Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Clive - Clivia - Cloaca - Cloacina - Clodia - Clodius - Clodt - Clodt-Jürgensburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomfördes. Med den nye subadaren öfver Bengalen,
Nujm-ud-daula, öfverenskom han, att hela
skatteuppbörden i Bengalen skulle öfverlåtas
åt kompaniet, och då denne kort därefter
"befriades" från bestyret med rättsskipning och
ordningens upprätthållande, blef kompaniet de tre
provinsernas verklige styresman, och subadaren
fick nöja sig med en för hans hofhållning afsedd
penningsumma. Navaben af Oudh nödgades ge kompaniet
oinskränkt tillåtelse att drifva handel inom hans
område, och med Ostindiens nominelle härskare,
stormogul Sjah Alim, af slöt C. 12 aug. 1765
ett fördrag, hvarigenom stormogul mot en årlig
penningafgift till Ostindiska kompaniet som "en
fri gåfva" öfverlät de tre provinserna Bengalen,
Behar och Orissa, där styrelsen dock fortfarande
af engelsmännen fördes i den infödde subadarens
namn. Sedan C. 1766 med oböjlig kraft betvungit ett
hotande myteri bland kompaniets europeiska trupper,
lämnade han, fullständigt utarbetad, 29 jan. 1767 för
alltid Indien och återkom till England i juli. Där
bröt snart en storm lös öfver honom, därför att han,
då han med framsynt statsklokhet lade grundvalarna
för det anglo-indiska riket, trädt en mängd små
intressen för nära och aldrig tagit hänsyn vare sig
till kompanidirektörernas egennytta eller de civile
tjänstemännens bestickningslusta. Han anklagades
i underhuset af general Burgoyne (maj 1773) för
utpressningar och maktmissbruk, försvarade sig med
lugn och värdighet samt vann en parlamentarisk seger
öfver sina belackare. Anklagelsen och de debatter
i underhuset den framkallat gingo honom emellertid
djupt till sinnes, hans hälsa försämrades alltmer,
sömnlöshet förmådde honom till missbruk af opium,
och sjukdomen i förening med grämelse dref honom
till själfmord, 22 nov. 1774. - Bland det stora
antalet Clive-biografier må nämnas de af Macaulay
(i "Essays"), Malcolm (3 bd, 1836), Malleson (1893,
i serien "Rulers of India") och Arbuthnot (1899). Jfr
äfven lord Stanhope, "History of England from peace
of Utrecht to peace of Versailles 1713-83" (7 bd, 1837-52),
och Broome, "History of the bengal army" (1850).
(V. S–g.)
Clivia Lindl., bot., växtsläkte inom
fam. Amaryllidaceæ, af hvilket i synnerhet
C. (Himantophyllum) miniata från Syd-Afrika med
lysande, liljelika, orangeröda blommor i rika flockar
är lämplig till odling i växthus och boningsrum.
G. A. (G. L–m.)
Cloaca (lat.). Se Kloak.
Cloacina (lat.). Se Venus.
Clodia, en romarinna af claudiska släkten, var syster
till Clodius (se d. o.) och hustru till Metellus
Celer. Denna fagra och snillrika, men utsväfvande
kvinna stod i kärleksförbindelse med Cælius (se
d. o.), men blef sedan oense med honom och anklagade
honom för ett försök att taga henne af daga medelst
gift. Mot denna anklagelse försvarades Cælius af
Cicero, hvilken genom sitt skoningslösa och bitande
skämt för alltid brännmärkte C:s namn. C. anses hafva
varit den af Catullus älskade och besjungna Lesbia.
R. Tdh.
Clodius (egentl, vulgär biform till Claudius),
Publius C. Pulcher, fornromersk demagog under
republikens senare tid, antog namnet C. i denna
form i syfte att därmed vinna den stora mängden för
sig. Efter hvarjehanda äfventyr utomlands återkom
C. till Rom, där han år 61 f. Kr.
anklagades för att i kvinnodräkt ha smugit sig in vid
Bona Deas fest (i afsikt att närma sig Cæsars gemål
Pompeja), men frikändes på grund af mutor. Cicero,
som energiskt uppträdde mot honom, blef allt framgent
hans dödsfiende. C. lät genom adoption upptaga sig
i plebejståndet och valdes strax därefter (58) till
folktribun samt genomdref en lag, i kraft hvaraf
Cicero måste gå i landsflykt. Sedan äfven Cato
aflägsnats, började C. ett olidligt skräckregemente
i Rom, med personliga förolämpningar (t. o. m. mot
Pompejus), misshandel, mordbrand o. d.; häftiga
gatustrider utkämpades i synnerhet med tribunen Milo,
som efter C:s föredöme omgifvit sig med beväpnade
gladiatorer och så lyckades omintetgöra C:s bemödanden
att hindra Ciceros återkallande. C. valdes till edil
för år 56 och förhöll sig under den följande tiden,
bortsedt från hvarjehanda trakasserier, jämförelsevis
lugn. För år 52 sökte C. preturen, Milo konsulatet;
båda möttes, ledsagade af väpnadt följe, på appiska
vägen i jan. s. å., hvarvid slagsmål uppstod mellan
följeslagarna. Härunder sårades C. och blef sedan
på Milos befallning dödad. I Rom utbröto efter
likbegängelsen farliga oroligheter, tills omsider
Pompejus med vapenmakt lyckades återställa lugnet.
H. Sgn.
Clodt, Johan Adolf C. von Jürgensburg, friherre,
krigare, memoarförfattare, tillhörde en livländsk,
från Westfalen härstammande adelssläkt och var
sonson till öfverste fältvaktmästaren i svensk
tjänst Jost C., som stupade vid Rigas belägring
1621. Han föddes 1658, ingick vid 17 års ålder i
Karl XI:s lifgarde, deltog i skånska fälttåget
1676-79 och erhöll sistnämnda år afsked. 1694
utnämndes han till öfverstelöjtnant vid Nylands
regemente och 1702 till öfverste och chef för
rigiska infanteriregementet (f. d. Dahlberghs
regemente). Han utmärkte sig bl. a. vid Labori
i Kurland (jan. 1705), där han tillbakaslog en
öfverlägsen rysk styrka, och utnämndes 1706 till
generalmajor. Vid Lewenhaupts afmarsch söderut 1708
blef C. öfverbefälhafvare öfver de svenska trupperna
i Östersjöprovinserna. Jämte guvernören Strömberg
ledde han 1710 Rigas hjältemodiga försvar och blef
vid stadens uppgifvande i juli s. å. trots dagtingans
bestämmelser krigsfånge och fördes till Perejaslavl
Zaliesskij. Under fångenskapen utnämndes han 1714 till
friherre samt 1720 till generallöjtnant och landtråd i
(det af fienden inkräktade) Estland. Han dog som fånge
i Ryssland sistnämnda år. Under vistelsen i Finland
uppsatte C. 1699 på tyska några själfbiografiska
och historiska Anteckningar, hvilka "utgöra en af de
få källskrifter vi ega från det 17:e århundradet,
som kunna inrymmas under memoireliteraturen". De
omfattade ursprungligen tiden t. o. m. 1679,
men finnas nu kvar (i Säfstaholms arkiv) endast
i fragment, sträckande sig t. o. m. 1676. Af vikt
är skildringen af skånska kriget. Anteckningarnas
innehåll har delvis återgifvits af M. Weibull i
Hist. tidskr. 1883 under titeln "Johan Adolph Clodts
anteckningar". - C:s ätt utdog i Sverige med sonsonen
Bernt Johan C. 1771. I Livland fortlefver den genom
sonen Karl. Till denna senare gren hörde den ryske
bildhuggaren Peter v. Clodt-Jürgensburg (se d. o.).
(L. S.)
Clodt-Jürgensburg, Peter, baron von C., rysk
bildhuggare, f. 1805 i Reval, d. 1867 som professor
vid konstakademien i Petersburg. Han sysselsatte sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
