Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Claviceps - Clacichordium - Clavicornia - Clavicula - Clavicymbalium - Clavicytherium - Clavière - Claviger - Clavijo y Fajardo - Clavis - Clavius - Clavus - Clavus kanon - Clay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvecklingsgången på nytt, sedan de af vinden blifvit förda
till någon passande gräsblomma. Se vidare Mjöldryga.
V. W. (G. L-m.)
Clavium (Klavikordium), lat. (af clavis,
tangent, och chorda, sträng), i förkortad form
klavikord, ett slags musikinstrument. Se Klaver.
Clavicornia, zool., en till insektordningen
Coleoptera (skalbaggar), afd. Pentamera, hörande
familj, hvars medlemmar igenkännas på sina pannspröt,
hvilka mot spetsen äro förtjockade till en liten
knapp eller klubba, och på sina täckvingar, hvilka
stundom skyla endast en del af bakkroppen. För öfrigt
är kroppen merendels aflång eller oval, oftast
hårig, till färgen i allmänhet svart eller brun,
sällan metallisk. Sin näring hämta dessa insekter af
djur- och växtämnen, som äro stadda i upplösning. Ett
mycket stort antal arter tillhör Skandinaviens fauna,
bl. a. änger, dödgräfvare, skinnare samt svart- och
hvirfvelbillar. J. G. T.*
Clavicula (lat., af clavis, nyckel), anat., nyckelben
(se d. o.).
Clavicymbalum (it. clavicembalo, fr. clavecin),
lat. (af clavis, tangent, och cymbalum, hackbräde),
mus., ett förr brukligt instrument, som liknar
klaveret, men har en något olika mekanism, i det
strängarna icke vidröras af metallstift, utan knäppas
med korppennor. - En af art var clavicytherium
(af grek. Kythereia, Afrodite), hvars strängar (af
tarmar i st. f. metall) voro upprättstående, såsom
på nutidens pianinon. Jfr Klaver. A. L.
Clavicytherium (lat.), mus. Se Clavicymbalum.
Clavière [klaviär], Etienne, fransk
revolutionsman, f. 27 jan. 1735 i Genève, d. 8
dec. 1793 i Paris, var bankir i sin fädernestad och
1770-82 tillika medlem af "höga rådet". Drifven
i landsflykt genom den oligarkiska revolutionen
sistnämnda år, begaf han sig till Frankrike, där
han snart med ifver kom att omfatta revolutionen
och blef en af Mirabeaus litteräre medhjälpare. Han
kritiserade häftigt Necker och inspirerades i sina
finanspolitiska teorier af Mirabeau, som därför
skämtsamt kallade sig "1’accoucheur de C." 1791 medlem
af lagstiftande församlingen, anslöt sig C. till
girondisterna, särskildt Brissot, och var 10 mars-13
juni 1792 finansminister i Rolands ministär. Efter
10 aug. s. å. fick han tillbaka sin portfölj, men
måste liksom sina partivänner snart lämna sin plats
på grund af montagnardernas angrepp samt blef jämte
de öfrige girondisterna arresterad 2 juni 1793. För
att undgå giljotinen tog han sig själf af daga,
och kort efteråt beröfvade sig hans hustru lifvet
genom gift. C. var medarbetare i en del patriotiska
tidningar, särskildt "Chronique de Paris", och utgaf
bl. a. Foi publique envers les créanciers de l’etat
(1789) samt C.; correspondance de lui et du general
de Montesquiou touchant la campagne devant Genève
(1792).
Claviger, zool Se Myror.
Clavijo y Fajardo [klavi’chå i facharrdå],
José, spansk författare, f. omkr. 1730 på en af
Kanarieöarna, d. 1806 i Madrid, kom vid unga år
till denna stad, där han 1762 började utgifva
den populära tidskriften "El pensador" och blef
kungl. arkivarie. Sin ryktbarhet vann C. genom
Beaumarchais, hvars syster Marie Claron han lofvat
äkta, men svekfullt
öfvergaf. Beaumarchais begaf sig då 1764 till Madrid,
fordrade upprättelse af sin systers förförare och
aftvang honom en skriftlig sådan, med tillhjälp
af hvilken han fick C. afsatt och förvisad från
Madrid. Den berömde skalden skildrade detta i en
"Mémoire" och tog däraf stoff till sitt första
skådespel, "Eugénie" (1767). Andra franska författare
hafva äfvenledes behandlat denna händelse, och Goethe
har dramatiserat den i sin tragedi "Clavigo", där han
dock låter Marie Claron dö af sorg och Beaumarchais
döda C. 1773 blef C. af regeringen utnämnd till
redaktör för tidningen "Mercurio historico
y politico" samt inspektor för naturhistoriska
museet. Han öfversatte till spanska Buffons "Histoire
naturelle" (16 bd, 1791-1802) och författade en del
andra arbeten.
Clavis (lat.), nyckel; tangent; ofta förekommande
titel på lexikografiska arbeten, innehållande
förklaringar öfver klassiska och bibliska författares
skrifter. Jfr Claves Sancti Petri. - Mus. Se
Klav.
Clavius, Christoph, tysk matematiker,
f. 1537 i Bamberg, d. 1612 i Rom, jesuit, var
medarbetare vid den af påfven Gregorius XIII
föranstaltade kalenderförbättringen och utgaf
en förtjänstfull kritisk upplaga af Euklides’
geometri. C. uppfann år 1606 en anordning för
uppmätande af små längder, hvilken i hufvudsak
öfverensstämmer med den under namn af nonie (se
d. o.) bekanta, som af P. Vernier föreslogs år 1631.
I. F.
Clavus (lat.). 1. Spik, särskildt clavus annalis
"årsspik", som af romerska statens högste ämbetsman,
konsuln eller (i synnerhet under tider af svår nöd,
farsot o. d.) diktatorn, inslogs i väggen af Jupiters
helgedom i templet på Kapitolium. Ceremonien,
till hvilken motsvarighet fanns bl. a. hos
etruskerna, förekom alltifrån tempelinvigningen 509
f. Kr. sannolikt hvarje år 13 sept. och var således
medelbart af betydelse för tidräkningen. Egentligen
hade den en sakral betydelse och afsåg att binda
och oskadliggöra fördärfliga makters inflytande,
pest o. d. - 2. Bård (på en dräkt), särskildt
de (vanligen två) bredare (latus clavus) eller
smalare (angustus clavus) purpurremsorna från
halslinningen vid axeln till gördeln på den
romerska underdräkten (tunica), utmärkelsetecken
för senatorer resp. riddare från senare delen
af romerska republikens tid. - 3. Liktorn.
H- Sgn.
Claxtons kanon [kWkstens]. Se Kulspruta.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
