Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 713-714 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cordaitales

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

märgens centrala del icke kunde följa stammens
längdtillväxt och därför brast sönder. Utfyllningar
af märghålan bilda därför cylindrar med tvärgående,
tättställda insnöringar och beskrefvos förr såsom ett
särskildt fossil, Artisia eller Sternbergia
(fig. 2).

Fig. 1. Gren med blad, blomsamlingar samt en knopp af Eu-Cordaites (förminskad).

Veden, Cordaioxylon, var byggd såsom hos
Araucaria och beskrefs därför, innan samhörigheten
med Cordaites var ådagalagd, såsom Araucarioxylon
(äfven Dadoxylon). Ringportrakeiderna i den
sekundära veden bilda två eller flera rader och
äro så tättställda, att deras begränsning blir
sexkantig. Märgstrålarna voro smala. Barken hos
de stora stammarna var mycket tjock. De affallna
bladen förekomma i Frankrikes stenkolsformation
på sina ställen till så stor mängd, att de gifvit
upphof till kolflötser.

Fig. 2. Parti af en utfyllning (stenkärna) af märghålan af Cordaites, en s. k. Artisia. 2/3 nat. storl.

Hos kiselvandlade blad ha
d finaste detaljerna af dessas inre byggnad kunnat
iakttagas; denna erinrar om småbladens byggnad hos
cykadeerna. Intressant är förekomsten af en tydligt
utbildad palissadväfnad (se Blad, sp. 620) hos vissa
arters blad, ty man kan däraf sluta, att de varit
utsatta för solljus. Blommorna voro skildkönade
och samlade till klasar eller ax, Cordaianthus,
som utgingo direkt från stammen och som, innan
samhörigheten med Cordaites var ådagalagd, kallades
Antholithus. De utgjordes af små knopplika han- eller
honax, ställda i axeln af ett stödblad och till det
yttre hvarandra tämligen lika. Hanaxen (fig. 3)
utgjordes af kring en tjock axel ställda
fjällika blad, af hvilka de öfre i sina spetsar
uppburo flera
(vanligen sex) från hvarandra skilda cylindriska
pollensäckar; stundom kunde äfven något af de
nedre bladen vara fertilt.

Fig. 3. Cordaianthus Penjoni, hanax af en Cordaites 4-5 gånger förstoradt; a längd-, b tvärgenomskärning. På den senare synas flera tvärgenomskärningar af sex intill hvarandra ställda pollensäckar.

Pollenkornen äro stora
och visa i sitt inre ett af flera celler bestående
prothallium. Honaxen (fig. 4) utgjordes likaledes af
en samling fjällika blad, i hvilkas bladvinkel de
axillära, upprättstående fröämnena hade sin plats
i spetsen af korta, med förblad försedda axlar. I
deras pollenkammare träffas ofta de karakteristiska
pollenkornen. Fröna, som ofta synas varit ensamma
i axet, öfverensstämma till sin byggnad mest med
cykadeernas, men äro plattade från två sidor,
bilaterala, symmetriska. De kallades af Renault
Cordaicarpus som dock lämpligast
användes som kollektivnamn för hjärtlika
fossila frön i allmänhet. Att i några

Fig. 4. Cordaianthus Williamsoni, ett honax af Cordaites i (något sned) längdgenomskärning, 5 gånger förstoradt. Till vänster ett fröämne (a) på en med förblad (v) försedd sidogren.

Fig. 5. Cardiocarpus Lindleyi, frösamling med skaftade frön. Nat. storlek.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>