Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chydenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1762) visar, att han redan då bildat sig egna
åsikter i några af tidens brännande finansiella och
sociala spörsmål och bl. a. i tjänstehjons-(arbetar-)
frågan intog en radikalt frihets- och folkvänlig
ståndpunkt. När Vetenskapsakademien 1763 utlyste
pristäflan om orsakerna till "folkutflyttningen"
eller emigrationen, deltog C. däri. Hans och några
andras täflingsskrifter betraktades emellertid som
ett utslag af "politiskt fritänkeri", och akademien
vågade icke trycka ens det prisbelönade, moderata
svaret. Samma år (1763) framträdde C. inför en i syfte
att slutligt förbereda det bottniska stapeltvångets
upphäfvande till Gamlakarleby sammankallad "landtdag"
med en af honom författad afhandling i ämnet, hvilken
väckte stort bifall.
C. hade genom detta uppträdande förskaffat sig
anseende i sin hembygd äfven på det politiska området,
och då kallelse till riksdag på hösten 1764 utgick,
blef han så godt som enhälligt vald till representant
i prästeståndet för Österbottens kapellaner. Hans
verksamhet vid och under riksdagen 1765-66 gjorde
honom känd och ryktbar öfver hela riket.
Ständermötets första månader använde C. till
att i tryck utgifva sina ofvan omnämnda skrifter
Vederläggning af de skäl hvarmed man söker bestrida
öster- och västerbotniska samt västernorrländske
städerne fri seglation äfvensom Svar på den
af Kgl. Vetenskaps Academien förestälta frågan:
Hvad kan vara orsaken att sådan myckenhet svenskt
folk årligen flytter utur landet? och genom hvad
författningar det kan bäst förekommas? Den förra
skriften, tryckt på Gamlakarleby stads bekostnad och
utdelad bland riksdagens ledamöter, innehåller ett
utförligt och med stor talang affattadt bemötande
af de juridiska och ekonomiska invändningar,
som af Stockholms och Åbo borgerskap gjordes mot
stapeltvångets upphäfvande, hvarjämte fördelarna
för riket af stapelrättigheters beviljande åt de
bottniska städerna klart uppvisas. I tydlig afsikt att
icke skada saken undviker C. allmänna omdömen om det
härskande ekonomiska systemet, men någon gång förråder
han dock sin motvilja mot allt slags reglementering
och tvång samt sin tro på naturens och frihetens
förmåga att ordna allt till det bästa. Helt annan
till karaktären är skriften om emigrationen. Den är en
radikal och djärf stridsskrift, som angriper ej blott
tidens hela förmynderskaps- och tvångsregim, utan ock
den "tärande" klassen, ståndspersonerna, som lefva af
producenternas, den "närande" klassens, arbete. På ett
sätt, som icke förekommer i frihetstidens politiska
och ekonomiska litteratur och som gör C. till tidens
märkligaste författare på detta område samt till den
moderna demokratiens främste föregångare i Sverige
och Finland, förfäktar C. i denna äfven formellt
glänsande skrift frihetens och folkets sak. - I
april 1765 utgaf C. anonymt en ny, liten skrift,
Källan till rikets vanmagt, som han ursprungligen
afsett till ett riksdagsmemorial. Han angriper
där häftigt produktplakatet af 1724 och yrkar på
utrikeshandelns frigifvande. "Källan" väckte ett
mycket stort uppseende: den utkom i flera upplagor
(äfven på tyska) och framkallade en hel litteratur af
motskrifter, bland hvilka C. senare (i slutet af 1765)
bemötte en del i ett Omständeligt svar. l juli 1765
utgaf C., likaledes anonymt, ytterligare en skrift,
Den nationnale vinsten. Med stilistiskt mästerskap,
i starkt koncentrerad
form, framlägger C. där sina socialekonomiska tankar,
ordnade till ett sammanhängande helt, om ock, ej till
ett system. Det är den ekonomiska liberalismens hela
program vi nu för första gången möta i den svenska
litteraturen, konsekvent och snillrikt formuleradt
och grundadt. C. yrkar på fullständig närings- och
handelsfrihet, och han gör detta, emedan han dels
praktiskt öfvertygats om oförnuftet i den dåtida
ekonomiska politiken i Sverige, dels tror att naturen
sköter sig bäst själf; men målet för friheten är att
låta arbetarna få njuta hela frukten af sitt arbete
och att omöjliggöra de privilegierades lif utan arbete
- således den moderna socialismens grundtanke. "Den
nationale vinsten" är jämte skriften om emigrationen
den viktigaste för bedömandet af C:s plats i den
ekonomiska litteraturens historia. I sin politiska
åskådning påverkad af Nordencrantz. och sålunda
indirekt af den engelska filosofien (Hobbes, Locke)
och i någon mån äfven af den franska (Montesquieu,
Helvetius), är C. såsom ekonomisk tänkare fullt
själfständig. C. synes härvid ha hunnit längre i
konsekvenserna än samtida ekonomiska författare i
utlandet, men med den senare framträdande Adam Smith
kan han af flera skäl icke jämföras. I den svenska
litteraturen står C. vida öfver sina samtida och
jämväl öfver den följande generationen, icke minst
genom klarheten i åsikternas, formulering; han var
ock som stilist på sitt område en på länge icke
upphunnen konstnär.
I början af riksdagen 1765-66 utsågs C. till
ledamot i allmänna besvärsdeputationen och
fiskerideputationen. I det senare af dessa utskott
blef han snart den ledande själen. Han var en
bland granskarna af fiskeri-(premierings-)fondens
intrasslade räkenskaper, han lyckades genomdrifva
premiernas afskaffande för framtiden, och i
utarbetandet af de nya fiskeristadgarna, "för sin tid
väl de bästa i den bildade världen" (A. V. Ljungman),
tog han en mycket verksam del. Äfven i allmänna
besvärsdeputationen, hvars egentliga arbeten vidtogo
först hösten 1765 och icke egde den betydelse som
fiskerideputationens, gjorde C. sina frisinnade
ekonomiska åsikter och sin stora arbetsförmåga
gällande. Då i maj 1765 bevillningsdeputationen
tillsattes, utsågs C. till ledamot i denna
deputation. Han förfäktade där gentemot
riksdagens ledande män med synnerlig bestämdhet
och ihärdighet åsikten, att bevillningsförslag ej
borde uppgöras, innan kronans utgifter och inkomster
för bevillningsperioden blifvit slutligt beräknade
och behofvet af bevillning fastställdt. Af den allra
största politiska betydelse var C:s ledamotskap
i stora deputationens tryckfrihetsutskott, som
tillsattes i augusti 1765. Han hade själf i en
landsmans och ståndsbroders (lektorn A. Kraftman)
namn inlämnat ett af de memorial, hvilka behandlades
af utskottet - ett ursprungligen till broschyr afsedt
memorial, där han med vanlig skärpa och klarhet
häfdade offentlighetsgrundsatsen samt yrkade på
censurens afskaffande (utom för religiösa skrifter)
och införandet af en lagbunden tryckfrihet. Med
uppbjudande af all sin vältalighet och skicklighet
lyckades C. vinna majoriteten i utskottet på sin sida
äfven i fråga om censuren, hvilken man på många
håll ansåg sig kunna och böra bibehålla, äfven om
tryckfrihet blefve införd. C. uppsatte utskottets
bägge betänkanden, i enlighet med hvilka ständernas
beslut fattades och tryckfrihetsförordningen af
1766 utfärdades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
