Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 673-674 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Conti, yngre gren av den bourbonska släkten Condé

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Condé (se d. o.), hvilken fått sitt namn efter den
i franska departementet Somme belägna, lilla staden
Conti (nu med omkr. 800 inv.). Herrskapet till denna
stad förvärfvades 1551 af Louis I de Bourbon (se Condé
1) genom hans gifte med Éléonore de Roye af släkten
Mailly. Deras andre son, François (se nedan),
var den förste bäraren af namnet C.

1. François de Bourbon, prins af C., andre
son till Louis I de Bourbon, f. 19 aug. 1558, d.
3 aug. 1614, uppfostrades i den protestantiska
läran, men öfvergick efter Bartolomeinatten
till katolicismen. Han anslöt sig sedermera till
Henrik IV i dennes kamp mot ligan, kämpade
med utmärkelse i slaget vid Ivry och blef
guvernör i Paris.


2. Louise Marguerite de Lorraine, prinsessa
af C., den föregåendes gemål, f. 1574, d.
30 april 1631, var dotter till hertig Henrik af
Guise och Katarina af Kleve. Känd för sitt snille
och sina galanta äfventyr, ansågs hon hafva hyst
förhoppning om att blifva Henrik IV:s gemål före
hans förbindelse med Gabrielle d’Estrées. Hennes
kärleksäfventyr intaga en betydande plats i tidens
memoarer. Vorden änka 1614, ingick hon hemligt
giftermål med marskalk Bassompierre (se d. o.) och
blef förvisad till sitt gods Eu, när denne insattes
på Bastiljen. C. författade Aventures de la cour
de Perse (1629), en allegorisk roman, i hvilken
samtida personers (under fingerade namn) kärleks-
och krigsäfventyr förtäljas. Hon anses äfven som
författarinna till Histoire des amours du grand
Alcandre, d. v. s. Henrik IV:s kärleksäfventyr (2
bd, 1652).


3. Armand de Bourbon, prins af C.,
yngre broder till "den store Condé", f. 11 okt.
1629, d. 21 febr. 1666, bestämdes tidigt för det
andliga ståndet och idkade med framgång teologiska
studier. Systern, hertiginnan de Longueville,
förmådde honom dock att lämna den prästerliga banan
och ansluta sig till "fronden", hvarför han jämte
Condé och hertig de Longueville blef arresterad (18
jan. 1650). Frigifven (13 febr. 1651) försonade han
sig dock snart med hofvet, äktade t. o. m. en nära
släkting till kardinal Mazarin, Anne Marie Martinozzi,
samt blef guvernör i Guienne och fick befälet öfver
den franska hären i Katalonien (1654), hvarefter han
intog städerna Villafranca och Puycerda. I fälttåget
i Italien var han emellertid
olycklig och måste 1657 uppgifva belägringen af
Alessandria. 1660 blef han guvernör i Languedoc
samt egnade sig sedan åt andaktsöfningar och åt
författandet af teologiska och moraliska skrifter. Han
skref Les devoirs des grands (1666) och den mot
teatern riktade Traité de la comédie et des spectades
selan la tradition de l’église (1667).

4. Louis Armand de Bourbon, prins af C.,
grefve de Pézenas, den föregåendes son, f. 4 apr.
1661, d. 5 nov. 1685, var gift med Marie Anne de
Bourbon, "mademoiselle de Blois", dotter till Ludvig
XIV och mademoiselle de La Vallière, en af sin tids
skönaste kvinnor. C. kämpade jämte sin broder
och en del andra franska stormän mot turkarna i
Ungern och utmärkte sig i drabbningen vid Gran.
Vid sin återkomst till Paris blef han förvisad
från hofvet och afled barnlös i Fontainebleau.


5. François Louis de Bourbon, prins af C.
och af La Roche-sur-Yon, den föregåendes broder,
f. 30 apr. 1664, d. 22 febr. 1709, uppfostrades
under "den store Condés" tillsyn och visade
mycken fallenhet
för den militära banan. Jämte sin ofvannämnde broder
deltog han mot konungens vilja i fälttåget mot
turkarna i Ungern, hvarunder han med sina vänner vid
franska hofvet underhöll en korrespondens, däri Ludvig
XIV och madame de Maintenon förlöjligades. Fallen
i onåd vid sin återkomst till Frankrike, fick
han genom Condés bemedling konungens tillgift
och kämpade under marskalkens af Luxembourg befäl
med stor utmärkelse i Nederländerna. Han deltog
i belägringarna af Mons (1691) och Namur (1692),
kämpade i striderna vid Fleurus (1690), Stenkirque
(1692), där han jämte hertigen af Bourbon gjorde
anfall i spetsen för gardesbrigaden, och Neerwinden
(1693). På grund af sitt militära anseende, sin
älskvärdhet och sitt ståtliga yttre blef han af en
del af de polske magnaterna efter Johan Sobieskis
död (27 juni 1697) vald till konung af Polen. På
en fransk flotta under Jean Barts ledning begaf
han sig då till Danzig, men måste rymma fältet
för kurfursten August af Sachsen. C. blef därefter
guvernör i Languedoc och hölls af Ludvig XIV, som
var honom föga bevågen, aflägsnad från hvarje befäl i
spanska successionskriget, tills han kort före sin död
utsågs att reparera de franska nederlagen under detta
krig. Han dog dock, innan han hann börja fälttåget.

6. Louis François I de Bourbon, prins af
C., den föregåendes sonson, f. 13 aug. 1717,
d. 2 aug. 1776, kämpade 1741 med utmärkelse
under marskalk Belle-Isle i Bajern under
österrikiska successionskriget och fick 1744
öfverbefälet öfver den franska armén i Italien,
där han besatte Piemonte och vann segern vid Coni.
1745 kämpade han i Tyskland och 1746 i Flandern,
där han intog Mons och Charleroi, öfverallt med stor
bravur, hvarför han i hög grad vann soldaternas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>