Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Corpus evangelicorum - Corpus juris - Corrario - Corregedor - Correggio, stad i italienska provinsen Reggio nell' Emilia - Correggio, Antonio Allegri da, berömd italiensk målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1582 som en naturlig sak; det egentliga konstituerandet
af corpus evangelicorum skedde dock först
efter westfaliska freden (1648). Då bestämdes
nämligen, att röstpluralitet ej skulle gälla i religionssaker,
utan att dessa skulle afgöras genom vänlig
överenskommelse mellan katoliker och protestanter
såsom mellan tvenne lika berättigade korporationer.
Till corpus evangelicorum hörde alla tyska
protestantiska länders regenter, äfven om de personligen
bekände sig till katolska läran. På riksdagen i
Regensburg 1653 hade corpus evangelicorum såsom
sådant sitt första sammanträde. Sammankomst hölls
vanligtvis två gånger i månaden. Kurfursten af
Sachsen innehade presidiet. Efter kurfursten Fredrik
August I:s öfvergång till katolicismen 1677 och
kurprinsens öfvergång 1712 fick Kur-Sachsen likväl
behålla ledningen, men under villkor att, om
kurfursten vore katolik, ej han själf, utan "hemliga
rådskollegiet" i Dresden, skulle, oberoende af
honom, sköta ärendena och instruera riksdagsombudet
(som alltid måste tillhöra evangeliska läran). 1770
tillsatte corpus evangelicorum ett ständigt utskott af
sex personer till rättigheternas bättre bevakande och
ärendenas skyndsammare behandling. Med tyska
rikets upplösning (1806) upphörde såväl corpus
evangelicorum som corpus catholicorum af sig själfva.
Corpus juris, samling af rättskällor. Uttrycket,
som visserligen förekommer redan hos romerske
författare (Livius III, 34), blef emellertid mera
allmänt brukligt först under medeltiden. Särskildt sattes
då corpus juris civilis (sammanfattningen af den
romerska rättens källor, hufvudsakligen från Justinianus’
tid, 527-565) i motsats mot corpus juris canonici
(sammanfattningen af de beslut af allmänna
kyrkomöten och påfvar, hvilka utgöra den kanoniska
rättens källor). Senare hafva många särskilda
samlingar af rättskällor betecknats med benämningen
corpus juris.
I. L.*
Corrario, Angelo de, påfven Gregorius XII:s
ursprungliga namn.
Corregedor [kårrechedår]. Se Corregidor.
Correggio [kårrä’djå], stad i italienska prov.
Reggio nell’ Emilia, n. v. om Modena. 3,500 inv.
(1901; som kommun 14,437). Där föddes omkr. 1494
den berömde målaren Antonio Allegri da Correggio.
Correggio [kårrä’djå], Antonio Allegri
da, kallad Correggio, berömd italiensk målare
(Parmaskolan), f. omkr. 1494 i Correggio, d. där
1534. Han var son af en välbärgad köpman, fick
tidigt egna sig åt konsten och gjorde sina studier
hos Ant. Bartolotti i Correggio och troligen äfven
hos Francesco Bianchi Ferrari i Modena. Dessutom
påverkades han af padovanaren Mantegna och
Ferraraskolan, särskildt Lorenzo Costa, men först och
sist var han sig själf. Utgången ur en obetydlig
skola och lefvande ett stilla, afskildt lif, under hvilket
han aldrig kom synnerligen långt utanför sin
konstfattiga hemorts närmaste omgifning, var han
likt Michelangelo mest hänvisad till sin egen, rika
och originella begåfning. Om hans lefnadsomständigheter
veta vi emellertid föga mer än hvad Vasari
berättar, nämligen att C. var en tillbakadragen
man, som kräfde föga af lifvet och som måste
arbeta strängt för att underhålla sin stora familj.
Andra, mer okritiska biografers uppgifter om att
C. skulle lefvat i gränslöst armod, att han framför
Rafaels "Heliga Cecilia" själfmedvetet skulle ha
utropat: "Anch’ io son’ pittore!" (äfven jag är
målare) o. s. v. torde böra hänvisas till legendens
område. Emellertid vet man, att han 1518 kom till
Parma som en ansedd mästare samt där fick stora
beställningar och riklig betalning för sina arbeten.
Jämte sin familj (han hade gift sig i Correggio
1519) bosatte han sig 1522 i Parma och kvarstannade
där till 1530, då han flyttade tillbaka till
Correggio. – Bland C:s ungdomsverk, utförda 1514-18
i Correggio, må nämnas Madonnan med den
helige Franciskus (Dresdens galleri) och Hvila på
flykten till Egypten (Florens’ Uffizier). I Parma
öppnades för honom en ny och större verkningskrets.
Där utförde han 1518, med fri behandling af antikens
motiv, de mytologiska freskerna i nunneklostret
S. Paolo, hvilka genom klostrets stängning snart
föllo i glömska och först mot slutet af 1700-talet
åter upptäcktes. Därefter följde Den heliga Katarinas
förlofning med Kristusbarnet (Louvre), Noli me
tangere (Kristus och Magdalena; i Madrids museum),
Madonna tillbedjande barnet (Florens’ Uffizier),
Madonna della cesta (Madonnan med korgen; i
Londons nationalgalleri), La zingarella (Madonnan
som zigenerska; äfven kallad Madonna del coniglio,
Madonnan med kaninen; i Neapels galleri) samt
Ecce homo (hos hertigen af Wellington, London),
1521-24 utförde C. freskerna i S. Giovannis kupol,
framställande Kristi himmelsfärd. För ett kapell i
samma kyrka målade han därjämte två altartaflor,
hvilka numera förvaras i Parmas pinakotek, nämligen
Den helige Placidus’ och den heliga Flavias martyrdöd
samt en Pietà (äfven kallad Korsnedtagningen).
Under sitt arbete i S. Giovanni utförde han äfven två
smärre fresker: en Bebådelse (nu i S. Annunziata
i Parma) och Madonna della scala (nu i Parmas
pinakotek). Därefter började han freskerna i Parmas
domkyrka, i hvars kupol han framställde Marias
himmelsfärd. Medan han var sysselsatt med dessa
(1526-30), målade han tillika en mängd oljetaflor,
som höra till hans skönaste verk, t. ex. Herdarnas
tillbedjan (känd och beundrad under namnet La
notte, Natten; Dresdens galleri), Den helige
Sebastians madonna (Dresden) och Madonna della
scodella (Madonnan med skålen;. Parmas
pinakotek). Därtill komma de båda berömda bilderna,
Den helige Hieronymus’ madonna (kallad Il giorno,
Dagen; Parmas pinakotek) och den C. numera
frånkända Botfärdiga Magdalena (Dresdens galleri).
Under sin senare verksamhetsperiod behandlade C.
företrädesvis mytologiska ämnen. Redan i Parma
hade han utfört den s. k. Jupiter och Antiope
(Louvre) samt Amors uppfostran (Londons
nationalgalleri), och efter sin återkomst till Correggio,
1530, målade han Ganymedes (Wiens
Belvedere), Jupiter och Io (originalet i Wiens Belvedere;
en gammal och god kopia i Berlins museum), Leda
(Berlins museum) och Danaë (Villa Borghese i
Rom). Endast tvenne allegoriska målningar finnas af
C:s hand, Dygden och Lasten (båda i gouache;
Louvre).
Allt hvad C. skapat, mytologiska såväl som
religiösa bilder, har en genomgående världslig och
idyllisk prägel. Han var en afgjordt modern målare
och bröt hänsynslöst med den äldre kristna konstens
traditioner. Sina madonnor och helgon framställde
han såsom verkliga människor, hvilkas själsrörelser
han förstod att skildra så som ingen före honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
