Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 1071-1072 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagrapport - Dag Ringsson - Dagroffåglar - Dagrund - Dagsberg - Dagskott - Dagsljus - Dagsländor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dagrapport, sjöv., en rapport efter särskildt
formulär, som till ankars dagligen insändes från
hvarje fartygschef i en samlad sjöstyrka till dess
befälhafvare. Den innehåller uppgift på antalet
sjuka, behållning af kol, vatten och proviant,
tillkomst och afgång bland besättningen, under närmast
föregående dygn utförd exercis eller arbete m. m.
H. W-l.

Dag Ringsson, son till Ring, en af de fem småkonungar,
som 1017 på Ringsaker tillfångatogos af Olof den
helige. Efter faderns frigifvande lär Dag hafva
följt honom på vikingafärd och därunder fått ett
litet "rike" i Sverige. Under Olof den heliges
sista tåg till Norge stod han på dennes sida,
men nådde ej fram med sin skara, förrän slaget
vid Stiklastad (1030) var afgjordt. Han vågade det
oaktadt ett anfall ("dagsriden") på den segrande
bondehären, men blef tillbakaslagen och måste söka
sin räddning i flykten. Hans senare öden äro okända.
Y. N.

Dagroffåglar, Diurni, zool., en grupp af fåglar, som
förr räknades såsom en underordning af Raptatores,
roffåglar, vid sidan om en annan underordning,
ugglorna, men som numera antages bilda en själfständig
ordning, med namnet Falconiformes, utan intimare
släktskapssamband med ugglorna. Från de senare skiljas
dagroffåglarna till det yttre på ögonen, hvilka äro
riktade åt sidorna, på yttertån, som vanligen icke
kan vändas, samt på näbben, som äfven vid basen
är ofjädrad. För öfrigt hafva dessa roffåglar en
hård och fast fjäderbeklädnad, ett medelmåttigt
stort hufvud med tilltryckta fjädrar, lagom stora
ögon och små öronöppningar. Tårna, med sina skarpa
klor, äro alltid och tarserna nästan alltid nakna,
hvarjämte yttertån vanligen är längre än de båda andra
framtårna. Dagroffåglarna äro djärfva och skarpsynta,
flyga högt och raskt, äro i rörelse under dagen samt
vistas, ensamma eller parvis, inuti skogar eller ute
på slättlandet. De lefva, nästan utan undantag, af
större eller mindre, äfven kallblodiga ryggradsdjur,
som de själfva dödat, – stundom äfven af insekter. De
häcka i höga träd eller på klippor, sällan på marken,
bygga konstlösa bon och lägga några få ägg, som hafva
en något mera utdragen form än ugglornas. Ytterst
roflystna och blodtörstiga, kraftiga och snabba,
blifva de icke sällan högst skadliga för jakt och
fiske, om också en och annan gör rätt stor nytta genom
att utrota råttor och möss. Som bekant inöfvades
och användes, i synnerhet under medeltiden, en och
annan art till den s. k. falkjakten. Bland hithörande
släkten och familjer må nämnas: kärrhökar (Circus),
falkar (Falco), hökar (Astur), bivråkar (Pernis),
glador (Milvus), vråkar (Bueto), landtörnar (Aquila),
hafsörnar (Haliaëtus) och fiskgjusar (Pandion).
J. G. T. (L-e.)

Dagrund, krigsv., förr en på morgonen, före
reveljen, från en garnisons högvakt utsänd och
vanligen af högvaktsbefälhafvarens närmaste man
anförd truppstyrka, som hade till uppgift att
tillse, det alla vakter och poster fullgjorde
sina skyldigheter. Dagrund förekommer icke numera.
(C. O. N.)

Dagsberg, socken i Östergötlands län, Lösings
härad. 2,649 har. 735 inv. (1905). D. utgör ett regalt
pastorat i Linköpings stift, Norrköpings kontrakt.

Dagskott, sjöv., ett löst skott, som å svensk
ankarplats, då omständigheterna ej lägga
hinder därför, skjutes omedelbart före reveljen
(i regel kl. 5 f. m.) från högste befälhafvares
eller eskaderchefs fartyg, då jämte detta andra
svenska örlogsfartyg äro närvarande. Under
liknande förhållanden skjutes omedelbart efter
tapto (i regel kl. 9 e. m.) nattskott.
H. W-l.

Dagsljus, fys. Se Dager.

Dagslända (med larv och sista hudömsningen).

Dagsländor, Ephemeridæ, zool., en familj af
rätvingesländor (Pseudoneuroptera). Hithörande
arter ha smal och långsträckt kropp med 2-3 mycket
långa, ledade svansborst. Vingarna äro nätådriga, än
glasklara, än mörkbrokiga, vanligen 4, af hvilka de
bakre äro mycket mindre och stundom t. o. m. alldeles
saknas, såsom hos Cloëon diplerum. De hållas under
hvilan hopslagna uppåt. Pannspröten äro helt korta,
men hannarnas långa framben bäras
framåtsträckta i en sådan ställning, att de erinra
om pannspröt. - Dagsländorna vistas i närheten af
vatten, i hvilket de tillbringa sin larvtid. Ofta
uppträda de skarvis, i behagfull upp- och nedsväfvande
flykt. Stundom, i synnerhet mot kvällarna, visa de
sig i mängd och kunna bli obehagliga för åskådaren
genom den närgångenhet, med hvilken de sätta sig
till hvila på honom, hvarvid de ej inskränka sig
till kläderna. Särskildt i sydligare Europa väcka
arterna af släktet Palingenia uppseende genom sitt
plötsliga uppträdande i oerhörda massor, hvarunder
de om kvällarna uppfylla luften såsom det tätaste
snöfall och betäcka både marken och vattenytan. De
drunknande massorna lämna riklig föda åt fiskarna,
och i Frankrike lära de af fiskare kallas manna,
förmodligen en anspelning på ymnigheten af detta
plötsligt liksom nedregnande näringsförråd. I Ungern
är massuppträdandet af en Palingenia-art bekant under
namn af Theissblomning, och i vissa trakter benämnas
arterna af detta släkte med anledning af vanliga
tiden för deras uppträdande augustiflugor. Lika
plötsligt försvinna sländsvärmarna inom få dagar, ty
flygtiden är helt kort, och om några arter, särskildt
om hannarna, uppgifves det, att deras luftlif skulle
räcka endast några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>