Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coste - Coster - Coster-legenden - Costetti - Costi - Costie - Costons blänkfyr - Costra - Cosura - Coswig - Cosyra - Cot., förkortning för cotangens - Cot, Pierre Auguste, fransk målare - Cota - Cotangens - Cote, fr., refben - Cote, la, den till schweiziska kantonen Vaud hörande kuststräckan - Coteau des praires - Coteau du Missouri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Coste [kåst], Jean Jacques Marie
Cyprien Victor, fransk naturforskare, f. 1807,
professor i embryologi vid collège de France 1841,
generalinspektör öfver flod- och hafsfisket 1862. Död
1873. C. inlade stora förtjänster genom sina arbeten
i embryologi (bl. a. Recherches sur la génération
des mammifères et la formation des embryons, 1834,
tills. med Delpech, och Histoire générale et
particulière du développement des corps organisés, 2 bd,
1847-59) och genom sin verksamhet för fiskodlingens
höjande. Så t. ex. var det på hans och Milne
Edwards förslag, som den stora fiskodlingsanstalten
i Hüningen inrättades. Se vidare Fiskodling.
Coster, Samuel, holländsk skådespelsförfattare,
f. 1579 i Amsterdam, d. efter 1662. I
Amsterdam bildade han, under namnet akademi, ett
sällskap, som från 1617 regelbundet gaf dramatiska
föreställningar. I tragedierna Ithys (1615),
Iphigenia (1617) och Polyxena (1619) bekämpade
han ortodoxien. C:s farser Teeuwis de boer en
menjuffer van Grevelinckhuysen (1612) och Speel
van tijsken van der Schilden (1613) utmärka sig
genom komisk kraft samt en ypperlig teckning af
figurerna. C:s arbeten utgåfvos samlade af Kollewijn
1883. Biogr. af Rössing (1875).
Coster-legenden. Lourens Janszoon
Coster, af holländarna firad såsom boktryckarkonstens
uppfinnare, nämnes i denna egenskap första gången
af läkaren och historiografen Adrianus Junius (de
Jonghe) i dennes 1588 utgifna arbete "Batavia".
Enligt sägner, som Junius säger sig hafva förnummit
af ålderstigna personer, skulle Coster, som var
borgare i Haarlem 1440, en gång kommit på det
infallet att utskära bokstäfver af bokträdets bark,
hvarefter han uppfunnit en tjock svärta, tryckt bilder
med text samt slutligen förfärdigat bly- och
tenntyper. Men en af hans edsvurne medhjälpare, vid
namn Johann (enligt Junius troligen ingen annan
än J. Fust!), stal under julnatten typer och verktyg
samt rymde med rofvet till Mainz, där han 1441-42
tryckte åtskilliga verk, sålunda bringande äran af
uppfinningen åt den tyska staden. Coster däremot,
modfälld af dessa vidrigheter, fullföljde icke vidare
sin konst. Denna sägen, skiftevis tillämpad på tvenne
olika personer med namnet Coster, hafva holländarna
ansett för en "nationell hederssak" att upprätthålla
gentemot den historiska kritik, som uppvisat dess
haltlöshet. De hafva firat Coster-jubiléer, inrättat
ett Coster-museum och (1856) rest en Coster-staty
såsom en protest mot Gutenbergs-statyerna.
Coster-legenden har framkallat en hel litteratur. Först
holländaren A. van der Linde framlade i "Die
haarlemsche Costerlegende" (1870) och "Geschichte der
erfindung der buchdruckerkunst" (3 bd, 1886)
afgörande bevis mot rättmätigheten af Costers anspråk.
Ännu så sent som 1882 och 1887 uppträdde emellertid
engelsmannen J. H. Hessels till förmån för
Coster och sökte hänföra en del tidiga holländska
tryck till Costers officin, men han blef definitivt
vederlagd af A. Wyss (i "Centralblatt für bibliotekswesen"
1888), hvarigenom Costerlegenden kan anses
för alltid begrafven.
R. G.
Costetti, Giuseppe, italiensk dramatiker, f.
1834 i Bologna, blef 1859 sekreterare i
undervisningsministeriet och sedermera chef vid dess
sektion för de sköna konsterna. Han har skrifvit bl. a.
ett antal dramer, de två af regeringen prisbelönta
femaktslustspelen Il figlio di famiglia (1864) och
I dissoluli gelosi (1870), den historiska komedien
Liberias (1882), som vann ett af staden Turin
utfäst pris, och flera andra lustspel, de kvicka
uppsatserna Figurine della scena (1879) samt den
själfbiografiska Confessione complete di un autore
drammatico (1883).
Costi (it.), hand. Se A costi.
Costie, afkomling af en hvit och en fustie.
Costons blänkfyr, krigsv., rödt, grönt och hvitt
signalljus, som på krigsfartyg och kustfästningar
användes till signalering. Lyssatsen är pressad i hylsor
och försedd med en sorts veke.
H. W. W. (E. N.)
Costra. Se Chile-salpeter.
Cosura. Se Cosyra.
Coswig. Se Koswig.
Cosyra, Cossyra, Cosura l. Cossura,
det latinska namnet på italienska ön Pantelleria.
Cot., förkortning för cotangens (se d. o.).
Cot [kå], Pierre Auguste, fransk målare,
f. 1837, d. 1883, egnade sig först åt historiemåleri
och uppträdde 1870 med Prometheus, berömd för
det lyckade uttrycket af kroppslig smärta och
därjämte för god stämning i landskapet. Omtyckta blefvo
äfven hans Meditation (1871) och Våridyll (1874, en
mycket känd komposition, en yngling och en ung
flicka sittande i en gunga vid hvarandras sida).
Sedermera odlade han äfven porträttmåleriet och blef
omtyckt i synnerhet för sina damporträtt.
(G-g N.)
Cota, Rodrigo de, spansk skald, f. omkr.
1430 i Toledo, är af stor betydelse för det spanska
nationaldramats historia, som författare af Diálogo
entre el Amor y un viejo, ett litet sceniskt
mästerstycke på vers, som jämte Encinas "Eclogos" och
Rojas "La Celestina" är den primitiva spanska
teaterns tidigaste alster. Af den dialogiserade
romanen "La Celestinas" 21 akter har första akten
tillskrifvits C., men litteraturforskare äro därom af
olika mening. Däremot synes det nu bevisadt, att C.
är författare till Coplas de Mingo Revulgo (omkr.
1472), ett skarpt och våldsamt angrepp på Henrik
IV:s och Johan II:s skandalösa hof och ett för tiden
dyrbart dokument. "Diálogo entre el Amor" etc.
återfinnes i "Cancionero general" (1511) af F. del
Castillo, i Rivadeneiras "Colección de autores
españoles", del II, och flerstädes.
Ad. H-n.
Cotangens l. Kotangent (af lat. complementi
tangens, tilläggets l. komplementets tangent),
trigonom., en af de trigonometriska funktionerna. Se
Trigonometri.
Côte [kat], fr., refben; sluttning (af vinberg).
Côte, La [la kåt], den till schweiziska kantonen
Vaud (Waadt) hörande kuststräckan vid Genève-sjön,
från Coppet till Morges. Den är berömd såsom
växtort för drufvor, som gifva ett fint hvitt vin.
Coteau des prairies [kåtå dä präri], en platå
i nordamerikanska präriområdet, sträckande sig
genom nordöstra Syd-Dakota, sydvästra Minnesota och
nordvästra Iowa, omkr. 500-600 m. hög, 300 km.
lång och 80 km. bred. Den består af tertiära
aflagringar, täckta af glaciärsand. En mängd små
sjöar ligger på den.
Coteau du Missouri [kåtå dy], platåland i
Nord-Amerika, sträcker sig från Syd-Dakota genom hela
Nord-Dakota in i det kanadiska distriktet Assiniboia,
där det kallas Grand C., och bildar på en
längre sträcka vattenskillnaden mellan Missouri och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
