Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 657-658 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Conscience - Consecratio - Consecutio temporum - Conseil - Conseil Académique - Conseil de préfecture - Conseil de prud'hommes - Conseil d'etat - Conseil général - Conseil municipal - Conseil supérieur de l'instruction publique - Conseil supérieur du travail - Consensus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och själ, både som skald och folktalare, åt
den flamska språkrörelsen. 1837 utgaf han på
flamska In’t wonderjaar 1566 ("1566", 1850), den
flamska litteraturens första roman, samt Phantazy,
en samling smärre berättelser. 1838 utkom romanen
De leeuw van Vlaenderen.

Främsta rummet bland C:s
alster intaga hans utmärkta skildringar af flamskt
folklif och flamska seder. Bland dessa hans små
mästerverk må särskildt nämnas Wat eene moeder lijden
kan (1843), Siska van Roosemael (1844), Jacob van
Artevelde (1849; sv. öfv. 1850), De loteling(l850’,
"Rekryten" s. å.), Rikke-tikke-tak (1851), De arme
edelman (s. å.; "Den fattige ädlingen" 1861) och Het
geluk van rijk te zijn (1855). C:s samlade arbeten
utkommo 1867-74. 1883 restes en minnesvård åt honom
i Antwerpen. Se biografier öfver C. af Eekhoud (1881)
och Pol de Mont (1883).

Consecratio (lat.). 1. Apoteoseringsceremoni hos
forntidens romare. Se Apoteos. - 2. Invigning
(särskildt af brödet och vinet i nattvarden). Se
Konsekration.

Consecutio temporum (lat.), språkv. Se
Tempusföljd.

Conseil [kåsä’j], fr. (af lat. consilium), råd,
rådplägning; rådsförsamling, statsråd. Jfr Konselj.

Conseil académique [kisa7] akademisk], fr.,
undervisningsdistriktsråd. En sådan nämnd finnes
vid sidan af chefen i hvart och ett af de 17
undervisningsdistrikten (académies) i Frankrike (med
Algeriet) och består af ett antal på 4 år utsedda
ledamöter samt eger att öfvervaka allt, som rör
allmänna läroverken inom kretsen.

Conseil de préfecture [kåsä’j de prefektyr],
fr. ("prefekturråd"), en förvaltningsnämnd med af
regeringen tillsatta, juridiskt bildade medlemmar,
hvilken i hvarje franskt län 1. departement biträder
prefekten.

Conseil de prudhommes [kåsä’j de prydå’m], fr.,
nämnd af sakkunnige (vid franska och belgiska
förlikningsdomstolar) .

Conseil d’état [klsä’j deta’], fr., "statsråd", blef
under Henrik III:s regering namn på den politiska
afdelningen af konungens råd (conseil du roi),
som förut hetat conseil privé (hemliga rådet), men
senare på den finansiella afdelningen af detta,
hvilken därför också under Henrik IV och Ludvig
XIII kallades conseil d’état et des finances. Från
Ludvig XIV:s tid till revolutionen menades med
conseil d’état en afdelning af rådet, hvilket då var
deladt på fyra afdelningar: conseil d’état d’en hiaut
(förut conseil des affaires), för politiska ärenden,
conseil des dépêches, för den inre förvaltningen,
conseil des finances, för finanserna, och conseil
privé (conseil des parties), för judiciella mål. I
1791 års konstitution förstods med conseil d’état
ministerrådet under konungens presidium, och 1800 blef
det en särskild kår, som enligt konstitutionen af år
VIII under statschefens ledning skulle redigera
lagförslag och förvaltningsreglementen samt afgöra
tvister rörande förvaltningen. De därpå följande
författningarna ha medfört vissa modifikationer i
dessa funktioner. Under den nuvarande republikanska
regimen är conseil d’état dels en administrativ
domstol i högsta instans, dels en medhjälpare
åt den verkställande makten samt har som sådan
att afgifva utlåtanden öfver de i representationen
väckta lagförslag, som densamma finner för godt att
dit hänskjuta, och öfver lagförslag i alla de frågor,
som republikens president och ministrarna underställa
dess pröfning, särskildt rörande förvaltningen,,
där dess utlåtanden måste inhämtas. Conseil d’état
är fördeladt på fem sektioner, en för administrativ»
tvistemål och fyra för den allmänna förvaltningen,
där ärendena äro fördelade efter ministerier. Det
består af justitieministern såsom president,
32 ordinarie "statsråd" (conseillers d’état en
service ordinaire), hvaraf l vicepresident och 5
sektionspresidenter, 19 extraordinarie "statsråd"
(conseillers d’état en service extraordinaire),
32 revisionssekreterare (maîtres des requêtes), 40
"auditörer" (auditeurs) och en generalsekreterare
(secrétaire général). Conseil d’état har ofta
inneslutit hvad landet haft främst på olika områden
af statslifvet och utöfvar ett mäktigt inflytande.
E. A-t.

Conseil général [kåsä’j Jenera’1], fr. ("allmänna
rådet"), landsting i franskt departement. Se
Frankrike.

Conseil municipal [kåsä’j mynisipa’1], fr.,
municipalråd, kommunalnämnd. Se Frankrike.

Conseil supérieur de 1’instruction publique
[kåsä’j syperior de lästryksia7 pybli’k], fr.,
högre undervisningsrådet i Frankrike, hvilken
korporation under vederbörande ministers presidium
handhar högsta ledningen af undervisningsärendena,
ger råd och utlåtanden ang. förslag till reformer
däri och fungerar som öfverdomstol öfver lärares
förseelser. Rådet utses för 4 år och sammanträder
minst 2 gånger årligen. Ett permanent utskott
(section permanente) biträder ständigt ministern
och förbereder frågorna samt uppgör bl. a. förslag
till högskoleprofessurers besättande.

Conseil supérieur du travail [klsä’j syperiör dy
trava’j]. Se Arbetsråd.

Consensus (lat.), öfverensstämmelse,
öfverenskommelse. - 1. Biläggning, i synnerhet af
dogmatiska stridigheter inom en och samma eller
mellan flera besläktade konfessioner, äfvensom
namn på urkunder och skrifter, som vidkomma dylika
stridigheter. Inom den reformerta kyrkan äro de
förnämsta consensus följande: Consensus tigurinus
(1549), i 26 artiklar, som af Calvin uppsattes
i ändamål att medla mellan den zwingliska och
den kalvinska nattvardsläran, samt den ock af
Calvin uppsatta Consensus genevensis (1551), som
innehåller en formulering af predestinationsläran
i strängt kalvinistisk anda, men som aldrig blef
officiellt antagen. De mest kända consensus inom den
lutherska kyrkan äro: Consensus dresdensis (1571),
innehållande de sachsiske teologernas trosbekännelse i
de kryptokalvinistiska stridigheterna, och Consensus
repetitus fidei vere lutheranæ (1664), en under
de synkretistiska stridigheterna mot G. Calixtus
riktad föreningsformel, som likväl ej vann symboliskt
anseende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>