Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 887-888 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cronhielm - Cronhjort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kristoffer Crumbügel, hvilken sannolikt var bördig
från Holland och inflyttade till Sverige 1640 för
att blifva kock hos drottning Kristina. Stamfaderns
son Polykarpus, f. 1629, d. 1698 som
landshöfding i Västerås län, blef 1675 adlad, hvarvid
han antog namnet C., och 1691 baroniserad. Hans
söner, Gustaf och Salomon, blefvo grefvar,
den förre ("C. till Flosta") 1712, den senare ("C.
till Hakunge") 1719. Den friherrliga grenen utgick
på manssidan 1843 och utslocknade äfven på kvinnosidan
1875.


1. Gustaf C., son af Polykarpus C., grefve,
kanslipresident, f. 18 juli 1664 i Stockholm,
anställdes 1686 i kansliet och utnämndes samtidigt till
kammarherre hos prins Karl (sedermera Karl XII), vid hvars undervisning han någon
tid (efter 1695) biträdde. 1698 utnämndes han efter sin fader till landshöfding
öfver Västmanland samt blef 1710 hofkansler, kungl. råd och därjämte ordförande
i lagkommissionen. Vid 1710 års riksdag var han biträdande landtmarskalk.
1712 upphöjdes han i grefligt stånd. Från dec. 1713 till sept. 1714 var C.
kansler för Lunds universitet. 1718 utnämndes han till
president i kommerskollegium och till ordförande i
upphandlingsdeputationen 1719 blef han
kanslipresident och kansler för Uppsala universitet. C.
stod i mycken ynnest hos Karl XII - som likväl
uttalade den önskan, att C. "måtte visa mera
tillgifvenhet till publik nytta än till privat afseender"
-, men kom däremot i ganska spändt förhållande
till Ulrika Eleonora. Vid Karl XII:s död bestred
han hennes påstådda arfsrätt till kronan samt ogillade
förfarandet mot Görtz och styrelsens brist på
kraft vid försvarets ordnande. Sedermera, då han
som kanslipresident förde fredsunderhandlingarna,
afvisade han på ett tämligen ohöfviskt sätt prins
Fredriks tilltag att inblanda sig i utrikespolitiken.
Drottningen fann detta hans beteende "alltför
påkostande" och afskedade honom 12 dec. 1719 från
såväl kanslipresidens- som riksrådsämbetet. C.
gjorde väl prinsen sin "soumission", mot löfte att
återfå sistnämnda ämbete; men när prinsen
blifvit konung (1720), nekade han - på grund af prästen
P. J. Brenners lösa angifvelser mot C. för
landsförrädiska underhandlingar med Ryssland - honom
att inträda i rådet, tills en skarp skrifvelse från
sekreta utskottet bragte konungen på andra tankar.
C. slöt sig därefter till det holsteinska och sedermera
till det franska partiet. Han dog i Stockholm
3 juni 1737. - C:s namn är för alltid fäst vid
den af lagkommissionen under hans ordförandeskap
slutligen utarbetade och af riksdagen 1734 antagna
"Sveriges rikes lag". Bl. a. hade nämligen C.
största förtjänsten af den klara och kraftiga stil,
hvari denna lag är hållen. Han öfversatte "En
christelig furstes uptuchtelse uti vissa reglor och
lärepuncter förestäld af Erasm. Roterodamus"
(1721). Jfr Hans Järta, "Minne af riksrådet
grefve Gustaf C.", Svenska akad:s handl. XXIII,
1850.
J. Th. W.

2. Salomon C., den föregåendes broder, grefve,
riksråd, f. 1666, blef 1700 landshöfding öfver Närke
och Värmland och ådagalade såsom sådan stor kraft
och själsnärvaro vid danskarnas infall 1709, då han
i hast samlade en bondehär till det på trupper
blottade Värmlands skydd. 1714 utnämndes han till
ombudsråd i handelsexpeditionen, 1717 till öfverstallmästare
och 1719 till riksråd. Sistnämnda år
upphöjdes han i grefligt stånd. Död 1724.

3. Kristina Charlotta Ulrika C.,
författarinna. Se Berger, K. C. U.

Cronhjort, svensk adlig släkt, härstammande
från kyrkoherden Laurentius Andreæ i Runsten på
Öland, hvilken var en af undertecknarna af Uppsala
mötes beslut 1593. Dennes son Abraham
ingick i krigstjänst under namnet Hirsch,
befordrades till öfverste vid Närkes och Värmlands
regemente, adlades 1645 och antog då namnet
C. Släkten blef friherrlig 1696 och utgick
1777.

1. Abraham C., friherre, krigare, f. 1634 i
Livland, son af ofvannämnde Abraham Hirsch, adlad
C. Han ingick 1648 i svenska hären och hade 1658
avancerat till major vid bergsregementet, men tog
afsked 1661 och gick 1669 i hertig Eberhards
af Württemberg tjänst såsom befälhafvare för
dennes hela infanteri, omkr. 10,000 man. 1675
återvände han till Sverige samt blef då öfverste för
Smålands dragoner och 1678 för Kronobergs regemente.
1696 utnämndes han till landshöfding öfver Nylands
och Tavastehus län samt upphöjdes i friherrligt
stånd. 1700 förordnades han tillika till
generalmajor af infanteriet och befälhafvare
öfver den till finska gränsens skydd mot
ryssarna sammandragna styrkan. Ehuru denna
knappt uppgick till 6.000 man, lyckades han slå
ryssarna i träffningcn vid Väsilkovo 1701,
men 12 aug. 1702 blef han tillbakadrifven vid
Insrishof, och ehuru han lyckades gifva Nöteborg
någon undsättning, kunde han ej hindra denna
fästnings fall i okt. s. å., liksom
han ej heller kunde hindra ryssarna från
att 1703 taga Jama och Koporie. C. utrymde
tvärtom Ingermanland efter att i juli s. å. hafva
gjort ett, i betraktande af den fördelaktiga
ställningen, jämförelsevis svagt motstånd vid
Systerbäck mot den 7,000 man starka, af tsaren själf
anförda armén, emedan han trodde sig hotad af ett
storartadt kombineradt anfall till lands och sjöss.
Vid Joutselkä försvarade han sig sedan så energiskt
mot de förföljande ryssarna, att dessa funno sig
föranlåtna gå tillbaka till Systerbäck. Själf gick
C. till Viborg, där han nedlade sitt befäl. Han dog
20 nov. s. å. i Hälsingfors. L. W:son M.

2. Karl Gustaf C., den föregåendes son, friherre,
ämbetsman, f. 1694, inträdde 1708 i hären, deltog
1718 i fälttåget mot Norge och Fredrikshalds
belägring samt blef 1719 kapten vid gardet
och 1731 major vid Kronobergs regemente.
1743 tog han afsked ur krigstjänsten, men
återinträdde 1749 i densamma såsom öfverste för
ett garnisonsregemente i Stralsund. 1755 blef
han landshöfding i Västernorrlands län, men dömdes
1756 detta ämbete förlustig genom ett honom
afvogt parti vid riksdagen. Han hade nämligen
öfvergifvit hattpartiet och slutit sig till hofvet.
1762 upphäfdes domen, och C. utnämndes till
presidenti krigskollegium.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>