Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Collegium medicorum - Collegium medicum - Collegium raumense - Collegium regium - Collegium urbanum de propaganda fide - Collemaceæ - Collembola - Colleone - Collesano - Collé-stöt - Collett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1763, 1774 och 1797) kollegiets verksamhet alltmer,
så att det fick bestyr dels med vissa delar af
läkarbildningen (kirurgie-maggister-diplom), dels med
förvaltningen af sjukvården, den civila såväl som
den militära, hvilken senare till 1797 lydt under
Kirurgiska societeten, som då upplöstes. Äfven
hälsovård skulle höra till kollegiets verksamhet,
enär 1763 års instruktion anbefaller kollegium
att med ledning af tabellverket söka utröna om och
hvarför vissa orter och yrken voro osunda och att
uppgifva medel att sådant afhjälpa. 1813 upplöstes
Coliegium medicum och ersattes af Sundhetskollegium
(se d. o.). I stället för att vara en läkarförening
blef ifrågavarande kollegium sålunda småningom ett
administrativt ämbetsverk; men som ett minne af
denna historiska utveckling kallades länge hvarje
legitimerad läkare Sundhetskollegiets "tillydande
ledamot".
Efter Finlands skilsmässa från Sverige inrättades
i Åbo, på grund af en kejserlig förordning
af 26 nov. 1811, ett Coliegium medicum, som
trädde i verksamhet 2 jan. 1812. Det blef
närmare organiseradt genom instruktionen af
8 febr. 1816 samt kejserliga förordningar af
26 juni 1827 och 7 april 1830. Kollegiet hade
först sitt säte i Åbo, men efter denna stads
brand flyttades det till Hälsingfors (1828). Det
bestod af en generaldirektör såsom ordförande och
samtlige professorerna i medicinska fakulteten
vid universitetet såsom ledamöter. Coliegium
medicum indrogs genom förordning af 29 jan. 1878.
Jhm.*
Collegium medicum. Se Collegium medicorum.
Collegium raumense (lat.), benämning på
franciskanklostret i Raumo. Det var icke,
såsom H. Spegel m. fl. historici (äfven
nyare) uppgifvit, namn på en särskild
med klostret förenad läroinrättning.
E. G. P.*
Collegium regium (äfven Academia stockholmensis), ett
slags högskola, som af Johan III år 1576 upprättades
i Stockholm och hade sin lokal i gråmunkeklostret
på Riddarholmen. Kollegiet leddes till en början
af jesuitiska lärare och var till år 1583 nästan
uteslutande en bildningsanstalt för unga prästmän,
som af konungen ditkallades och af honom understöddes;
men det undergick efter denna tidpunkt en viktig
förändring i protestantisk riktning, i det Johan,
hvars sympati för katolicismen minskats, åren 1583-87
tillsatte sex protestantiskt sinnade lärare, bl. a. i
grekiska och fysik. Arbetet förlamades dock mycket
på grund af osäkerhet i den ekonomiska ställningen
och de förföljelser, som drabbade lärarna för deras
vägran att antaga liturgien. Slutligen, när det
år 1580 upplösta universitetet i Uppsala år 1593
återupprättades, förflyttades Stockholmskollegiets
professorer dit, och kollegiet förföll.
Collegium urbanum de propaganda fide (lat.),
läroanstalt i Rom. Se Collegia pontificia och
Propagandan.
Collemaceæ, bot. Se Lafvar.
Collembola, zool., en till borstsvansarna hörande
underordning. (Se vidare Borstsvansar. En i denna
artikel förekommande uppgift rättas härmed sålunda,
att vi numera af denna underordning känna från
Grönland 23 (24) arter, från Spetsbergen 17, från
Beeren-eiland 10 och från Sverige öfver 100.
Hos collembolerna finnas för öfrigt arter med O, l,
2, 3, 4, 5 ögon på hvar sida.)
Colleone [-åne], Bartolommeo, ryktbar condottiere,
f. 1400, gjorde sina första fälttåg i neapolitansk
tjänst, men ingick därpå i veneziansk och fick befälet
öfver republikens här mot hertig Filip Maria Visconti
i Milano. Då under detta krig Brescia belägrades af
milaneserna, lät C. draga en mängd galärer öfver land
från Venezia till Gardasjön och kom på detta sätt
staden till undsättning. Under ett stillestånd gick
han öfver till milaneserna och blef deras anförare
mot venezianerna. Men han uppväckte snart hertigens
misstänksamhet mot sig och kastades af honom i
fängelse, 1446. När Milano,
efter hertigens död, förklarade sig för republik,
1447, blef C. fri och åter milanesernas fältherre samt
slog s. å. en fransk eröfringshär under hertigen af
Orléans. 1448 vände han dock tillbaka till Venezias
tjänst, var utsatt för nya äfventyrligheter, men lefde
sedan en tid i ro med titel och lön af republikens
generalissimus. 1467 företog han på egen hand, men
med Venezias goda minne, ett misslyckadt tåg mot
Florens. Död 1475. - Venezia, som fick en del af hans
förmögenhet för inrättande af välgörenhetsanstalter,
lät på en offentlig plats uppställa hans af Andrea
Verrocchio modellerade ryttarstod.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
