Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 1351-1352 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cederborgh ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarefter han 1861 antogs till stipendiat på järnkontorets
mekaniska stat. Han skötte därefter kortare tider
grufingenjörs- och bergmästarbefattningar samt utförde
byggnadsarbeten och konstruktioner af motorer och
arbetsmaskiner för kvarnar, sågar, masugnar, bessemer-
och valsverk. 1865 blef han vikarierande och 1867
ord. föreståndare för tekniska elementarskolan
i Malmö, 1869 lärare i tillämpad mekanik vid
teknologiska institutet i Stockholm och 1877 professor
i maskinlära vid samma läroanstalt (nuv. tekniska
högskolan), hvilken befattning han lämnade 1899. Han
kallades till ledamot af Vetenskapsakademien 1884
och af Landtbruksakademien 1890. – C. var mycket
uppburen såsom lärare. Under den tid han innehade sin
lärostol vid tekniska högskolan deltog han indirekt i
det industriella lifvets arbeten såsom konstruktör och
rådgifvande ingenjör åt industriidkare. Bl. a. har han
konstruerat en varmapparat för centraluppvärmning,
hvilken kommit till användning mångenstädes för
kaserner, skolor, sjukhus och privata bostäder. C. har
af trycket utgifvit Elementarlärobok i mekaniken
(1867), Grunddragen af ångmaskinläran (1876),
Anteckningar om ångpannor (1878), Om uppvärmning
och ventilation (1882), Ångmaskinlära med mekanisk
värmelära såsom grundläggning (1889–96) m. m. samt ett
antal uppsatser i "Jerakontorets annaler".


Cederborgh, Fredrik, humoristisk novellist,
f. 17 juni 1784 på Östra Börs bruk, Lindesbergs landsförsamling,
Örebro län, inskrefs som student i Uppsala 1794, men reste
efter motgångar därstädes i examensväg till Lund och
tog där 1801 kansliexamen. I Stockholm inskrefs han
1803 i inrikesexpeditionen och utnämndes 1810 till
protokollssekreterare, från hvilken befattning han
likväl redan s. å. tog afsked. Han uppsatte i stället
ett boktryckeri i Stockholm och utgaf därifrån 1816–23
tidningen Anmärkaren (se d. o.). 1823 bosatte han
sig som bruksidkare på Dalkarlshyttan och dog där 17
jan. 1835. – C. började sin författarbana 1809 med
Uno von Thrazenberg. Berättelse af friherre Dolk,
några enligt hans egna ord "utan plan och afsikt"
hopskrifna utkast. Den muntra, rättframma stilen
och de satiriska hänsyftningarna på ordensväsendet
i Stockholm skaffade det lilla häftet stor framgång,
och redan samma år utkommo två nya upplagor. C. skref
en andra del af sin berättelse och begynte samtidigt
en ny roman, Ottar Tralling. Lefvnadsmålning. Ur
enkeprostinnan Skarps gömmor benäget meddelad,
af hvilken han offentliggjorde två delar
1810. S. å. fortsattes "Uno von Thrazenberg" med en
tredje del, och 1814, då tredje upplagan af "Ottar
Trallings" två första delar utkom, tillfogade C. en
tredje. Följande år. författade C. en kvick ströskrift
mot publicisten Grevesmöhlen, Herr
öfverdirektören C. A. Grewesmöhlens porträtt, för hvilken han
stämdes af den angripne. C. frikändes och gaf ut
handlingarna i målet under titeln
Rättvisan i skönhetstvisten emellan öfverdirektören
C. A. Grewesmöhlen och hans porträtt (s. å.). Hans
närmast följande arbete, farsen Riddare-kandidaten
(1816), nedgjordes af Palmblad icke utan skäl,
hvaremot satiren Något litet om grefve Jacques
Pancrace von Himmel och Jord (1818, i Anmärkaren)
står på höjden af C:s komiska kraft. 1819 utgaf han
Toni, dram i tre akter, "efter en verklig händelse på
S:t Domingo". Af C:s senare skrifna verk förtjänar
den mycket spridda folkboken om John Hall (1831)
att nämnas samt äfven hans sista större berättelse,
Resan genom lifvet, hvars stoff lämnades honom af den
i berättelsen skildrade hufvudpersonen. C. samlade
själf sina skrifter under titeln Ungdoms tidsfördrif
(1834) och inledde samlingen med ett anspråkslöst
företal, Bref till en ungdomsbekant. Hans skrifter ha
utkommit i en mängd nya upplagor, af hvilka de senaste
äro af åren 1856 och 1882, den sistnämnda utgifven af
A. Ahnfelt och försedd med en lefnadsteckning öfver
C. af utgifvaren, samt den 1905 utkomna upplagan
af "Uno von Thrazenberg" och "Jacques Pancrace"
med biografisk inledning af Fr. Böök, som äfven
skrifvit om "Fredrik Cederborghs ungdomsarbeten"
(i Nord. tidskr. 1905), hvilka båda uppsatser
meddela många viktiga nya bidrag till kännedomen om
C:s utveckling. Jfr äfven G. H. Ljunggren, "Svenska
vitterhetens häfder", IV : 612 ff. (1890).

C. inleder den humoristiska verklighetsromanen i
Sverige. Medan nyromantikernas prosadikt antingen
var exotisk-fantastisk (Palmblad) eller en satirisk
karrikatyr af verkligheten (Livijn), sökte C. att
återge verkligheten sådan den var. Hvarken den
romantiska eller den akademiska riktningen satte
hans författarskap högt; Palmblad saknade däri en
filosofisk åsikt af lifvet, och Leopold yttrade, att
"skrifarten var allmän och ofta låg". P. A. Wallmark
recenserade likväl C. förmånligt och tillhörde den
ganska talrika grupp prosaister, som attrapperrade
C:s maner och motivkrets. Bland dessa C:s efterföljare
nämnas vidare K. G. Walberg och B. J. Törneblad,
hvilken sistnämnde utgaf en roman med namnet
"Friherre Dolk" af "Ottar Tralling". Till gengäld lät
C. mer än en gång sin humor spela mot de litterära
partierna. Allvarligt framhöll han som en brist hos
dem, att de följde främmande föredömen;. Hans sträfvan
att icke gå utom egna iakttagelser och intryck ledde
honom till en framställning af svenska seder och bruk,
svensk natur och svenska samhällsförhållanden, hvilken
för sin tid obetingadt står i främsta rummet. Hans
små skildringar af landskap och yttre miljö för
händelserna äro åskådliga, raskt och liffullt
naturtrogna, klart och knappt skisserade. Aldrig
dröjer han vid en stämning, han berättar händelser och
ställer fram situationer städse med en utomordentlig
skärpa och säkerhet i iakttagelsen samt en icke
mindre styrka och kvickhet i iscensättningen. Det
osammanhängande i de större novellernas komposition,
till stor del beroende på de olika delarnas tillkomst
vid skilda tider, förminskar obetydligt arbetenas
värde. Detta ligger nämligen helt och hållet i
scenernas komiska och satiriska makt, i den lysande
brio, hvarmed alla figurer äro tecknade, och i stilens
enkla, naturliga verkningsfullhet. Förkonstling, hyckleri
och högfärd for C. illa med. Stundom, såsom i skildringen
af fångvårdsförhållanden i landsorten, stiger framställningen

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>