Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cavour ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de la peau (1843), Leçons sur les maladies de la
peau (1845-56), Traité des maladies du cuir chevelu
(1850), Leçons cliniques sur les maladies de la
peau (1858), Pathologie générale des maladies de la
peau (1868). Åren 1844-52 redigerade han "Annales
des maladies de la peau et de la syphilis". _
R. T-dt.
Cazes [käs], Pierre Jacques, fransk målare, f. 1676
i Paris, d. där 1754, elev af K. Ant. Houasse,
blef 1703 medlem af akademien, hvarpå han efter
hvartannat blef professor, direktör och kansler
(1746). Han målade mest altartaflor. I Louvre ses
af honom Petrus uppväckande en död, skiss till
den för kyrkan Saint-Germain-des-Prés utförda
taflan. I nationalmuseum finnes af honom Acis och
Galathea. C. var en af G. Lundbergs lärare i Paris.
C. R. N. (O. G-g.)
Cazin [kasä’], Jean Charles, fransk målare, f. 1841
i Samer (depart. Pas-de-Calais), d. 1901, studerade
hufvudsakligen i England och skickade 1876 från London
första gången ett arbete till salongen,
Skeppsvarfvet, en del af ett förslag till dekoration. Sedan
följde Flykten till Egypten (1877), Tobias’ resa
(1878), en variant af Flykten till Egypten (1879)
och Konsten, del af en takmålning, ännu en Tobias
(1880, i Lilles museum), Hagar och Ismael (s. å.,
Luxembourgmuseet), Judit utanför Betulias murar
(1883) och Slutad dag (1888). Efter 1890 utställde
han på Champ-de-Mars Resenärer, Sommar, Skörd, Afton
m. fl. samt äfven skulpturverk, Sjömanshustru
o. a. Hans målningar utmärka sig för drömmande
och dämpad elegisk ton. Han håller sig gärna
till aftonstämningen, då milda skuggor breda sig
öfver jorden. Och likasom han har sin egen tid,
så har han äfven sin egen natur med dämpadt grönt
och mulen himmel, allt sammanhållet af en mjuk grå
ton. Emedan han ibland i ett sådant landskap insätter
bibliska figurer, har han blifvit kallad skapare af
det religiösa stämningslandskapet, som sedan funnit
utbredning i både fransk och tysk konst. Bäst är han,
då han, utan att till naturstämningen foga ett för
densamma lämpligt berättande innehåll, nöjer sig med
att gifva en lyrisk harmoni i färg - afton eller natt,
drömmande månljus öfver den sofvande landsbygden,
nattens stillhet öfver en gammal stads tomma gator,
kanaler och åldriga byggnader. Det hemlighetsfulla är
hos honom aldrig understruket med anspråk på att ge
något djupt och mystiskt, men det är äkta och poetiskt
kändt. C. var verksam äfven på konstindustriens område
- Luxembourgmuseet eger af honom en samling dekorerade
fat och vaser. Ett landskap af C. finnes på Göteborgs
museum. - Hans hustru, Marie C., född Guillet,
målarinna, bildhuggarinna, har sedan 1876 utställt
drömmande och melankoliska stämningsmålningar och
talangfulla skulpturer, bland dem Sorg (1882, mask),
David (byst, 1883, Luxembourgmuseet), Fortuna (byst,
s. å.), Saknad (staty, 1885), Unga flickor (grupp,
1886, inköpt af staten) samt reliefen Hjälp åt de
sjuka, Sankt Markus, Sankt Johannes m. fl. 1905
utställde hon ett särdeles nobelt hållet Monument
för sin makes graf. C. R. N. G-g N.
Cazlona, stad i Spanien. Se Castulo.
Cazorla, distriktshuvudstad i spanska provinsen
Jaén. 7,936 inv. (1900). Saliner, ö. om staden höjer
sig Sierra de C., ett skogrikt berg, som
kringflytes af Guadalquivir. Det kallades af
romarna Mons Argentarius (= silfverberget).
Cazot [kaså], Théodore Joseph Jules, fransk
politiker, f. 11 febr. 1821 i Alais, studerade
juridik i Paris och blef advokat. Som republikan
protesterade han mot statskuppen 2 dec. 1851 och
hölls därför en tid häktad. Från 1859 var han
advokat i Nîmes och blef 1870 en af Gambettas
generalsekreterare i inrikesdepartementet. I juli
1871 invald i nationalförsamlingen, blef han där
ledare för gruppen "union républicaine". 1875 valdes
han till lifstidssenator samt var efter hvartannat
justitieminister i Freycinets, Ferrys och Gambettas
ministärer (dec. 1879-febr. 1882). Jämte Constans
var C, en af dem, som voro ifrigast i utförandet af
dekreten mot jesuiterna och andra kongregationer
under denna tid, hvarjämte han lifligt arbetade
för domstolarnas organisering. Han blef 1883
president i kassationsdomstolen, men måste afgå
redan följande år, enär han befanns invecklad i en
del svindlerier. 1890 valdes han till en af senatens
kvestorer.
Cazotte [kaså’t], Jacques, fransk författare, f.
1719, var en längre tid anställd som ämbetsman på
ön Martinique och giljotinerades i Paris 1792. Hans
förnämsta arbete är den humoristiska novellen Le
diable amoureux (1772; många uppl., senast 1895),
som vid sitt framträdande väckte ett stormande
bifall. Allmänt kända äro de af C. författade
vaggvisorna Tout au beau milieu des Ardennes och
Commise, il faut chauffer le lit. Hans Œuvres badines
et morales utkommo 1816. Den C. tillskrifna dikten
"La prophétie de C." är författad af La-harpe.
c. b., mus., förkortning för col basso.
CC (förkortning för lat. cedant curæ, vike
bekymren), ett akademiskt ordenssällskap i
Lund, stiftadt 20 sept. 1868 af C. V. Lindell,
F. A. Sundberg, H. V. Tullberg, C. M. Zander och
P. A. Hammarström. Sällskapet, som under senaste åren
ej haft ordinarie möten, hade haft sina sammankomster
å någon af Akademiska föreningens lokaler. Sedan
dess början hade omkr. 500 personer intagits
i detsamma. Med anledning af 25-årsfesten år 1893
utgafs CC 1868-1893. Minnesskrift (1894). (C. S-m.)
Cd, kem., tecken för metallen kadmiums (cadmiums)
atomvikt, 112,4.
C dur (fr. ut majeur, eng. ut major), mus.,
det moderna tonsystemets första och normerande
durtonart. Den saknar all företeckning, och alla dess
intervall benämnas med enkla bokstafven c d e f g a h
(parallelltonart: a moll). I moderna klaviaturer svara
de hvita tangenterna precis mot c-dur-skalans toner.
A. L.
Ce, kem., tecken för ceriums atomvikt, 140.
Ceán-Bermudez, Juan Agustin, spansk konsthistoriker,
f. 1749 i Gijon, d. 1829. Jämnårig med skalden
och statsmannen Jovellanos, som blef hans vän
och beskyddare, kom C. att bekläda åtskilliga
administrativa poster, under det han samtidigt
studerade målning hos Rafael Mengs. Han grundade
i Sevilla 1779 en konstakademi, men öfvergaf
småningom utöfvandet af målarkonsten för att egna
sig åt konsthistorisk forskning, därtill förberedd
genom täta resor landet rundt. Af C:s många arbeten
må nämnas: Diccionario histórico de los mas ilustres
profesores de las bellas artes en España (6 bd, 1800),
ehuru ofullständig det säkraste
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
