Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Clèdat, Leon
- Cleethorpes
- Clegg, Samuel
- Clèmanges, Nicolas
- Clematis
- Clèmenceau, Georges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de första åren bar titeln "Revue des patois". I denna
tidskrift har C. påbörjat en ganska detaljerad
undersökning af landsmålen i det lyonnesiska
dialektområdet (en undersökning, som fortsattes af
hans lärjunge L. Vignon) och kraftigt dragit i härnad
för en reform af den franska rättstafningen. För
öfrigt har han därstädes offentliggjort ett flertal
intressanta studier på den franska betydelselärans
och historiska syntaxens område samt i arkaisk
stil hållna, rytmiska öfversättningar af medeltida
fransk poesi. Bland C:s litteraturhistoriska
arbeten märkes en monografi öfver Rutebeuf i
serien "Les grands écrivains français" (1891).
E. S-f.
Cleethorpes [kli’thåps], badort i engelska grefskapet
Lindsey, 3 km. s. ö. om Grimsby. Tillsammans med det
närliggande Thrunscoe 12,578 inv. (1901).
Clegg [klerg], Samuel, engelsk ingenjör, f. 1781,
d. 1861, var banbrytare för lysgasberedningen,
hvars apparatur delvis ännu utföres enligt C:s
konstruktioner. C., som efterträdde lysgasens
uppfinnare Murdoch vid ingenjörfirman Boulton & Watts
verkstäder i Soho (Birmingham), var bl. a. kraftigt
verksam för införande af gatbelysning med gas i
London 1813-14. G- H-r.
Clémanges [klema7 j], Nicolas de, fransk lärd. Se
Nikolaus.
 |
| |
Clematis L., Skogsrefva, bot., växtsläkte af
farn. Ranunculaceæ. Dit hör en mängd arter, som växa
i tempererade och varma länder inom både gamla och
nya världen. De äro med bladskaften
klättrande buskar eller, stundom, örter med motsatta
och vanligen sammansatta blad, oftast fyrbladigt,
färgadt kronliknande foder; kronblad saknas. Frukterna
äro nötter, försedda med ett långt, ofta fjäderlikt
spröt (det utvuxna stiftet). Liksom de flesta öfriga
växterna af samma familj innehålla Clematis-arterna
ett skarpt ämne. Många odlas som prydnadsväxter på
kalljord eller i växthus, ofta såsom beklädnad på
väggar, löfsalar o. s. v. Bland dem, som odlas, må
nämnas C. Vitalba L. och C. Flammula L., från södra
Europa, C. virginiana L., från norra Amerika - alla
tre med hvita blommor -, samt C. Viticella L., från
södra Europa, med stora, vackra, blå eller purpurröda
blommor, och C. florida Thunb. från östra Asien,
med blåa, violetta 1. hvita blommor. Trädgårdarnas
präktigaste Clematis-former utgöras af
hybrider mellan C. florida och C. Viticella.
Ldt. (G. L-m.)
Clémenceau [klemäså], Georges, fransk politiker, f. 28
sept. 1841 i Mouilleron-en-Pareds (dep. Vendée). Från
barndomen uppfostrad i republikansk och antiklerikal
anda, studerade han medicin i Nantes och Paris, där
han 1861 ådömdes några månaders fängelsestraff på
grund af deltagande i en republikansk demonstration,
började praktik som läkare 1865, men emigrerade
s. å. till Amerika. Efter fyra års vistelse där,
hvarunder han bl. a. var lärare i litteraturhistoria i
en flickskola i New York, återvände C. till Frankrike,
tog den
medicinska doktorsgraden och blef läkare i Paris. Efter
kejsardömets fall mär i 18:e arrondissemanget,
deltog han energiskt i stadens försvar
under tyskarnas belägring och invaldes 1871 i
nationalförsamlingen.
Med fara för eget lif sökte han,
ehuru förgäfves, rädda generalerna Clément Thomas och
Lecomte undan den retade folkmassans raseri och sökte
sedan fåfängt medla mellan regeringen i Versailles och
kommunen i Paris, hvarefter han nedlade sitt mandat
som folkrepresentant. Dessförinnan hade han lyckats få
genomförd en lag om upprättande af ett municipalråd
i Paris på 80 medlemmar. Efter kufvandet af
kommunardupproret, hvarunder han som läkare utöfvat en
uppoffrande verksamhet, invaldes han i detta råd samt
var efter hvartannat dess sekreterare, vice-president
och president, tills han 1876 afgick. Sistnämnda år
valdes han till deputerad för Paris. Hans okonstlade,
men logiskt skarpa, bitande vältalighet, lika fruktad
i anfall som skicklig i försvar, gjorde honom inom
kort i kammaren till den yttersta vänsterns erkände
ledare. Han tog väsentlig del i motståndet mot Mac
Mahons antirepublikanska politik, angrep på det
häftigaste ministären Broglie och fordrade 1879
dess försättande i anklagelsetillstånd. Till stor
del C:s verk var 1880 års amnestilag, för hvilken
han sedan 1876 oafbrutet kämpat, och hans 1879
grundade tidning "La justice" blef radikalismens
hufvudorgan. När republikanerna 1880 kommo till
makten, utgick C. ur den yttersta vänstern och blef
som det radikala partiets ledare motståndare till sin
gamle vapenbroder Gambetta, liksom till nästan alla
följande regeringar, hvilka han fann alltför ovilliga
att på allvar gripa sig an med de reformer, som
förut stått på republikanernas program. Han påyrkade
1883 en revision af författningen, motarbetade Jules
Ferrys kolonialpolitik, hvilken han ansåg inspirerad
af Bismarck för att vända Frankrikes blickar från
Elsass-Lothringen, och bidrog till Ferrys fall genom
att skickligt begagna nederlaget i Tonkin. Vid
valen till deputeradekammaren 1885 uppträdde C. för
ett strängt radikalt program och valdes både i
departementet Var och i Paris (som han afstod åt
en partikamrat). Freycinet, Cavaignac m. fl. föllo
för hans häftiga angrepp, och genom krigsministern
Boulanger, som i början var C:s verktyg och hade
honom att tacka för sin portfölj, hoppades han leda
sitt parti till seger. Genom sin af Wilsonskandalen
motiverade vägran att bilda ny regering efter
Rouviers fall 1887 förvandlade han ministerkrisen
till presidentkris och framtvang Grévys afgång,
hvarefter han genom sin bittra opposition mot Floquet,
Ferry och Freycinet förmådde nationalförsamlingen
att till president välja en "outsider", Sadi
Carnot. Boulangismen vållade dock splittring inom
hans parti och minskade hans inflytande, äfven fastän
han lyckades störta Boulanger. Hans förbindelse med
Cornelius Herz, som en kort tid var aktieegare i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbe/0237.html
