndes till
landtmäteri-inspektör. Sedan 1691 var hans verksamhet
förlagd till Pommern (där han utförde jordrefningen),
äfven sedan han 1699 utnämnts till direktör för
svenska landtmäteriet. 1702 upphöjdes han i adligt
stånd (först hans söner introducerades). - D. är
förnämligast bekant för sitt storslagna sorgekväde
öfver Karl XI, Kunga Skald, författadt på "ottave
rime", som han införde i den svenska poesien. Vidare
har han skrifvit några religiösa sonetter samt
en öfvers. af Guarinis här så populära herdespel
"Pastor fido". (Dikten öfver slaget vid Narva Giöta
Kiämpa-wisa om Kåningen å Herr Pedar är måhända icke
af D., utan möjligen af I. Holmström.) D. är den
förnämste representanten hos oss för den barocktidens
konstlade diktning, som kallats "marinism" (efter
den italienske skalden Marini, d. 1625) och som
utmärker sig för ett uppstyltadt patos, pompös prakt
i liknelser, som hämtades fjärran ifrån, konstlade
jämförelser och antiteser samt blandning af kristlig
och klassiskmytologisk apparat. I sin "Kunga Skald",
som länge ansågs för den förnämsta fosterländska
dikten i episk
stil, är D. än ståtlig, än platt, än sirlig, än
åter kraftfull, särskildt där hans patriotiska patos
bryter fram. Ett urval af hans dikter utgafs 1863 af
P. Hanselli, i 6:e delen af "Samlade vitterhetsarbeten
af svenska författare".

Dahlström, Gustaf Jakob. Se Dalström, G. J. af.


Dahlström, Karl Andreas, historie- och genremålare,
litograf, f. 22 okt. 1806 i Stockholm. Efter
vanliga skolstudier blef han underofficer vid Svea
artilleri. Kärleken till konsten förmådde honom
emellertid snart att taga afsked, och en ärfd
förmögenhet satte honom i tillfälle att besöka
Italien, där han vistades 1828-30, i umgänge
med Nicander, Wetterling och Fogelberg. Efter
sin hemkomst (1830) studerade han någon tid vid
konstakademien, där han likväl icke trifdes länge. Den
bristande konstnärliga tukt, som hans arbeten röja,
måste till en del skrifvas på räkningen af denna
knapphändiga skolunderbyggnad. I stället började
han med ifver studera Sveriges natur och de gamle
holländarna. Redan 1831 började han utställa som
landskapsmålare; sedan öfvergick han till förening
af genre och landskap. 1832-39 syntes, både på
akademiens utställning och i konstföreningen, flera
af honom målade små taflor: Fiskare på is, Skogseld,
Bondfolk med hästar, Kappkörning på Brunnsviken,
Fartyg i hamn, Landskap i månsken (Nationalmuseum),
hvilka vunno bifall för den fina och lifliga
framställningen, de korrekta djurstudierna och den
vårdade sammansättningen, fastän koloritens tyngd
i viss mån motvägde de goda egenskaperna. Genom
dessa bilder gaf D. uppslaget till den nyare svenska
genremålningen, hvars framgångar han likväl ej fick
dela. Omständigheterna ville, att hans egentliga
lifsgärning skulle utföras på ett annat område. Då
Karl XIV Johan beslöt att på Drottningholm samla ett
galleri af sina bataljer, funnos icke synnerligt
många konstnärliga krafter att tillgå. D. hade
i sina genretaflor visat sig ega goda studier i
hästens framställande, och fördenskull fick han genom
öfverintendenten Anckarsvärds bemedling beställning på
fyra målningar. Slaget vid Lybeck (1838), Öfvergången
af Rhen (1840) och Revy på Ladugårdsgärdet vid kejsar
Nikolaus’ besök 1838 (1843) finnas på Drottningholm,
Slaget vid Leipzig på Rosendal. Dessa kompositioner
gifva intyg om hans stora sammansättningsgåfva
och lätthet att alstra, men färgen befanns hafva
blifvit mycket tung och hård. D. egnade sig sedan
åt litografiska arbeten och utgaf Teckningar till
Karl XIV Johans historia (1844, forts. 1849), dels
kopierade, dels tecknade af honom själf, Teckningar ur
trettioåriga krigets historia (text af L. Westerberg,
1845-47; ny uppl. 1851-52), Teckningar ur Sveriges
historia under Karolinska tidehvarfvet (1847-51),
Teckningar ur Vasaregenternas historia (text af
A. E. Holmberg, 1854-55), Teckningar ur konung Gustaf
III:s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>