Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Collegia pontificia - Collegium - Collegium anglicanum - Collegium antiquitatis - Collegium curiosorum - Collegium dacium - Collegium germanicum - Collegium illustre - Collegium medicorum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(se Propagandan). Äfven i Wien, Prag, Neapel, Paris
m. fl. städer anlades tidigt sådana kollegier. Numera
äro de alla underordnade kongregationen "de
propaganda fide". Vanligen ordineras lärjungarna efter
ett tvåårigt teologiskt studium som missionärer
i sitt hemland. Se Steinhuber, "Geschichte
des collegium germanicum hungaricum" (1894).
(Hj. H-t.)
Collegium (Kollegium), lat. , sammanfattningen af
flera för visst ändamål förenade personer (collegæ,
kolleger), så t. ex. hos romarna collegium prætorum,
c. tribunorum o. s. v. Under medeltiden fick ordet
betydelsen studielokal; särskildt nyttjades det som
benämning på vid universiteten befintliga byggnader
till härbärgerande af studenter och deras lärare. De
studerande, som voro medlemmar af sådana kollegier,
erhöllo understöd till studiernas bedrifvande;
deras arbete leddes af "magistri bursarum" (jfr
Bursa). Sådana anstalter voro t. ex. collegium
upsaliense, c. scarense och c. lincopense, bestående
af svenskar, som under 13:e och 14:e årh. studerade
i Paris (se Främlingskollegier). Vid åtskilliga
universitet finnas dylika institutioner ännu i vår
tid, t. ex. i Köpenhamn Borchs och Valkendorffs
kollegier. - Vid nutidens universitet nyttjas ordet
kollegium ofta i betydelsen af en föreläsningskurs,
vare sig att den är offentlig, d. v. s. tillgänglig
utan afgift (collegium publicum}, eller enskild,
d. v. s. tillgänglig mot betalning (collegium
privatum), eller en s. k. privatlektion med endast
få åhörare (collegium privatissimum). Uttrycket
"tres faciunt collegium" syftar på lärarens
skyldighet att föreläsa, äfven om icke mer än tvenne
åhörare infunnit sig. - Collegium betyder äfven en
skriftligen upptecknad sammanfattning af innehållet i
en föreläsningskurs (t. ex. collegium i kyrkohistoria,
i civilrätt o. s. v.). - Inom förvaltningen betecknas
med collegium ett ämbetsverk, hvars ledamöter
gemensamt öfverlägga och besluta, i motsats till de
ämbetsverk, där chefen
ensam fattar besluten. - Collegium
scholasticum, skolkollegium,
samtliga lärarna vid ett läroverk.
Collegium anglicanum, katolsk
undervisningsanstalt. Se Allen
(William) och Collegia pontificia.
Collegium antiquitatis (lat.), Antikvitetskollegium
(se d. o.).
Collegium curiosorum (lat.), "de vetgiriges gille".
Se Vetenskapssocieteten i Uppsala.
Collegium dacicum (lat.). Se Dacia.
Collegium germanicum (lat.), läroanstalt i Rom. Se
Collegia pontificia.
Collegium illustre l. Collegium regium et illustre,
läroverk, som enligt ridderskapets och adelns beslut
vid 1625 års riksdag öppnades i Stockholm i sept. 1626
och var afsedt uteslutande för adelns söner. Riksrådet
Johan Skytte hade den hufvudsakliga ledningen vid dess
inrättande och styrande, hvadan det äfven benämndes
Skytteanum. Enligt läsplanen (ratio studiorum,
tr. 1636) bestod läroverket af en lägre och en
högre afdelning. I den lägre, som var sju-klassig
och bestämd för barn mellan 7 och 14 år, meddelades
undervisning företrädesvis i de klassiska språken
och franska; i den högre, "auditorium publicum",
höllos
föreläsningar i filosofi, matematik och
vältalighet. Meningen var att med tiden låta
föreläsningarna omfatta äfven teologi, juridik
och medicin eller, med andra ord, att bilda en
fullständig högskola i hufvudstaden. Vid kollegiet
utgåfvos och försvarades disputationer. Professorernas
antal var tre. De förste lärarna voro: Johannes
Matthiæ, författare till ofvan nämnda läsplan
och slutligen biskop i Strängnäs, Vilhelm Simonius
och Jöran Lilja (Georg Stiernhielm) samt, efter
dennes afgång (1628), Jakob Rudbeckius. Lärarnas
aflöning bestreds dels af staten (årligt anslag af
2,000 dal. kmt, enligt k. brefvet af 27 april 1627)
och dels af riddarhuskassan. Pesten 1629 afbröt
kollegiets verksamhet. Samtidigt drogos Johannes
Matthiæ och Simonius åt andra arbetsfält. Rudbeckius
bibehölls vid syssla och lön till 1632, då med hans
afskedstagande kollegiet alldeles upphörde. (Jfr
J. Murberg, "Kort berättelse om Coll. reg. & ill.",
i Vitt. hist. o. ant. akad:s handl., d. VIII, 1808.)
J. Th. W.
Collegium medicorum l. Collegium medicum
(lat.) var från början ett slags läkarförening,
som under Karl XI:s förmyndarregering inrättades
på initiativ af några läkare i Stockholm - Du Rietz,
Below, Wattrang och Gripenflycht -, hvilka hade för
afsikt att ordna läkarvården samt läkarnas ställning,
särskildt i hufvudstaden, och att sätta en gräns för
den underhaltiga läkarvård, som bjöds allmänheten af
kringresande charlataner. Till detta mål syfta de
skråmässiga privilegier, som förlänades kollegiet
16 maj 1663 och som blefvo "konfirmerade" af Karl
XI 4 aug. 1680, "tillökta" genom en k. resolution
17 sept. 1684 samt "modererade och förbättrade"
i k. m:ts medicinalordningar af 1688, genom hvilka
hela medicinalväsendet i riket ordnades. I dessa
privilegier säges, att kollegiets syndikus skall
på kollegiets vägnar hafva "noga uppseende in
empiricos, agyrtas, circumforaneos, ariolatores,
hvilke skole ifrån land och rike afhållas, och
ingen af dem under hvarjehande prætext tillåtas att
öfva den ringaste praxin eller smörja på folket
sina förfalskade, bedrägliga och högst skadliga
medikamenter, vid straff och konfiskation af alla
deras varor tillgiörandes". Lagen afsåg uttryckligen
skydd såväl för allmänheten som för läkarnas praktik;
den var riktad mot medicinsk praktik af "apotekare,
kirurger, okulister, bråck- och stensnidare,
badare, kryddkrämare och materialister - både
för den fara och skadliga konseqvens, som deras
kurer pläga förorsaka, som ock för det ingrepp,
som medicis uti deras profession såmedelst
sker". Särskildt ville den skydda allmänheten mot
utländska charlataner och de inhemske läkarna mot
utländsk konkurrens, på det att de "infödde måge
uppväckas med så mycket större ifver och flit att
traktera dessa studier". Kollegiet skulle bestå
endast af "probatis och promotis medicis", och för
inträde fordrades dessutom en examen practicum. Alla
läkare, såväl i Stockholm som i uppstäderna och
provinserna, skulle, för att vara legitimerade,
"lyda till Collegium medicum och vara dess membra"
och skulle med detta kollegium "kommunicera hvad som
rart och tänkvärdigt in re medica eller naturali
månde förefalla". Kollegiet skulle hafva tillsyn
öfver och visitera apoteken, utarbeta medicinaltaxa,
hafva uppsikt öfver jordegummor m. m. I slutet af
1700-talet vidgades genom förnyade instruktioner (af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
