Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 1289-1290 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Castrén ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

amerikanska republiken Ecuador, vid foten af den 4,966
m. höga vulkanen C. Omkr. 4,000 inv.

Catalanganes,
folkstam. Se Irajas.


Catalani, Angelica,
italiensk sångerska, f. 1780, väckte tidigt
uppmärksamhet såsom korsångerska i klostret S:ta
Lucia vid Rom, debuterade vid 15 års ålder med
oerhörd framgång i Venezia och gjorde sedan konstresor
genom hela Europa, med undantag af Turkiet
(Sverige besökte hon 1827). Under en längre tid
hade hon anställningar i Lissabon (1801-06), där
hon gifte sig med en fransk attaché, Yalabrègue,
i London (1806-14), hvarest hon snart sagdt
afgudades och inhöstade ofantliga summor, och
- efter Napoleons fall - i Paris,
där hon några år hade ledningen af
den italienska operan. Efter 1827 bodde hon
i en villa vid Florens och meddelade där gratis
sångundervisning. Död 1849. Hennes röst var en af
de mest omfångsrika (a-f³), klangfulla och böjliga
sopraner, som funnits. Hon var den första, som
sjöng Rodes violinvariationer, och ingen har sedermera
gjort det så som hon. För öfrigt kunde man - enligt
P. Scudo
- om hennes sång säga hvad en kyrkofader sagt om
sofisternas dialektik: "Den spelar kring hjärtat, utan
att någonsin intränga däri". A. L.

Catalanska språket. Se Katalanska språket.

Catalansmide (Katalansmide), metall., benämnes
en i Pyrenéerna och äfven i Amerika förr använd
process för framställning af smidbart järn direkt
ur järnmalmen. Den härför använda malmen var en
hydratmalm, innehållande 30-40 % järn. Smältningen
skedde i en öppen härd af omkr. 0,9 m. djup och
omkr. 0,6 m. i fyrkant. Härdens botten bestod af
en enda stenhäll med något konkav yta; genom en af
väggarna, den s. k. formväggen, inkom blästern genom
en forma af omkr. 7 kvcm. area. Forman stupade i 35°
vinkel mot härdbottnen. Formväggen, som utgjorde
härdens ena sidovägg, den midtemot formväggen belägna
blåsväggen samt härdens främre vägg, slaggväggen,
voro alla byggda af uppstaplade tackjärnshällar med
bakmurning af tegel eller stampade jordvallar. Endast
härdens bakre vägg, askväggen, bestod af sten och
lera. Blästern, som hade ett tryck af omkr. 80
mm. kvicksilfver, åstadkoms på det sätt, att vatten
från en högt belägen cistern genom en öppning i
dennas botten störtade genom en vertikal trätub ned
i en väderlåda af trä och afgick från denna genom
ett hål i dess botten. Vattentilloppet till tuben
reglerades så, att tuben icke gick full med vatten;
då vattnet störtade ned genom tuben, sögs luft in i
densamma genom öppningar i tubens väggar, och denna
luft inpressades i väderlådan samt afgick till härden
genom ett rör från lådans tak.

Arbetet i härden tillgick så, att sedan härden
rengjorts från föregående smältning, ett lager
af ekkol instampades på dess botten. Därefter
fylldes den
hälft af härden, som låg närmast forman, med träkol
och den andra hälften med finkrossad malm. Blästern
pådrogs försiktigt, och den vid förbränningen
af kolen bildade koloxiden tog vägen igenom
det luckra malmlagret hellre än genom det tätare
kollagret. Under det att malmen däraf uppvärmdes och
delvis reducerades, uppvärmde smeden järnet från
den föregående smältan vid elden kring forman och
utsmidde detsamma. Sedan smidningen var slut, drogs
den under tiden af malmen bildade järnsvampen närmare
forman, där den smälte samman och bildade en färdig
smälta. Af 100 kg. malm erhöllos omkr. 30 kg. järn,
med en kolåtgång af omkr. 100 kg. kol. Catalansmidet
kan numera betraktas såsom utdödt.
G. D.

Catalaunum, fordom namn på Châlons-sur-Marne (se
d. o.).

Catalepton (af grek. katalepton, "småsaker"),
en Vergilius tillskrifven diktsamling.

Catalina y Cobo [kåbå], Mariano, spansk
författare och politiker, f. 1842 i Cuenca, har
beklädt flera höga administrativa poster, invaldes
1878 i spanska akademien, tog där 1881 inträde med
ett tal om El elemento moral del teatro de Calderón
och är nu akademiens ständige sekreterare. Af hans
arbeten må nämnas Poesias, cantares y legendas (1879),
dramerna No hay bien fin por mal camino, El Tasso
och Luchas de amor samt af konsthistoriska arbeten La
pintura en la Edad media. C. har grundlagt det stora
samlingsverket "Biblioteca de escritores castellanos",
som nu räknar mera än hundra band, omfattande
arbeten af såväl gamla som nya spanska författare.
Ad. H-n.

Catalpa Juss., bot., växtsläkte af fam. Bignoniaceæ,
innefattande ett fåtal träd och buskar från Asien
och Nord-Amerika. C. bignonioides Walt. från
östra Nord-Amerika, trumpetträdet, med stora
hjärtlika blad och hvita gul- och brunfläckiga
blommor i långa klasar, odlas i större trädgårdar.
Ldt. (G. L-m.)

Cataluña [-lu’nja], det spanska namnet på Katalonien.

Catamarca. 1. Provins i nordvästra delen af
Argentina, mellan 26° och 30° 10’ s. br. samt
65° 5’ och 69° 20’ v. lgd. 123,138 kvkm. 101,761
inv. (1903). Landet genomstrykes af flera parallella
bergskedjor, inneslutande dalar, som delvis äro
fyllda af salthaltiga laguner (Salinas de Pipinco
o. a.) eller äro torra "campos", men till en del
utmärka sig för stor bördighet. Floderna utsina till
stor del på de torra slätterna, men användas äfven för
irrigation. Af den stora malmrikedomen tillgodogöres
endast något kopparmalm. Under kultur äro endast
omkr. 45,000 har; vinplanteringarna intaga omkr. 2,000
har. Viktigaste näringsgrenen är boskapsskötsel.

2. (San Fernando de C.) Hufvudstad i nämnda provins,
vid Rio del Valle och järnvägen Córdoba-Rioja,
har omkr. 9,000 inv., högre skola samt lärar- och
lärarinneseminarium. C. grundlades 1683.

Catananche L., bot., växtsläkte af
fam. Compositæ. C. coerulea L., rasselblomster,
inhemsk i Syd-Europa, är en vacker trädgårdsväxt
med blåa, hvita l. purpurfärgade blommor,
som sluta sig vid middagstiden och
först följande morgon åter öppna sig.
G. L-m.

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>