Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Civilstatens änke- och pupillkassa - Civilstånd - Civiltà cattolica - Civiläktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Totalinkomsterna, lönebesparingar och räntor
inberäknade, stego till 2,216,417 mark 38 penni och
totalutgifterna till 1,330,917:07.
Pensionsinrättningen förvaltas, enligt nu
gällande reglemente af 26 febr. 1896, af en
direktion, sammansatt af sex direktörer och
tre suppleanter. Dessa, som väljas af samtlige
delegarna, skola vara ämbets- och tjänstemän i
de fem första pensionsklasserna. Hvartannat år
sker omval af de tre äldste direktörerna jämte
suppleanterna, och i sammanhang därmed utses äfven
af delegarna revisorer för granskning af kassans
förvaltning under de närmast föregående tvenne åren.
L.*
Civilstånd, den ställning en person såsom äkta eller
oäkta barn och såsom gift, ogift, änkling eller änka
eller frånskild intager inom familjen. Uttrycket
härleder sig från Frankrike, hvarest, efter
införandet af civiläktenskapet, genom lag af 20
sept. 1792 föreskrefs, att af särskilda tjänstemän
(officiers de 1’état civil) skulle föras register,
i hvilka borde antecknas alla de omständigheter,
som rörde medborgarnas civilstånd, såsom födelse,
giftermål och dödsfall. Dessa register (actes
de l’état civil) ega laga vitsord, till dess det
blifvit genom domstols utslag förklaradt, att däri
gjord anteckning är oriktig och att rättelse bör ega
rum. - I Sverige konstateras en persons civilstånd
genom kyrkoböckerna, som föras af prästerskapet.
C. W.*
Civiltà cattolica, La [tjivilta’], "katolsk kultur",
en 1850 grundlagd italiensk tidskrift, som utkommer
i Rom 2 gånger i månaden och skrifves uteslutande
af jesuiter samt intager en ytterligt klerikal,
antinationell ståndpunkt.
Civiläktenskap l. Borgerligt äktenskap, jur., är ett
sådant äktenskap, som af slutas inför en statens
ämbetsman, utan att för dess rättsliga giltighet
någon kyrklig handling är af nöden. Enligt den
äldre kyrkorätten erfordrades för äktenskapets
giltighet endast kontrahenternas samtycke, och
den kyrkliga välsignelsen, om ock påbjuden af
kyrkan, uppfattades ej såsom ett nödvändigt villkor
därför. Detta förhållande ändrades för den katolska
kyrkan genom ett på det tridentinska konsiliet (1545
-63) fattadt beslut, enligt hvilket kontrahenternas
samtycke skulle i vittnens närvaro gifvas inför
kyrkoherden. Inom den protestantiska kyrkan utvecklade
sig under 17:e årh. den rättsuppfattningen, att den i
sammanhang med kontrahenternas förklaring meddelade
prästerliga välsignelsen är en nödvändig form för
ingåendet af äktenskap, och denna uppfattning blef
under 18:e årh. förhärskande. Tillvaron af olika
trosbekännelser inom samhället äfvensom de konflikter,
hvilka de särskilda religionssamfundens uppfattning
af äktenskapsrätten medförde, hafva dock sedermera
föranledt civiläktenskapets införande, antingen såsom
den af staten ovillkorligt föreskrifna formen för
äktenskaps ingående eller såsom en för alla valfri
form eller slutligen såsom en nödfallsutväg, då det af
någon anledning kan möta svårighet att få en kyrklig
vigsel till stånd.
Obligatoriskt för alla är civiläktenskapet i Frankrike
sedan 1792. Genom den franska rättens utbredning har
det såsom obligatoriskt sedermera införts äfven i
bl. a. Belgien och Italien. Allmänt obligatoriskt
civiläktenskap förekommer numera äfven i Holland,
där det redan 1795 ersatte det sedan långt tillbaka
i tiden existerande fakultativa, d. v. s.
valfria, civiläktenskapet, vidare i Schweiz (1874),
Tyska riket (1875) och Ungern (1894). Fakultativt för
alla är civiläktenskapet i England (sedan 1836). I
Skottland, där det "reguljära" äktenskapet skall
ingås inför en präst, kvarstår bland sätten för
ett "irreguljärt" äktenskaps ingående den äldre
kyrkorättens blotta fordran på kontrahenternas
samtycke. Såsom nödfallsutväg för vissa särskilda fall
förekommer civiläktenskapet i Österrike, på Pyreneiska
halfön och i Skandinavien. I Danmark tillätes
sålunda enligt lag af 13 april 1851 civiläktenskap
mellan personer af olika trosbekännelser samt mellan
medlemmar af de religionssamfund, hvilkas präster
icke äro berättigade att förrätta vigsel. Frågan om
införande af allmänt - obligatoriskt eller fakultativt
- civiläktenskap står för öfrigt på dagordningen
i Danmark. I Norge, där civiläktenskap för vissa
fall infördes redan 1845, gäller numera en lag
af 27 juni 1891, delvis ändrad genom en lag af 27
juli 1896. Enligt dessa senare lagar är den civila
formen fakultativ vid giftermål mellan främmande
(inklusive mosaiska) trosbekännare sinsemellan,
liksom vid giftermål mellan sådan trosbekännare
och medlem af statskyrkan. I Sverige infördes genom
en k. förordning 20 jan. 1863 civiläktenskap såsom
obligatorisk form för äktenskap mellan kristen och
mosaisk trosbekännare. Genom k. förordningen 31
okt. 1873 ang. främmande trosbekännare och deras
religionsöfning blef civiläktenskapet erkändt såsom
en laglig form äfven vid giftermål mellan kristna
trosbekännare sinsemellan. I denna k. förordning
stadgas nämligen, att äktenskap mellan personer,
af hvilka ingendera tillhör svenska kyrkan eller
främmande trossamfund med sådant prästerskap, att
konungen funnit åt detsamma kunna anförtros att
förrätta vigsel med laga verkan och förty medgifvit
rättighet därtill, skall ingås inför borgerlig
myndighet, samt att äktenskap ej mindre mellan
personer, som tillhöra olika främmande trossamfund,
af hvilka åtminstone ettdera har sådant prästerskap,
som nyss är nämndt, än ock mellan medlem af svenska
kyrkan och bekännare af främmande kristen troslära må
afslutas antingen medelst vigsel, förrättad af därtill
berättigad präst inom enderas trossamfund, eller
inför borgerlig myndighet. I k. förordn. 15 okt. 1880
har slutligen civiläktenskap för vissa fall införts
såsom laglig form vid giftermål statskyrkans medlemmar
sinsemellan. Lagen ifråga påbjuder nämligen borgerlig
vigsel såsom obligatorisk för det fallet att någon,
som ej blifvit döpt eller som icke inom svenska kyrkan
begått Herrans nattvard, men icke heller tillhör
främmande trossamfund, önskar ingå äktenskap. Genom
en lag af 13 maj 1898 hafva bestämmelserna i 1880 års
lag dock så till vida modifierats, som val mellan
kyrklig och borgerlig vigsel medgifvits för det
fallet, att endera af kontrahenterna (eller båda)
visserligen är döpt, men icke deltagit i konfirmation
eller nattvardsgång inom kyrkan, för så vidt han
eller hon dock åtnjutit konfirmationsundervisning af
präst inom kyrkan och af denne funnits beredd att,
efter undergången konfirmation, få tillträde till
Herrens nattvard. 1904 års riksdag hemställde - i
nära öfverensstämmelse med 1903 års kyrkomöte -,
att k. m:t måtte för riksdagen framlägga förslag
till sådan ändring i gällande bestämmelser, att
borgerlig vigsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
