Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 711-712 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Corbulo - Corchorus - Corcoran - Cor cordium - Corcovado - Corcyra - Corcyra nigra - Corda - Cordaianthus - Cordaicarpus - Cordaioxylon - Cordaitales

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omfattande fälttågsplaner. Emellertid sysselsatte
han sina soldater med anläggande af en strategiskt
viktig kanal mellan Rhen och Maas (Corbulonis fossa),
antagligen den nuv. Fliet. Som prokonsul i Syrien
förde han senare med framgång krig mot parterna,
men väckte omsider afund och fruktan hos Nero. På
kejsarens befallning måste han döda sig själf 67
e. Kr. Se Tac. Ann. XV, 1-18.

Corchorus L., bot., växtsläkte af fam.
Tiliaceæ. Arterna förekomma i varmare
länder öfver hela jorden. De äro örter eller
halfbuskar med små, gula blommor.
Bastet af C. capsularis L., inhemsk i Ostindien,
men odlad öfverallt i tropikerna, lämnar
ett spinnämne af stor vikt, kalladt jute.
C. olitorius, som äfven är inhemsk i Ostindien,
odlas för samma ändamål samt för de unga skottens
och bladens skull, hvilka utgöra omtyckta
grönsaker. Jfr Beklädnadsväxter, sp. 1238.
Ldt. (G. L-m.)

Corchorus olitorius

Corcoran [kameran], William Wilson,
nordamerikansk finansman och filantrop, f. 1798 i
Georgetown, en förstad till Washington, son till
en irländsk immigrant, öppnade 1837 i Washington
bankiraffär och vann snart så stort anseende,
att han fick bemedla nästan alla Unionens
statslån. Under mexikanska kriget 1846-48, då ett
af honom afslutadt sexprocents statslån, af hvilket
C. innehade 12 mill. doll., visade fallande tendens,
sökte och fann han bistånd hos Londons förnämste
bankirer, och då lånet inom kort steg betydligt
i kurs, vardt detta grundvalen till hans stora
rikedom. C. upphörde 1854 med bankirrörelsen och
egnade sig åt välgörenhetsvärf. Död 1888. - C. var
en af Amerikas störste och intelligentaste donatorer
till allmännyttiga ändamål. Han anlade 1850 den
vackra kyrkogården Oak hill i Georgetown och skänkte
den till staden Washington, åt hvilken han några
år senare donerade sin stora tafvelsamling, det
berömda Corcoran-galleriet, jämte 1 mill. doll. till
dess underhåll. C. inrättade äfven i Washington en
storartad asyl för nödställda bildade kvinnor och
lämnade stora legat till Columbia-universitetet i New
York och en mängd andra vetenskapliga institutioner.

Cor cordium (lat.), "hjärtanas hjärta", inskrift på
skalden Shelleys graf.

Corcovado, vulkan i chilenska prov. Chiloé, vid
Corcovadoviken, som skiljer ön Chiloé från fastlandet
och i hvilken floden C. mynnar ut. 2.289 m.

Corcyra, det latinska namnet på ön och staden Korfu. _

Corcyra nigra ("mörka C."), det latinska namnet på
ön Curzola.

Corda, August Karl Joseph, österrikisk botanist,
paleontolog, f. 1809 i Reichenberg, Böhmen,
idkade 1829-30 medicinska studier i Prag, måste
sedermera skaffa sig uppehälle såsom tecknare och
litograf,tills han 1835 blef föreståndare
för den zoologiska afdelningen af bömiska
nationalmuseet i Prag. Han företog 1847 på furst
F. v. Colloredo-Mansfelds uppdrag en resa till
Texas. Den ångbåt, på hvilken han i sept. 1849 med
stora samlingar återvände, öfvergafs i Atlanten af
besättningen och förolyckades med passagerare och
allt. C:s botaniska arbeten behandla företrädesvis
växternas inre byggnad samt lägre organismer. Bland
dem märkas: Genera hepaticarum (1828), Monographia
rhizospermarum et hepaticarum (1829) samt arbeten
öfver de mikroskopiska organismerna i Karlsbadsprudeln
(1835 och 1840); vidare Icones fungorum hucusque
cognitorum (5 dlr, 1837-42; en 6:e del utgafs
1854 af J. B. Zobel), Prachtflora europäischer
schimmelbildungen (1839), Anleitung zum studium der
mycologie (1842) m. fl. I Sternbergs "Versuch einer
geognostisch-botanischen darstellung der flora der
vorwelt" författade C. Skizzen zur vergleichenden
phytotomie vor- und jetztweltlicher pflanzen,
och i Reuss’ "Versteinerungen der böhmischen
kreideformation" (1846) beskref han Die fossilen
pflanzen der böhmischen kreideformation. Hans
förnämsta paleohttp://runeberg.org/img/nfbe/0386.4.pngbotaniska arbete är dock Beiträge zur
flora der vorwelt (1845), hvilket är ett af de första,
som behandla de fossila växternas inre struktur och
hvilket åtföljes af 60 väl utförda taflor. Äfven på
det zoopaleontologiska området gjorde sig C. känd
genom det tillsammans med I. Hawle utgifna arbetet
Prodrom einer monographie der böhmischen trilobiten
(1847). A. G. N.

Cordaianthus, paleobot. Se Cordaitales.

Cordaicarpus, paleobot. Se Cordaitales.

Cordaioxylon, paleobot. Se Cordaitales.

Cordaitales, paleobot., en klass af gymnospermer,
hvilka lefde under den paleozoiska tiden (devon-perm)
och hvilkas förnämsta representant är det af Unger
uppställda och efter Corda uppkallade släktet
Cordaites, som numera, tack vare i synnerhet Grand’
Eurys och B. Renaults undersökningar, är särdeles
fullständigt kändt. Cordaites var en trädartad växt
med rak, smärt stam, som först högt upp grenade sig
till en tät krona, hvars grenar uppburo de stora
bandlika bladen. Höjden var olika hos olika arter
och kunde stundom nå ända till 30 à 40 m., med en
stamgenomskärning vid basen af sannolikt bortåt l
m. eller kanske mera. Bladen voro spiralställda,
parallellnerviga, oskaftade och kvarlämnade på
grenarna vid sitt affallande tvärställda ärr. Efter
bladens olika form har man särskilt olika släkten
eller undersläkten, såsom det typiska släktet
Cordaites l. Eu-Cordaites (fig. 1), med trubbiga spad-
eller tunglika blad, hvilka stundom kunde nå en längd
af 1 m. med en bredd af 15 em. Dorycordaites hade
något kortare, lansettlika, spetsiga blad, hvaremot
bladen hos Poacordaites voro gräslika, halfmeterlånga
och vid pass centimeterbreda. I det hela taget måste
därför bladen hafva företett en viss likhet med
bladen af Dracæna eller Yucca. Stammens inre byggnad
öfverensstämde i det stora hela med barrträdens,
dock var märgen betydligt större, proportionsvis
nästan lika stor som hos cykadeerna. Denna märg
var dessutom i många fall uppdelad i tvärgående,
diskusformade partier, antagligen beroende därpå att.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>