Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 245-246 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chotin - Chott, fr. Se Sjott. - Chotusitz - Chouaner - Chouannerie. Se Chouaner. - Choulant - Choumara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Chotin (po. Choczim), stad i ryska
guvern. Besarabien, vid Dnjestr. Omkr. 21,000
inv. Vid C. vunno polackerna 1621 under prins
Vladislav (sedermera konung Vladislav IV) och 1673
under Johan Sobieski seger öfver turkarna. Efter
att flera gånger under 1700-talet ha varit föremål
för strid mellan ryssar och turkar, kom C. 1812
med Bessarabien till Ryssland. 1856 raserades de då
föråldrade fästningsverken.

Chott [jå’t], fr. Se Sjott.

Chotusitz
(tjech. Chotusice), by i sydöstra Böhmen, nära staden
Caslau. 1,454 tjechiska invånare (1900). Preussarna
under Fredrik II vunno där 17 maj 1742 en seger öfver
österrikarna under hertig Karl af Lothringen. Följden
af denna strid, som äfven kallas slaget vid Caslau,
blef freden i Breslau s. å. Jfr Droysen, "Zur schlacht
von C." (1873).

Chouaner.

Chouaner (fr. chouans), ett gerillakrigförande,
mestadels af bönder och smugglare bestående, katolskt
och rojalistiskt parti i Bretagne, Normandie och Maine
under den stora franska revolutionen. Benämningen
härledes vanligen från det bretonska ordet chat-huant,
förvrängdt chuant, nattuggla, som i Bretagne hade
blifvit ett gängse namn på smugglare, till följd däraf
att de för att varna hvarandra brukade härma ugglans
skri. Andra hålla dock före, att partiet fick sitt
namn efter Jean Cottereau,
som allmänt kallades Chouan. Denne var född 1757 och
son till en smugglare, hade af Ludvig XVI benådats
från ådömdt lifsstraff och behöll den nåden i tacksamt
minne. För att bekämpa republiken och främja det
fallna konungadömets sak, för hvilken vendéerna
redan stodo under vapen söder om Loire, trädde han i
förbindelse med åtskilliga uppviglare af det kungliga
partiet, samlade i slutet af
1793 en hop löst folk och allmoge norr om Loire,
i nedre Maine, och började ett gerillakrig
(chouannerie). Från skogarna vid Pertre och Fougères
spred sig rörelsen väster ut öfver Bretagne - där
sedan 1791 det i synnerhet af prästerna underblåsta
missnöjet med sakernas nya skick gifvit sig luft i
flera våldsgärningar - och åt öster ända till närheten
af Paris. Markis Puisaye kom för att på de kunglige
prinsarnas uppdrag leda det hela. Konventet sände
mot chouanerna general Beaufort, som i början af
1794 sprängde flera upprorsskaror och sedermera
äfven öfverväldigade Cottereaus band, hvarvid
Cottereau själf, förrådd och tagen i bakhåll,
dödligt sårades (29 juli 1794). Puisaye samlade
emellertid folk på nytt och var nära att öfverrumpla
den republikanska arméns högkvarter i Rennes. Men så
snart Hoche i spetsen för fyra armékårer upptagit
striden mot honom, lämnade han landet för att söka
bistånd i England och hos de franske emigranterna.
Under hans frånvaro uppträdde som chouanernas anförare
Cormatin, hvilken i Mabilais, 9 april 1795, ingick
ett fördrag, enligt hvilket chouanerna skulle nedlägga
vapnen och erkänna republiken. Men då Hoche lät
arrestera Cormatin, började gerillakriget i Bretagne
ånyo. Chouanernas förnämste anförare voro nu Georges
Cadoudal och Scepeaux. Kampen fördes af dem med mycken
vildhet, men med svikande lycka, och chouanerna voro
i största trångmål, då Puisaye kom med undsättning
på en engelsk flotta. Chouanerna samlades från alla
håll kring hjälphären, som i juni 1795 landstigit
vid Quiberon i södra Bretagne. Men olikhet i åsikter
bland expeditionens ledare och det öfversitteri,
hvarmed chouanerna behandlades, hindrade alla
kraftiga åtgärder. Den engelska flottans afsegling,
grefvens af Artois uteblifvande samt ständiga nederlag
betogo chouanerna modet, och när sedan Hoche, efter
att hafva tillintetgjort resningen söder om Loire,
kastade hela sin styrka öfver på högra Loire-stranden,
blef upproret i augusti 1796 kufvadt. 1799 upplågade
det ånyo, men Bonaparte skickade då general Brune med
30,000 man mot insurgenterna, hvarefter dessa under
loppet af år 1800 nedlade sina vapen. 1814 och 1815
visade sig ännu en gång chouaner - under befäl af
Coislin, Andigné, Ambrugeac m. fl. - på ömse sidor
om Loire; men när efter slaget vid Waterloo (1815)
deras mål var hunnet och det katolska konungadömet
återställdt, följde freden af sig själf. Jfr Ch. de
Beauchamps, "Histoire de la guerre de Vendée et des
chouans" (1807), Kérigant, "Les chouans" (1882), La
Frégeolière, "Émigration et chouannerie" (s. å.),
G. Cadoudal, "Georges Cadoudal et la chouannerie"
(1887), Ernest Daudet, "La police et les chouans"
(1895) och "Émigrés et chouans" (1896), Pontbriand,
"Mémoires sur les guerres de la chouannerie"
(1897), och G. T. de Closmadeuc, "Quiberon" (1898).
E. W.

Chouannerie [joanri]. Se Chouaner.

Choulant [jolä’], Ludwig Theodor, tysk arkitekt och
målare, f. 1827 i Dresden, var elev vid därvarande
polyteknikum och akademi, fick till lärare Semper,
gjorde sin första studieresa 1850-51 till Italien,
hvarvid han besökte äfven Sicilien, samt reste
ånyo dit och vistades 1858-61 i Rom, hvarefter
han på hemresan studerade arkitekturen i Venezia
och andra italienska städer. Hemkommen ledde han
uppförandet af kyrkan i Dresdens Neustadt, byggde
diakonisskapellet, flera villor och boningshus samt
målade arkitekturtaflor i olja och akvarell. Till hans
förnämsta verk höra väggmålningar i vestibulen till
hofteatern, vapensalen i kungliga slottet (sachsiska
konungahusets åtta stamborgar) samt oljefärgstaflor:
Albrechtsburg vid Meissen, Tiberön, S. Anastasia
i Verona, S. Angelo i Rom (nu i Dresdens museum),
motiv från Venezia m. m. Död i Dresden 1900.

Choumara [jomara’], Pierre Marie Theodore,
fransk ingenjörofficer och militärförfattare,
f. 1790, d. 1870, föreslog flera förbättringar i
bastionssystemets tillämpning på fästningsbyggnader
och eftersträfvade särskildt att undandraga
fästningslinjerna verkan af rikosjettbeskjutningen,
hvarför han gjorde bröstvärnet oberoende af
eskarpmuren och försåg detsamma med lågvall samt
förordade därjämte slutna bastioner, kapitaltraverser,
grafglacis m. m. Till följd af meningsskiljaktigheter
med sina öfverordnade måste han taga afsked redan
som major. Bland hans arbeten i befästningskonst
märkes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>