Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cromwell - Cronaca - Cronartium - Cronberg - Cronegk - Cronhamn - Cronhawen - Cronhielm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
parlamentets förtroende. Vid den konflikt mellan här
och parlament, som kom till utbrott i april 1659,
tog C. efter någon tvekan härens parti och upplöste
parlamentet. De högre officerarna tyckas ha velat
upprätthålla protektorn som sitt verktyg, men den
starka republikanska stämningen bland de lägre
officerarna och i city föranledde (7 maj) "långa
parlamentets" återkallande, hvarefter C. utan saknad
nedlade sin värdighet. Han lämnade England sommaren
1660, vistades sedan i Frankrike och Schweiz under det
antagna namnet John Clarke och återvände omkr. 1680
till England, där han under samma namn lefde i
sträng tillbakadragenhet i Cheshunt nära London
och dog bortglömd, 1712. Hans karaktär som enskild
man var i allo aktningsvärd. Jfr Noble, "Memoirs of
the protectoral house of Cromwell" (1787), Oliver
Cromwell, "Life of Oliver C. and his sons Richard
and Henry" (1820), och Waylen, "House of C." (1880).
4. Henry C., den föregåendes broder, f. 1628, tjänade
under inbördeskriget som officer i parlamentshären,
hade 1650 nått öfverstes grad och tjänade under
fadern på dennes fälttåg till Irland. 1653
var han en af Irlands representanter i det
s. k. "Bare-bone-parlamentet". Mot slutet af år 1654
blef han medlem af irländska rådet och befälhafvare
öfver därvarande trupper samt styrde sedan 1655 med
klokhet och moderation Irland som ställföreträdare
för sin svåger, lordlöjtnanten Fleetwood. I nov. 1657
blef han själf lordlöjtnant. Våren 1659 afvisade han
med mycken bestämdhet rojalisternas alla försök att
locka honom till att under den rådande förvirringen
medverka till en stuartsk restauration. Kort efter
brodern nedlade äfven Henry C. sin myndighet (juni
s. å.) och drog sig tillbaka till sina gods i
Cambridgeshire, hvilka han efter restaurationen
till största delen lyckades behålla. Han
afled 1674. Se under C. 3 anförd litteratur.
V. S-g.
Cronaca, florentinsk arkitekt. Se Pollajuolo.
Cronartium, bot., ett till uredineerna hörande
svampsläkte. Arterna äro till stor del värdväxlande
sålunda, att æcidieformen, den s. k. blåsrosten
(Peridermium), uppträder på stammar och grenar af
Pinus-arter, medan de öfriga sporformerna träffas
på arter af Ribes, Pæonia, Cynanclium m. fl. Flera
arter göra stor skada å kulturväxter. Den till
C. ribicola hörande blåsrosten är ödeläggande
för weymouthstallen, och samma arts öfriga
utvecklingsstadier träffas på bladen af vinbär. En
annan form af blåsrost kan göra betydlig skada
å den vanliga tallen; dess öfriga generationer
komma till utveckling på blad af pion och tulkört.
G. L-m.
Cronberg, Börje Olofsson, före adlandet Buræus,
f. 1622 i Örebro, var handlande i Stockholm och
samtidigt tjänsteman i statens räntekammare. Han
arrenderade tidvis kronans kopparhandel och
tullinkomster samt bodde i det hus nära Slussen,
som ännu efter honom kallas räntmästarhuset. C. dog
1673 i Stockholm och begrofs i Södertälje. En stor
del af hans affärsarkiv förvaras i riksarkivet.
H. Rn.
Cronegk, Johann Friedrich von, friherre, tysk skald,
f. 1731 i Ansbach, d. 1758. Han författade didaktiska,
lyriska och dramatiska arbeten, af hvilka senare
det efter franskt mönster skrifna sorgespelet Kodrus
(1757) är mest bekant. Tillika
var han en af de förste, som i Tyskland riktade
uppmärksamheten på den spanska litteraturen. Hans
Gesammelte werke utgåfvos af J. P. Uz 1760-61. Se
Gensel, "J. Fr. von Cronegk" (1894).
Cronhamn, Johan Peter, musiker, f. 7 maj 1803
i Östra Karups socken i Halland, fick tidigt
anställning som flöjtist vid södra skånska
infanteriregementet. Beskyddad af prosten Schartau,
erhöll han 1821 en plats som skollärare i Lunds
stift samt lärde sig spela klaver och orgel. Efter
Schartaus död (1825) begaf han sig till Stockholm,
blef 1827 organist i Skeppsholms församling, 1829
kammarskrifvare i tullverket samt tog studentexamen
och kameralexamen 1832-33. C. blef 1842 lärare i
elementar- och körsång vid Musikaliska akademien,
1843 ledamot samt 1860 t. f. och 1870 ord. sekreterare
vid denna akademi (med professors titel). 1860-70
var han därjämte revisor i kammarrätten. 1840-43
anförde han Stockholms sångförening. På offentligt
uppdrag reste han 1853 till Tyskland för att lära
känna därvarande konservatoriers organisation. Död
15 juni 1875. - C:s nitiska verksamhet både som
administratör och som lärare var Musikaliska akademien
till stort gagn. Såsom tonsättare intager han icke
någon hög rang; några soldat- och jägarsånger
(Infanterisång, Signalen) äfvensom Sånger för
barn hafva likväl vunnit popularitet för sin
enkla och tilltalande melodik. Dessutom utgaf han
Praktisk lärobok i flerstämmig sång (1851), Musica
sacra (1854-67), Sånglära för skolan (1870; I 6:e
uppl. 1886 och 1895, II 2:a uppl. 1881), historiken
Kongl. musikaliska akademien åren 1771-1871 (1871) och
flera häften skolsånger, hvarjämte han arrangerade
folkmelodier till Dybecks "Runa" (1842 ff.) och
60 Bellmansmelodier för manskvartett, redigerade
sångsamlingen "Sjung", satte gitarr-ackompanjemang
till en mängd sångstycken och öfversatte Furstenaus
flöjtskola.
I Musikaliska akademiens handlingar skref
han flera minnesteckningar öfver bortgångna
ledamöter. - Sonen Fritjof August C., f.
1856, d. 1897, blef 1883 Musikaliska akademiens
bibliotekarie och var dessutom 1888-92 sekreterare vid
k. operan. Han utgaf Oscar Fredriks (konung Oskar
II:s) "Högtidstal i kongl. musikaliska
akademien under ett nioårigt presidium" (1885)
och musikkalendern "Dur och moll" (1888) samt
uppsatte 1879 veckopublikationen "Hvad nytt från
Stockholm?", som han redigerade till sin död.
A. L.
Cronhawen, Paul, sjöhjälte, f. 1687 i Karlskrona,
tjänade 1704-09 på franska och engelska kaparfartyg,
men var från 1709 i svensk örlogstjänst. 1713 blef
han kapten. Hans verksamhetsfält var Östersjön,
där han med beundransvärd lycka och djärfhet
uppbringade fartyg, t. ex. 1715, då han i preussiska
härens åsyn och framför Stettins kanoner i en
slup med tolf mans besättning tog ett fientligt
skepp på sex kanoner. S. å. slog han vid Usedom
med sju fartyg en dansk flotta på nitton och
blef därför kommendör. 1727 blef han adlad (han
hette förut Unbehawen). 1741 utnämndes han till
schout-bynacht. I denna egenskap deltog han i kriget
mot Ryssland 1741-43. Efter detta krig blef han af
en ständernas kommission dömd förlustig ett halft
års lön, för försummande af öfverbefälhafvarens,
Lewenhaupts, order. Död i Karlskrona 1746.
O. E. G. N.*
Cronhielm, svensk adlig ätt, som härstammar från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
