Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Clausen. Henrik George C., dansk präst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkoförfattning. 1841 var han medlem af en kommitté
för undervisningsväsendets ordnande och sökte
åstadkomma en särskild öfverstyrelse för kyrko- och
skolväsen. Därjämte utöfvade han, i både tal och
skrift, ett stort inflytande på folkets andliga
lif. 1829-38 var han medredaktör af "Månedsskrift
for literatur" och riktade där ett skarpt angrepp mot
Fredrik VI:s gunstling Abrahamson och den af honom
försvarade växelundervisningen. Från 1833 till sin
död utgaf han "Tidsskrift for udenlandsk theologisk
literatur". 1835 var han med om att stifta "Selskabet
for trykkefrihedens rette brug", hvarjämte han i
Dansk folkeblad kämpade för pressens lagbegränsade
ställning mot administrativ godtycklighet. 1843 deltog
han i stiftandet af "Det skandinaviske selskab", hvars
ordförande han var ända till sällskapets upplösning,
1853. C. var en ståndaktig kämpe för den nordiska
enhetstanken, hvarför han också tog verksam del
i studentmötena 1845 och 1862. År 1844 blef han
ordförande i den s. å. af honom själf och andra
stiftade "Slesvigske hjelpeforening", som hade
till syfte att skydda den danska nationaliteten
i Nord-Slesvig. Hans uppträdande vid dessa och
andra dylika tillfällen skaffade honom med rätta
hederstiteln "ordets hugprude helt". 1840 valdes
han till medlem af östiftens ständerförsamling, och
1842-46 var han dess ordförande. Han kämpade där
för regeringsformens utveckling i konstitutionell
och nationell riktning samt var i det hela
en utpräglad representant och ledare för det
nationalliberala partiet. Efter Kristian VIII:s
död, 20 jan. 1848, utgaf han i förening med sin
vän J. F. Schouw flygskriften Ved thronskiftet, i
hvilken författarna begärde samt framlade förslag
till en fri författning för Danmark och Slesvig
("Danmark till Ejderen"), för att det senare skulle
komma att stå i ett mera oberoende förhållande
till det tyska hertigdömet Holstein. Denna skrift
utöfvade ett mäktigt inflytande på utvecklingen
af Danmarks konstitutionella lif och så godt som
omintetgjorde den af Kristian VIII efterlämnade
författningen, hvilken Fredrik VII redan lofvat
utfärda. I okt. s. å. blef C. af konungen utsedd till
medlem af den grundlagsstiftande riksförsamlingen
och kort därefter (i nov.) utnämnd till minister
utan portfölj. Han var således med om att genomföra
juni-grundlagen. Ur kabinettet afgick han i juli 1851,
då helstatstanken återupptogs. Sedermera var C. (först
i folketinget, sedan i landstinget) en af dem, som i
tullgräns- och tronföljdsfrågorna ledde oppositionen
mot ministärerna Bluhme och Örsted, och 1853 var
han talman i den förenade riksdag, som af gjorde
sistnämnda sak. Missnöjd öfver att 1854 förbigås
vid tillsättandet af biskop öfver Själland, drog han
sig tillbaka, men redan 1855 blef han åter medlem af
landstinget intill 1863, invaldes 1856 i riksrådet
och 1864 i det nya riksrådslandstinget, men drog sig
1866 tillbaka från det politiska lifvet. 1854 blef han
hedersledamot af studenterforeningen, och 1871 blef
kan hedrad med val till medlem af konstakademien. 1874
afgick han från professuren. Död 28 mars 1877.
C:s teologiska fundamentalsats var, att ingen
annan auktoritet än den heliga skrift kan för
kristna gälla som ovillkorlig trosnorm. Denna lära
utvecklade han närmare i sitt arbete Katholicismens
og protestantismens kirkeforfatning i lare og ritus
(1825). Hans afsikt med denna bok var att för det
stora flertalet af bildade danskar bygga en bro, som
kunde föra dem öfver från dåtidens fadda rationalism
till en mera positivt religiös öfvertygelse, och
det enda riktiga sättet att hinna detta mål var i
hans tanke att utgå "fra skriftens fortolkning og
derefter bringe dens lare i samklang med fornuftens
udsagn". Emot katolicismens stränga fasthållande
af traditionen häfdade han människoandens frihet
som protestantismens rätta grundval. Med anledning
däraf kom han i strid med N. F. S. Grundtvig och
J. K. Lindberg m. fl., hvilka i hans åsikt sågo
en förnekelse af tron och fordrade, att han skulle
afsättas för irrlärighet. Äfven sedermera låg C. ofta
i litterär fejd med Grundtvig, bl. a. 1863-69,
då han i en följd af småskrifter angrep dennes
framhållande af trons artiklar som "det lefvande
ordet", i motsats till "skriftteologien", äfvensom
hans yrkande på den enskildes kyrkliga frihet i
förhållande till den kyrkliga samfundsordningen. Å
andra sidan bekämpade C. hegelianismen, som ville
konstruera fram kristendomens viktigaste trosläror
ur de rent logiska begreppen. Hans skrifter, hvilkas
antal är ganska betydande, utmärka sig för skärpa i
tanken och klarhet i framställningen. Utom de ofvan
anförda må nämnas: Det nye testaments hermeneutik
(1840), Udvikling af de kristelige hovedlärdomme
(1844), Fortolkning af de synoptiske evangelier
(1851), Den augsburgske konfession, oversat og
belyst ved historisk-dogmatisk udvikling (s. å.),
Christelig troesläre (1853; "Kristlig troslära",
1857), Fortolkning af Johannes-evangeliet (1855),
Det evangeliske kirkelivs nutid og fremtid (1859;
2:a uppl., betydligt tillökad, 1878), måhända den
yppersta af dem alla. I detta berör författaren
protestantismens alla brännande frågor, såväl
de yttre som de inre. Efter C:s död utkommo hans
Optegnelser om mit levneds og min tids historie (1877)
samt två samlingar smärre skrifter: Fædrelandske
forhold og anliggender (1881) och Kirkelige forhold
og anliggender (1885). Hans byst uppställdes 1878
framför universitetshuset.
3. Johannes C., den föregåendes son, f. 1830,
blef 1853 teol. kandidat och 1861 filos. doktor på
en afhandling om Laurentius Valla, 1863 kyrkoherde i
Fredericia och senare i Horsens samt var 1884-1905
biskop i Aarhus. Liksom fadern motståndare till
grundtvigianismen, skref han 1874 en skarp motskrift
mot Grundtvigs "Kirkespejlet".
4. Jenny Blicher-C., den föregåendes sonhustru,
dansk författarinna. Se Blicher-Clausen.
5. Johannes Karl Emil C., dansk präst,, f. 1832,
blef 1857 teol. kandidat och 1858 kaplan. Han var
nära vän till Vilhelm Beck, var 1861
medstiftare af "Föreningen for indre mission",
var medlem af dess styrelse till 1874 och verkade
ett par år i missionens tjänst som resepräst.
Då V. Birkedal 1865 blifvit afsatt, utnämndes C.
såsom hans motståndare till hans efterträdare som
kyrkoherde i Ryslinge. Han kom likväl snart i godt
förstånd med Birkedal och dennes nya friförsamling,,
samlade själf en stor församling kring sig och
upprättade 1867 en folkhögskola. Utan att öfvergifva
sin ursprungliga kyrkliga riktning uppträdde
C. senare i förening med grundtvigianerna, såsom
1874, då han medverkade vid K. Appels ordination till
frikyrkopräst i Nord-Slesvig, hvilket medförde hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
