Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Claus, Karl Friedrich Wilhelm, tysk zoolog - Claus, Emile, belgisk målare - Clausel - Clausen. Henrik George C., dansk präst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom naturligt urval ock kan uppstå direkt till följd
af funktionell anpassning och att grundvillkoren
härför finnas hos organismen själf. - Mest känd
har C. blifvit genom sin lärobok i zoologien
(Grundzüge der zoologie, senare under titel
Lehrbuch der zoologie, 6:e uppl. 1897, illustr.,
7:e uppl. af Grobben, I, 1904), hvilken under en lång
följd af år ansågs för den bästa läroboken i detta
ämne. 1878 började han utgifva en egen tidskrift,
"Arbeiten aus den zoologischen instituten der
universität Wien und der zoologischen station in
Triest", i hvilken hans egna och hans lärjungars
arbeten publicerades. C:s Autobiographie utkom 1898.
L-e.
Claus [klå], Émile, belgisk målare, f. 1849
i Vive-Saint-Éloi i Väst-Flandern, studerade vid
akademien i Antwerpen och sökte därefter måleriska
uppgifter på resor vida omkring i världen, innan han
fann sin motivkrets i sitt eget lands natur. Han
är en af Belgiens främste landskapsmålare, en af
luftens, ljusets, solskenets lofsjungare, fiende
till allt slags programmåleri. Af hans i starka,
klara färger hållna friluftstaflor må nämnas den
storstilade sommarbilden Kor, som vada öfver en å,
i flödande solljus (1899, Bruxelles’ museum),
vidare Vinterlandskap (Antwerpens museum),
Äppelträd (med figurer i solsken, 1901), Hösten
(en skogsinteriör i flammande färger, solsken genom
gult löfverk, 1902). Februarimorgon (belgiskt
flodlandskap) finns i Berlins nationalgalleri,
Sommarmorgon i Göteborgs museum (inköpt
1893). C. har äfven målat porträtt och ljustaflor
(Den gamle trädgårdsmästaren, museet i Liège).
G-g N.
Clausel [klåsä’l] l. Clauzel, Bertrand, grefve, fransk
militär, f. 12 dec. 1772 i Mirepoix (dep. Ariège),
d. 21 april 1842 på slottet Secourien, nära Toulouse,
inträdde 1791 i krigstjänst och kämpade med utmärkelse
1794 och 1795 i Pyrenéerna, där han blef adjutant hos
general Pérignon. Stabschef vid italienska armén 1798,
fick han redan 1799 befälet öfver en brigad i Italien,
följde 1801 general Leclerc till Haiti, där han intog
Port-de-Paix och Fort Dauphin, och återvände 1802
till Frankrike. 1804 blef han divisionsgeneral vid
nordarmén och förde med framgång befälet i Illyrien
under kriget mot Österrike 1809. Sina ärofullaste
dagar hade C. i Spanien, dit han sändes 1810 under
Junot och Masséna. Han belägrade Ciudad-Rodrigo,
blef sårad vid Salamanca (22 juli 1812) och
räddade därefter franska armén i Portugal genom ett
minnesvärdt återtåg till Spanien. Till belöning fick
han befälet öfver armén i norra Spanien (jan. 1813)
och betäckte med stor framgång efter slaget vid
Vitoria (21 juni 1813) återtåget till Pamplona,
där han trädde under Soults befäl. En af de siste,
som nedlade vapnen 1814, var han en af de förste,
som förklarade sig för Napoleon vid dennes återkomst
från Elba (1815), ehuru han af Ludvig XVIII blifvit
utnämnd till generalinspektör för infanteriet. Han
fick befälet öfver pyreneiska armén och kämpade
hårdnackadt mot hertiginnan af Angoulême, som flytt
till Bordeaux, blef 24 juli 1815 förklarad för
förrädare af Ludvig XVIII, flydde till Amerika och
dömdes "in contumaciam" till döden 11 sept. 1816. Han
slog sig då ned i Mobile och utgaf till sitt försvar
Exposé juslificatif de conduite en 1814 et 1815. Efter
erhållen amnesti återvände han 1820 till Frankrike
och fick af Ludvig Filip 2 sept. 1830 öfverbefälet
öfver trupperna i Algeriet. Där intog han Blidah
och Médéah, gjorde ett segerrikt tåg öfver Atlas
och företog de första försöken till landets
kolonisering. Men emedan han afstod provinserna
Constantine och Oran åt tunisiska höfdingar,
återkallades han 1831. Marskalk af Frankrike
s. å., sändes han ånyo till Afrika 1835 såsom
generalguvernör, intog Mascara, men återkallades
definitivt 1837, sedan han ej lyckats taga Constantine
från Abd-el-kader. I deputeradekammaren, där han
första gången invalts 1827, slöt han sig 1838
till oppositionen och uppträdde kraftigt för
en fortsatt och utvidgad koloniseringspolitik i
Algeriet samt för de liberala idéerna. Sina tankar
om Algeriet utlade han i skrifterna Observations du
general C. sur quelques actes de son gouvernement
d’Alger (1830), Nouvelles observations de
M. le maréchal C. sur la colonisation d’Alger
(1833) och Explicalions du maréchal C. (1837).
E. A-t.
Clausen. 1. Henrik Georg C., dansk präst, f. 1759 i
Karlum, Slesvig, kallades, efter att hafva beklädt
åtskilliga prästerliga sysslor i landsorten, 1797
till pastor vid Fruekirke i Köpenhamn, hvarest hans
predikningar, som förkunnade en sund och förnuftig
pliktlära, snart väckte stort uppseende. På anmodan af
åtskilliga teologie studerande ställde han sig 1799
i spetsen för en homiletisk förening och var dennas
ledare ända till 1809, då han förordnades till lärare
i homiletik och kateketik vid det s. å. inrättade
pastoralseminariet. Han blef stiftsprost i Själlands
stift 1811, tog afsked från detta ämbete 1838
och dog 1840. - C. ansågs för Danmarks störste
vältalare på sin tid och var i detta land en af de
ypperste representanterna för den rationalistiska
riktningen. Han kämpade med värme mot den rådande
njutningslystnaden och för att väcka sinne för
lifvets högre ändamål samt vördnad för religionen, men
tillät sig stora friheter i fråga om kyrkoritualens
bestämmelser rörande gudstjänsten. Han nämnes som en
af stiftarna af "Det skandinaviske selskab" (1796)
och som medlem af "Selskabet for sandhed" (1798).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
