Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 595-596 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Comedie larmoyante - Comedo - Comedon-kvalstret - Comenius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfverdrifvet känslopjunk. La Chaussées såväl som de flesta
af hans efterföljares dramer äro numera så godt
som oläsliga på grund af intrigens osannolikhet,
karaktärernas sentimentalitet och stilens falska
patos eller platthet. Detta gäller äfven om Diderots
"Fils naturel" (1757) och "Père de famille" (1758),
hvilket är så mycket egendomligare, som Diderot
med mycket skarpsinne teoretiskt påvisat, huru
genren borde behandlas för att höjas i konstnärligt
afseende. Det bästa af dessa dramer är väl Sedaines
"Le philosophe sans le savoir" (1765). Trots alla
dessa brister var emellertid detta slags lustspel
mycket uppburet; hela tidens smäktande känslofullhet
fann i det ett naturligt aflopp. Sjuttonhundratalet
lyckades emellertid aldrig nå fram till en
tillfredsställande behandling af dessa borgerliga
ämnen ur det verkliga lifvet. Snart intog åter med
Beaumarchais det gamla uppsluppna intrigstycket dess
plats. Dock är det af stor betydelse, ty det utgör
grundtypen för 1800-talets borgerliga komedi: Augiers
och Dumas’ skådespel stamma i rätt nedstigande led
från detsamma. Detta drama hade äfven andra namn,
t. ex. tragédie bourgeoise, drame. Det senare
har afgått med segern och motsvarar det svenska
skådespel: ett allvarligt drama med lyckligt slut.
J. M.

Comedo (lat.). Se Hudmaskar.

Comedon-kvalstret,
zool. Se Hårsäckkvalstret.


Comenius (Komenský), Johann Amos, tjechisk pedagog,
föddes 28 mars 1592 i Ungarisch Brod i Mähren
eller i det närbelägna Niwnitz. Släkten, som anses
härstamma från det närliggande Komnia, tillhörde den
bömisk-märiska brödraförsamlingen. Efter föräldrarnas
död ställd under förmyndare, vistades C. 1604–05
hos en kvinnlig anförvant i Strassnitz och besökte
brödraskolan därstädes. Sedan synes han ha hållits
i handtverkslära, tills han vid 16 års ålder vann
inträde vid latinskolan i Prerau. År 1611 fick
han såsom mentor åtfölja en ung ädling von
Kunowitz på en utrikes resa,
studerade 1611–13 under J. H. Alsted i Herborn, besökte
1613 Amsterdam, vistades 1613–14 vid universitetet
i Heidelberg, var 1614–16 föreståndare för skolan i
Prerau, prästvigdes 1616 samt blef 1618 pastor och
skolföreståndare i Fulnek.

När efter trettioåriga krigets utbrott staden
Fulnek 1621 brändes af Ferdinand II:s spanska
hjälptrupper, miste C. sitt bibliotek och en mängd
handskrifter. Sedan han under ett år irrat omkring
för att uppehålla modet hos sina trosfränder i
Mähren, fann han en fristad på det friherre Karl
von Zerotin tillhöriga godset Brandeis i nordöstra
Böhmen. Med anledning af fortsatta förföljelser reste
han 1625 jämte ett par andra sändemän till grefve
Rafael Leszczyński i Polen och träffade med honom
öfverenskommelse, att bröderna skulle erhålla en ny
tillflyktsort i staden Lissa. Efter besök i Berlin,
Holland och Mähren återvände han till Böhmen och
uppehöll sig under 1627 på friherre Georg von
Sadovskys slott Tremessna, där han sysslade med
litterär verksamhet och bl. a. uppgjorde planen
till ett allmänt nationellt och rationellt
uppfostringssystem. Vintern 1627–28 måste
han emellertid fly från kejsarens länder. Han
bosatte sig i Lissa och upprättade där med grefve
Rafaels understöd en skola.

Under inflytande af de
förhoppningar, som Gustaf II Adolfs uppträdande i
Tyskland väckte, utarbetade C. i Lissa ytterligare
den plan, enligt hvilken hans nation efter
återvändandet till hemlandet borde ordna ungdomens
uppfostran. Sina tankar härom nedlade han i sin
ursprungligen på tjechiska språket författade
"uppfostringslära", som är ett af den pedagogiska
vetenskapens klassiska hufvudverk (senare af honom
själf öfversatt på latin under titeln Didactica magna;
på svenska: "Stora uppfostringsläran af Johann Amos
Comenius", 1892, i "Skrifter af uppfostringskonstens
stormän", utg. af O. Salomon). Utgående från en
framställning af människans väsen och mål samt
behof af bildning, uppvisade C. i detta arbete,
att bildningen lämpligen bör grundläggas under
yngre år och att för densamma fordras skolor samt
att den grundläggande undervisningens syfte måste
vara att meddela allmän bildning åt alla. På ett
utförligt och bildrikt sätt utvecklade han därpå
sin hufvudgrundsats, att konsten måste efterlikna
naturen, liksom äfven tillämpningen af denna grundsats
på bibringandet af insikter, färdigheter, språk,
dygd och fromhet. Vidare redogjordes för de fyra
utvecklingsskeden, hvarunder skoluppfostran meddelas:
småbarnsåldern, barndomsåldern, öfvergångsåldern och
ungdomsåldern, samt de däremot svarande skolarterna:
moderskolan, folkskolan, lärdomsskolan och högskolan,
af hvilka de båda förra borde genomgås af alla,
de båda senare blott af för studier särskildt
begåfvade lärjungar. Slutligen framhölls behofvet
af en för alla skolarter och skolklasser utarbetad
undervisningslitteratur samt nödvändigheten af att
nationalbildningen blefve af alla betraktad såsom
den förnämsta nationalangelägenheten. I anslutning
till allmänna uppfostringsläran författade C. en
handledning för moderskolan, Schola infantiæ,
innehållande anvisningar för barns vård och
uppfostran under de sex första lefnadsåren
("Moderskolan", af Fr. Sandberg, 1868). Vidare
utarbetade han för folkskolan sex läroböcker till
bruk inom hvar och en af dess sex årsklasser samt
för lärdomsskolan en inledning till språkstudiet
("Språkdörr"), hvilken skulle bibringa på en gång
språk- och realkunskap. Denna "språkdörr", Janua
linguarum, utkom 1631 och gjorde sin författare
ryktbar samt öfversattes på tolf språk, däribland
svenska ("J. A. Comenii upläste gyllene tungomåls
dör: eller alla språks och wettskapers örtegård",
1641) och tre österländska. Såsom sin egentliga
lifsuppgift betraktade C. emellertid utarbetandet
af ett stort encyklopediskt verk, som skulle ge
uttryck åt dåtidens samlade världsuppfattning,
dess helhetsvetande, "Pansophia". I sin "pansofi",
liksom i sin "pandidaktik", såg C. ett mäktigt medel
för det religiösa gemensamhetssträfvande, hvaråt han
med oförtröttad ifver egnade sig: kunde man lyckas
att genom gemensam uppfostran och bildning föra alla
till en i hufvudsak likartad lifsuppfattning, skulle
nämligen blick och sinne vidgas samt det rådande
religionshatet aflösas af inbördes fördragsamhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>