Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dahlbäck - Dahle - Dahlen - Dahlerup, Hans Birch, friherre, dansk sjöofficer - Dahlerup, Jens Vilhelm, dansk arkitekt - Dahlerup, Karl Verner Hornemann, dansk språkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lektor i modersmålet och filosofi samt t. f. rektor
vid högre elementarläroverket i Falun, från hvilka
ämbeten han erhöll afsked 1899. I sistnämnda stad
upprättade han jämte lektor P. J. Sundstén 1868 ett
elementarläroverk för flickor, hvars föreståndare han
var till 1874. - D. har författat flera värdefulla
afhandlingar, af hvilka må nämnas Om atomismen (1857),
Om logikens studium vid elementarläroverken (1864),
Är Sofokles’ Antigone en tragisk personlighet? (i
Falu läroverks årsber. 1870), Svenska
rättstafningsfrågan, betraktad ur pedagogisk synpunkt (1873),
i hvilken han med värme och kraft yttrar sig
till förmån för de åsikter, som framställdes af
"Nordiska rättstafningsmötet" 1869, samt den populära
afhandlingen Sokrates. En tidsbild (1875).
Dahle, Lars Nilssön, norsk missionär och
språkforskare, f. 1843 i Gryten i Romsdalen,
genomgick ett skollärarseminarium och 1864-66
missionsskolan i Stavanger, studerade 1867-69 vid
universitetet gammaltestamentlig teologi och
semitiska språk samt utsändes 1870 som missionär till
den norska missionen på Madagaskar. Sedan han
prästvigts i Durban, afreste han till Antananarivo,
där han till 1875, då han fick biträde af andra
missionärer, ensam ledde en af honom upprättad
skola för utbildning af infödda präster och lärare,
hvarjämte han studerade språket samt utarbetade
läroböcker. 1877-87 var han med biskops
myndighet tillsyningsman öfver den norska
Madagaskarmissionens station och präster. Samtidigt var han
en af de ledande männen i en internationell
kommitté af protestantiska missionärer för öfversättning
af bibeln på malagassiska. Denna öfversättning
kräfde 14 års arbete (1873-87). Under sitt arbete
med bibelöfversättningen fortsatte han sina
vetenskapliga studier af landets språk och kultur och
offentliggjorde dels en stor samling af de inföddes
sagor och visor, Specimens of malagasy folklore
(1877, företalet på engelska, återstoden, dittills
otryckt, på malagassiska), dels en följd
grammatikaliska och kulturhistoriska afhandlingar i ”The
Antananarivo annual and Madagascar magazine”,
såsom The arabic influence upon the malagasy
language (1873), The nouns of the language of
Madagascar (1874), Om passivum i malagassiskan (1881,
på malagassiska), hvilken väckte stort uppseende
bland lärda orientalister i Europa, och The race
elements of the malagasy (1883). Hälsoskäl tvungo
honom 1888 att återvända till Norge, där han sedan
1889 varit den norska Afrika- och
Madagaskarmissionens högste ledare såsom sekreterare i
missionssällskapet. På sista tiden har han i kyrkliga frågor
uppträdt som representant för den strängt
konservativa riktningen. På norska har han bl. a. skrifvit
Madagaskar og dets beboere (2 bd, 1876-77), en
öfverblick öfver norska missionssällskapets historia
1842-96, Livet efter döden og gudsrigets fremtid
(1892-93; öfv. till tyska och engelska), ”Verdens
ende” efter skriften, videnskaben, folketroen og
”beregningerne” (1898), Synd mod den helligaand
(1899), Religionen og menneskeslægtens stormænd
(1900), Kristi forsoningsgjerning efter skriften (s. å.;
2:a uppl. 1901) och Den hellige skrifts
guddommelige og menneskelige oprindelse (1901).
Dahlen. 1. (Rheindahlen) Stad i
preussiska regeringsområdet Düsseldorf. 7,145
inv. (1900). Bomullsväfveri, ölbryggerier, kvarnar. -
2. Riddarslott i Livland, vid Düna, omkr. 15 km. ofvanför
Riga. Det intogs 1621 af svenskarna, som där
byggde en skans, hvarjämte en skans anlades
på kurländska flodstranden. 1627 intogs
D. emellertid af polackerna under Gosiewski,
men utrymdes åter 1628, hvarefter svenskarna
iståndsatte befästningarna. 1700 byggde Vellingk
épaulements och batterier vid D. mot sachsarnas
på andra sidan Düna uppkastade befästningar; och
för att underlätta öfvergången af Düna vid Riga
s. å. anordnade Karl XII en "blind descente" vid D.
L. W:son M.
Dahlerup [-rupp], Hans Birch, friherre, dansk
sjöofficer, f. 1790, d. 1872, var 1808 som löjtnant
på linjeskeppet "Prins Christian", då det förstördes
vid Själlands udde, och blef under kriget ytterligare
två gånger tillfångatagen af engelsmännen. 1829
blef han kapten och hemförde 1838 med fregatten
"Rota" Thorvaldsen och en del af hans konstverk
från Rom. 1848 gick han i Österrikes tjänst som
Viceamiral, satte dess flotta ånyo i godt stånd och
bidrog 1849 väsentligt till Venezias eröfring. Till
belöning därför vardt han geheimeråd och friherre, men
aflägsnades 1851 på grund af officerarnas afund mot
utlänningen. 1861 togs hans tjänst åter i anspråk, men
1865 drog D. sig tillbaka till fäderneslandet. Hans
arbete Naturfilosofiske og kulturhistoriske
betragtninger (1862) vittnar om grundliga kunskaper.
Dahlerup [-rupp], Jens Vilhelm, dansk arkitekt,
f. 1836 i Norups socken i Jylland, gjorde med framgång
sina studier vid Köpenhamns konstakademi, hvars stora
stipendium satte honom i tillfälle att vidare utbilda
sig genom en utländsk resa (1864 -66). Han blef 1871
medlem af konstakademien, fick 1875 titel af professor
och utnämndes 1892 till etatsråd. D:s mest betydande
arbeten äro Toldbodhuset i Köpenhamn (i samarbete
med F. C. Böttger, 1868), Hôtel d’Angleterre (1872,
senare förändradt), det nya danska Kongl. teatret
(1872-74), som byggdes af honom i förening med Ove
Petersen, det originella lilla Pantomimeteatret i
Tivoli (1874), Kunstmuseum (färdigt 1895), som han
byggde tillsammans med G. Möller, det nya Glyptoteket,
Jesuskyrkan i Valby samt flera af byggnaderna i
Köpenhamns frihamn. Han har äfven restaurerat flera
kyrkor. På det konstindustriella området har han
varit flitigt verksam, har gjort teckningar till
guldsmedsarbeten, möbler m. m. Ph. W.*
Dahlerup [-rupp], Karl Verner Hornemann, dansk
språkman, f. 1859, student 1876 och cand. mag. i
nordisk filologi 1884, var 1887-89 assistent vid
k. biblioteket i Köpenhamn och blef sedan docent vid
universitetet därstädes. D. har utgifvit nya upplagor
af några fornisländska skrifter (bl. a. "Ágrip",
1881, samt, jämte F. Jönsson, den första och
andra grammatiska afhandlingen i Snorres Edda,
1886). Jämte O. Jespersen har han utarbetat en
Kortfattet dansk lydlære (1889; 2:a uppl. 1898)
och jämte Joh. Steenstrup en Navnebog til vejledning
vid valg af slægtnavne (1902; 2:a uppl. 1903). Det
första i sitt slag är hans förträffliga arbete Det
danske sprogs historie i almenfattelig fremstilling
(1896). D. var äfven medutgifvare af tidskriften
"Dania" (1893-1903) och har genom flera afhandlingar
och utgifningsarbeten visat sig som en af de bästa
kännarna af den nyare danskan. R-n B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
