Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Crémieux - Cremona, provins i konungariket Italien - Cremona, Luigi, italiensk matematiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dennes bittre motståndare, när hans planer på
kejsardömets upprättande blefvo skönjbara. C. blef
därför häktad vid statskuppen 2 dec. 1851 och
drog sig därefter, frigifven, från politiken,
uteslutande sysselsatt med sitt advokatyrke. När
oppositionen mot Napoleon III började växa, utgaf
han en samling af sina försvarstal under titeln
Liberté (1869). C. blef 1869 af Paris invald i
lagstiftande kåren, uppträdde där som rättrogen
republikan och insattes efter kejsardömets fall 4
sept. 1870 i nationalförsvarsregeringen, hvilken han
jämte Glais-Bizoin och amiral Fourichon utsågs att
representera i landsorten, när tyskarna redde sig att
belägra Paris, hvarför han och hans kolleger slogo sig
ned i Tours, dit snart äfven Gambetta anlände. C:s
verksamhet på denna post har blifvit mycket olika
bedömd. Som chef för justitieministenet genomförde
han dock en del nyttiga reformer; bl. a. gaf han
judarna i Alger medborgarrätt. 14 juli 1871 nedlade
han i nationalförsamlingens händer sitt ämbete och
föreslog förgäfves att gälda krigsskadeståndet till
Tyskland genom bidrag från enskilda, hvarvid han
själf utlofvade en stor summa. C. utgaf därefter ett
digert arbete öfver den senaste tidens händelser i
Frankrike, Gouvernement de la défense nationale;
actes de la délégation de Tours et de Bordeaux;
ministère de la justice (2 bd, 1871). Som medlem
af nationalförsamlingen för Alger yrkade han på
en resolut republikansk politik, understödde med
all kraft Thiers och motarbetade monartisternas
restaurationsplaner. Vald till lifstidssenator
1875, bekämpade han därefter i senaten Mac
Mahons statskuppsplaner och deltog till sin död
med outtröttlig ifver i det politiska lifvet.
E. A-t.
2. Hector Jonathan C., fransk teaterförfattare,
f. 1828 i Paris, d. 1892 därstädes, af samma
israelitiska släkt som den föregående, skref ensam
eller i förening med andra de uppsluppna libretterna
till flera bland Offenbachs och Hervés operetter,
förutom folkdramer m. m.
Cremona [-måna], 1. Provins i konungariket Italien
(Lombardiet). 1,756 kvkm. 333,525 inv. (1905); 190
på 1 kvkm. C. omfattar slätten mellan Adda, Po och
Oglio samt begränsas i n. af Bergamo och Brescia,
i v. af Milano, i s. af Parma, Piacenza och Reggio
och i ö. af Mantova. Det är synnerligen bördigt
och frambringar de mest olika klimats produkter. –
2. Hufvudstad i nämnda provins, på vänstra stranden
af Po, öfver hvilken för en 943 m. lång bro. 34,400
inv. (1901), med förstäderna 37,693 inv. C. är
omgifvet af gamla ringmurar med fyra portar och
genomskuret af en öfvertäckt kanal. Det har breda
gator och stora torg. En betydande byggnad är
domkyrkan, byggd 1107–90 i romansk stil; förbundet
med denna genom arkader är det 121 m. höga klocktornet
Torrazzo, byggdt 1261–84 i gotisk stil, nedtill fyr-
och upptill åttahörnigt. Sydväst om kyrkan ligger det
åttahörniga baptisteriet (ombyggdt 1167). Äfven andra
kyrkor samt Palazzo pubblico (från 1245), Palazzo
dei Giureconsulti (från 1292) och flera privatpalats
äro nämnvärda. Tillverkning af maskiner, glas-
och lervaror, konfityrer (torrone), siden, hattar
m. m. Berömdt är C. för den under 1500–1700-talen
där bedrifna tillverkningen af fioler, cremonesare
(af Amati, Guarneri, Stradivari m. fl.). Handel med
landtmannaprodukter. Biskopssäte. Seminarium,
lyceum, gymnasium, teknisk skola och sångskola,
museum och statsbibliotek. – C. anlades som romersk
koloni 218 f. Kr. och blef då starkt befäst. Det
har förstörts ett par gånger (70 och 605), var i
midten af medeltiden en fristat och en betydande
handelsstad, men kom 1322 under Milanos välde. 1406–25
var det själfständigt, men kom sedan åter till
hertigdömet Milano. 1535 tillföll C. Spanien och 1714
Österrike.
 |
| Katedralen i Cremona. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
