Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Correggio, Antonio Allegri da, berömd italiensk målare - Corregidor - Cor regis in manu Domini - Correia-Botelho - Correnti - Correr - Correze
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Visar han oss i åtskilliga framställningar lidandet
och smärtan med en genom märg och ben trängande
sanning, så är likväl tillvarons lust och fröjd
hufvudföremålet för hans konst. Ingen har så som
han gifvit uttryck åt Marias modersglädje eller
Kristusbarnets och de små änglarnas naivitet -
en naivitet, som ofta slår öfver i själfsvåldig
ysterhet. Det är just i dessa sistnämnda s. k. putti
- d. v. s. änglabarn, genier och amoretter,
framställda i nakna gossfigurer -, som han visar
sig vara en oöfverträffad skildrare af barnslig
oskuld och munterhet. Nekas kan emellertid icke,
att C:s framställningar ofta verka affekteradt "söta"
och att det ligger icke så litet maner i de icke
sällan banalt vackra, leende kerubansiktena. Från sin
bästa sida visar sig C:s skaplynne i de mytologiska
taflor, som handla om Jupiters kärlek till jordens
döttrar (Antiope, Io, Leda, Danaë), enär hans
framställningssätt i dessa icke, såsom i de religiösa
bilderna, råkar i någon strid med innehållet. Längre
än i Danaë och Io kan målarkonsten näppeligen komma i
framställning af sinnlig berusning och skönhet. Men
hur sinnligt retande han än skildrar lifvet, vare
sig han har att göra med himmelska eller jordiska
ämnen, får likväl hans framställning sin försoning
genom den stämning af naiv, paradisisk oskuld,
som hvilar öfver det hela. Hans förnämsta medel för
uppnåendet af illusorisk naturlighet är ljusdunklet
(hos honom karakteriseradt af förhärskande ljus), i
hvilket han hade Lionardo da Vinci till föregångare
och i hvilket han blef en af de störste mästare,
som någonsin funnits. Som tecknare är han påverkad
af Mantegnas skola, och perspektivet vann genom honom
en ny utbildning. Hans teckning är emellertid oftast
godtycklig, och inkorrekt. Sträfvandet att framställa
en figur sådan den i verkligheten skulle te sig från
en bestämd synpunkt, i förening med den för hans stil
karakteristiska rörligheten hos gestalterna, förde
med sig de ständigt återkommande förkortningarna,
i hvilka han ofta går för långt i realism. Särskildt
är detta fallet i hans kupolmålningar, i hvilka
han bortser från de arkitektoniska fordringarna och
så att säga upphäfver eller spränger taket för att
låta gestalterna få sväfva ut i himlarymden, eller
med andra ord: han tecknar figurerna i förkortning
nedifrån uppåt. Det förfelade i en sådan anordning,
med dess virrvarr af fotsulor, knän, nästippar m. m.,
insågs tidigt af hans egne landsmän, hvilka kallade
hans målning i Parmas domkupol en grod-ragu.
Redan under sin lifstid åtnjöt C. ett stort anseende,
men till full ära kom han egentligen först genom
Carracciernas verksamhet. Därefter växte hans rykte
oupphörligt, och särskildt under rokokoperioden
var hans inflytande stort, om ock i vissa fall,
genom de nämnda kupolmålningarna, ohälsosamt. -
Bland C:s lärjungar må här endast nämnas Parmigianino
och Barocci.
I nationalmuseums katalog tillskrifves
C. (traditionellt) ett Kerubhufvud, Det har emellertid
gifvits en tid, då C. var på ett lysande sätt
representerad i Sveriges hufvudstad. Efter Prags
intagande af svenskarna 1648 hemsändes nämligen
till Sverige såsom krigsbyte ett par af C:s mera
framstående verk i Rudolf II:s samling. När drottning
Kristina 1654 lämnade sitt rike. medtog hon denna
dyrbara skatt: Danaë (nu i Villa Borghese, i Rom),
Leda
(nu i Berlins museum) samt kopian i Berlins museum
efter C:s "Jupiter och Io’"’.
Litt.: En af C:s förnämste biografer i nyare tid är
Jul. Meyer, i monografien "Allegri" (1871). Efter
detta arbetes utgifvande har dock följt en rik
C.-forskning, bl. a. af Bigi ("Notizie di A. Allegri"
etc., 1873) och Lermolieff (sign. Giovanni Morelli),
som i "Kunstkritische studien über italienische
malerei" (1890-93) först antydde hans samband med den
länge förbisedda ferraresiska målarskolan. Resultaten
af de nya forskningarna ha sammanfattats af
italienaren Ricci (1896; tysk öfv. 1896-97) och mera
summariskt af Thode (i ser. "Künstlermonographien",
1898). Jfr ock Julius Langes fina analys af C:s
konst (i "Tilskueren", 1885). "
R-n.*
Corregidor [kårrechidår], sp. (port. corregedor, af
lat. corrigere, förbättra), i Spanien fordom titel
på den ämbetsman, som utöfvade högsta juridiska
och administrativa makten i en stad, numera där
- liksom redan i äldre tider i Portugal - titel
på en administrativ tjänsteman utan domarmakt. I
spanska Amerika fördes denna titel af den förnämste
ämbetsmannen i ett distrikt (corregimiento).
Cor regis in manu Domini (lat.), "konungens hjärta
i Herrens hand", ett af konung Sigismunds af Sverige
valspråk.
Correia-Botelho [-båte’ljå], visconde de. Se
Castello-Branco.
Correnti, Cesare, italiensk skriftställare
och politiker, f. 1815 i Milano, verkade såsom
utgifvare af tidningen "Presagio" samt tidskrifterna
"Rivista europea" (1833-44) och "Vesta verde"
(fr. 1847) samt en mängd broschyrer för den
italienska enhetssaken. Mot den österrikiska
förvaltningen i Nord-Italien riktade han 1845 sin
sakrika och förkrossande stridsskrift Austria e
Lombardia. Under revolutionen 1848 var C. sekreterare
hos den provisoriska regeringen i Milano, flydde
sedan undan österrikarnas hämnd till Piemonte,
invaldes där i parlamentet och slöt sig 1855 till
Cavours parti. 1859 återvände han till Milano,
blef 1860 medlem af italienska "statsrådet", var
febr.-okt. 1867 undervisningsminister i Ricasolis
ministär och innehade dec. 1869-maj 1872 samma post
i kabinettet Lanza-Sella. Hans afgång föranleddes af
kabinettets vägran att understödja hans planer på
all religionsundervisnings afskaffande på skolans
mellanstadium. C. blef 1886 senator och afled
1888. Han var Italienska geografiska sällskapets
ordförande och förste president i "Istituto storico
italiano". Hans valda skrifter utgåfvos 1891-94
i 4 bd af Massarani, som 1890 skrifvit biografien
"Cesare C. nella vita e nelle opere".
Correr, Museo C., en af venezianaren Teodoro Correr
(1750-1830) bildad, till staden Venezia skänkt samling
af taflor och konstslöjdsföremål (nu ordnad i det
gamla palatset Fondaco dei Turchi vid Canal grande).
Corrèze [-ras]. 1. Flod i Frankrike, rinner upp på
Millevachesplatån och flyter i sydvästlig riktning
samt mynnar ut i Dordognes biflod Vézère. Längd 85
km. - 2. Departement i sydvästra Frankrike. 5,888
kvkm. 318,422 inv. (1901), 54 på 1 kvkm. Landet
uppfylles till två tredjedelar af förgreningar från
Auvergnes berg (bl. a. i n. ö. Millevachesplatån,
som i Puy de Meymac når 978 m.), men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
