Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Cronquist
- Cronstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i försvarsstånd. C. förordnades 1714 till lärare
i fortifikation för Karl XII:s systerson,
hertig Karl Fredrik af Holstein. 1716 blef
han generalkvartermästarlöjtnant och 1718
t. f. generalkvartermästare vid jämtländska armén
under Armfelt. I denna befattning utvecklade han
mycken verksamhet, bl. a. utarbetade han en, nu
i krigsarkivet befintlig, karta öfver Trondhjem
och en karta öfver nejden kring Röros. 1719 blef
han generalkvartermästare och öfverste, ledde
defensionsverket i Stockholms skärgård 1724-40,
blef generalmajor och direktör 1741, öfverkommendant
öfver befästningarna i Stockholms skärgård 1741 samt
generallöjtnant 1755. Han tog afsked 28 juli 1757
och dog 7 sept. s. å. L. W:son M.
3. Karl C., den föregåendes broder, krigare,
f. 1672, ingick 1699 vid artilleriet, deltog i
slaget vid Narva (1700) och följde sedermera Karl
XII:s segrande här, tills han blef tillfångatagen
vid Poltava (1709). 1710 blef han utväxlad
mot en rysk artillerikapten och anställd såsom
artilleribefälhafvare vid Stenbocks här i
Skåne, och såsom sådan deltog han i slaget vid
Hälsingborg (s. å.). Efter denna strid
gaf han förslag till ändringar i materielen för
att afhjälpa åtskilliga brister i densamma.
De föreslagna ändringarna vidtogos, och i slaget vid
Gadebusch (1712) ådagalades deras
ändamålsenlighet. C., som 1710 utnämnts till
öfverstelöjtnant, blef 1713 öfverste och 1716 chef
för allt artilleri i Sverige. Såsom sådan verkade
han för artilleriets vidare utveckling och lyckades
1725 få ett af honom föreslaget artillerisystem
antaget, genom hvilket en bestämd plan infördes i
artillerimaterielens anskaffning. Detta system, som
utmärkte sig genom enkelhet, likformighet, styrka
och rörlighet, återställde svenska artilleriets
ära, och främmande artillerier togo detsamma till
förebild. C. blef 1720 generallöjtnant af infanteriet
och 1740 president i krigskollegium. 1718
erhöll han friherrevärdighet. Död 1750.
W. G. B. (E. N.)
4. Karl Johan C., son till Jakob C.,
grefve, arkitekt och ämbetsman, f. 1709 i Stockholm,
d. där 1779, blef vid tjugo års ålder lärjunge hos
Polhem, på Stjärnsund, där han studerade mekanik,
och utnämndes 1733 till hofintendent. 1735 begaf
han sig på en utrikes resa och besökte under tre år
Tyskland, Frankrike och Italien. Såsom bevis på
hans vetgirighet omtalas, att han i Paris genomgick
en praktisk kurs i stenhuggeri. Efter sin
hemkomst (1738) egnade han sig ifrigt åt
byggnadskonstens studium under Hårleman, hvilken han
1743 efterträdde såsom öfverintendent. I denna
befattning, som han innehade till 1767, utvecklade
han en ganska omfattande verksamhet, ehuru han
som egentlig arkitekt endast var en fortsättare af
den hårlemanska stilen och knappast visade någon
större själfständighet. Af de verk han utförde
må nämnas flyglarna vid Drottningholm, efter
Hårlemans ritning, med af C. vidtagna förändringar,
återställandet af Maria kyrka i Stockholm efter
branden 1759, Amiralitetskyrkan i Karlskrona (börjad
1760), tyghuset vid artillerigården i Stockholm
(färdigt 1763). Drottningholms teater (1764-65)
och Olai kyrka i Norrköping (invigd 1767). Dessutom
hade han mycket att göra med Kina lustslott vid
Drottningholm. - 1767 kallades C., hvilken alltid
hållit sig på afstånd från politiken, till president
i kammarrevisionen och 1769 att intaga samma
ämbete i kammarkollegium. 1739 invaldes han i den
s. å. stiftade Vetenskapsakademien. - C. samlade ett
vackert bibliotek i konst, mekanik och naturvetenskap,
hvilket jämte konstsamlingar ännu förvaras på
släktens gamla fideikommiss Fullerö, i Västmanland,
-rn.*
5. Axel Fredrik C., son till Gabriel
C., bergmästare, den moderna mineralogiens och
geognosiens grundläggare, f. 23 dec. 1722 på
Ströppsta i Turinge socken af Stockholms län. I
Uppsala, där han blef student 1738, studerade han
till en början företrädesvis matematik, i syfte att
enligt faderns önskan blifva militär; men genom
Gottschalk Vallerius’ föreläsningar i mineralogi
fick han en oemotståndlig lust för detta ämne, åt
hvilket han sedermera odeladt egnade sig. 1742 ingick
han som auskultant i bergskollegium, där han 1746
blef e. o. notarie och 1747 notarie. Sistnämnda
år utnämndes han till geschworner i Öster-
och Västerbergslagen och blef slutligen, 1758,
bergmästare i nämnda bergslag. 1753 kallades han till
ledamot af Vetenskapsakademien. Död 19 aug. 1765. -
C. var en synnerligen duglig bergsman och skötte
sina befattningar med ovanligt nit och allvar. Sin
största ryktbarhet vann han dock som kemist och
mineralog. Han var den förste, som med framgång
och på grund af verkliga experiment sökte utreda
den kvalitativa sammansättningen af de mineral,
som då voro kända. Kemien riktade han därigenom
med upptäckten af metallen nickel, närsläktad med
kobolten, hvilken några år förut (1735) af bergsrådet
Georg Brandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbe/0487.html
