Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cuvier - Cuvillier-Fleury - Cuxhaven - Cuyaba - Cuylenborch - Cuypers - Cuyuni - Cuyuvini - Cuzco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att den förledde honom till det antagandet, att
aldrig samma djurform, resp. djurart lefvat under
två på hvarandra följande tidsåldrar, att hvarje
period vore skild från närmast föregående och närmast
efterföljande genom egendomliga naturrevolutioner
("kataklysmer"), som förintade allt organiskt lif
och för hvarje ny period gjorde en ny skapelse af
växter och djur, specifikt skild från den föregående
periodens, nödvändig. - Dessa teorier stå gifvetvis i
intimaste samband med hans uppfattning af djurarten
såsom varande af absolut natur, oföränderlig,
hvadan också den släktskap, som finnes mellan de
olika till samma typ hörande djurformerna, kan
vara blott symbolisk. C:s anseende och mångsidiga,
djupa naturvetenskapliga bildning förmådde ej
allenast upprätthålla dessa läror gentemot den tidens
descendensteoretiker (särskildt mot Étienne Geoffroy
Saint-Hilaire), utan ock göra dem till förhärskande
ända in i senare hälften af 1800-talet (se vidare
Descendensteori). Bland hans skrifter må nämnas Leçons
d’anatomie comparée (5 bd, 1800-05; ny uppl., 8 bd,
1836-45), Description géologique des environs de Paris
(1808), Discours sur les revolutions de la surface
du globe (1812; 3:e uppl. 1825), Recherches sur les
ossements fossiles des quadrupèdes (4 bd, 1812; 4:e
uppl., 12 bd, 1835-37), Le règne animal distribué
d’après son organisation (4 bd, 1816; ny uppl., 5
bd, 1829 ff.) och Histoire naturelle des poissons
(22 bd, 1828-49), fortsatt af A. Valenciennes.
L-e.
Cuvillier-Fleury [kyvillie-flöri], Alfred Auguste,
fransk författare, f. 18 mars 1802 i Paris, d. 18
okt. 1887 därstädes, var under några år sekreterare
hos Louis Bonaparte, exkonung af Holland, och blef
sedan hertigens af Aumale lärare. 1834 öfvertog han
redaktionen af "Journal des débats", som förfäktade
julimonarkiens intressen till dennas fall. Sedan 1866
var han medlem af Franska akademien. Hans viktigaste
arbeten, som alla äro utmärkta för sin eleganta
stil, äro Portraits politiques et révolutionnaires
(1851), Études historiques et littéraires (2 bd,
1854), Historiens, poètes et romanciers (2 bd, 1863)
och Études et portraits (2 bd, 1865-68). C:s Journal
intime utgafs af Bertin i 2 bd 1900-03.
Cuxhaven [-hafen]. Se Kuxhaven.
Cuyaba,
hufvudstad i brasilianska staten Matto Grosso,
vid en liknämnd biflod till São Lourenço. 18,000
inv. (1902). Biskopssäte (sedan 1833). Viktig flodhamn
med liflig handel. C. är enkelt byggdt, med backiga,
miserabelt stenlagda gator. Årsmedeltemperaturen är
25,3°; den varmaste månaden, sept.-okt., har 27°, den
svalaste, juni, 20,8°. Regnmängden uppgår till 1,500
mm. C. anlades 1720 af guldgräfvare från São Paulo,
ödelades 1746 af jordskalf och blef 1835 hufvudstad
i Matto Grosso.
Cuylenborch [kö’]!-], Abraham van, holländsk
landskaps- och figurmålare, f. i Utrecht i början
af 1600-talet, d. där 1658, var troligen elev af
Poelenburgh, i hvars genre han arbetade. Med små
variationer utförde han i synnerhet framställningar
af grottor med Diana och nymfer såsom staffage. Hans
bilder äro i utländska museer ej sällsynta. De
träffas äfven i Nationalmuseum, Östergötlands
museum (Linköping) och i O. Granbergs samling.
O. G-g.
Cuypers [köjpers], Peter Josef Hubert, holländsk
arkitekt, f. 1827, studerade vid akademien i
Antwerpen. Inom arkitekturen har han till en början
verkat för återupplifvande af den gotiska konsten
för kyrkobyggnader. Emellertid grundlade han 1862
i sin födelsestad Roermond en skola för dekorativt
konsthandtverk och vann 1863 pris för förslag till
det nya riksmuseet i Amsterdam. Sedan följde en
mängd nya gotiska kyrkor, såsom i Wijck, en förstad
till Maastricht, i Eindhoven, Hollands vackraste
gotiska tempel (1868), i Breda m. fl., hvarjämte
han utfört många restaureringar, såsom i Roermond
och Rotterdam samt af domkyrkan i Mainz. Han har
om den sistnämnda skrifvit en bok Der dom zu Mainz
(1878). C. ledde byggandet af riksmuseet i Amsterdam
(1877-85) och centralbangården därstädes (1889),
äfven den sistnämnda hållen i holländsk renässans. I
sina affärsbyggnader har C. med användande af de
gamla holländska köpmanshusens karaktär gifvit
typen för den moderna affärsbyggnaden. C. är den
moderna holländska arkitekturens grundläggare. 1901
blef han ledamot af svenska konstakademien.
(G-g N.)
Cuyuni (Cuyuvini), flod i brittiska Guyana,
Syd-Amerika, upprinner i Venezuela mellan Sierra
Usupamo och Sierra de Rincote, strömmar först mot n.,
därefter mot ö., sedan den från s. och v. mottagit
flera viktiga bifloder, bildar, inkommen på brittiskt
område, flera fall vid Waika samt faller ut, sedan
den fr. h. upptagit sin största biflod, Mazaruni,
i Essequibos stora æstuarium. Flodens längd utgör
närmare 1,000 km.; den är segelbar till Waikafallen.
Cuyuvini, flod. Se Cuyuni.
Cuzco (Cusco). 1. Departement i sydamerikanska
republiken Peru. 404,845 kvkm. 438,646 inv. (1896),
mest quichua-(ketsjua-)indianer. Den södra delen
af C. omfattar en del af högslätten mellan Öst-
och Väst-Kordillererna, den västra delen fylles af
Öst-Kordillerernas kedjor, mellan hvilka Apurimac
(gränsflod i v.) och Urubamba m. fl. bifloder till
Amasonfloden leta sig väg till låglandet ö. om
Kordillererna. Den del af C., som sträcker sig
dit ner, utgör en ödslig urskogsregion. Metaller
(silfver, koppar, bly) finnas, men tillvaratagas
knappt. Hufvudnäringarna äro åkerbruk och
boskapsskötsel. På många ställen träffas ruiner från
det peruanska inkarikets tid.
2. Hufvudstad i nämnda departement, belägen i en
dal, 3,467 m. ö. h., under 13° 35’ s. br. 30,000
inv. (1896), hvilken siffra dock sannolikt är
alltför hög. C., som är en af de vackraste af
Perus städer, har 19 mestadels sköna och storartade
kyrkor, däribland den 1542-1654 byggda katedralen,
den forna jesuitkyrkan Iglesia de la Campania,
den gamla dominikankyrkan (från 1532), och det
på ruinerna af ett soltempel uppförda klostret San
Domingo. Gatorna äro trånga och illa stenlagda, husen
mest tvåvåningshus. Industrien omfattar tillverkning
af juvelerararbeten, ylle- och bomullstyger,
socker och läder. Biskopssäte, ett 1692 grundadt
universitet, prästseminarium, bibliotek och museum. -
C. var det gamla inkarikets hufvudstad, grundlagdt
1021 eller 1050 af Manco Capac samt 1533 eröfradt af
Pizarro. Staden hade då 200,000 inv. och en mängd
praktbyggnader, men spanjorerna nedrefvo snart de
gamla templen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
