Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Castrén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ungdomsbedrifter, är förebilden till Corneilles Cid,
som nästan endast är en omskrifniug af det spanska
originalet, mcn utan dess friska ton och poesifyllda
arom). Till samma art höra vidare: La justicia en la
piedad, La humildad soberbia y el amor constante, El
conde de Alarcos, El nacimiento de Montesinos och El
desengano dichoso. Af hans "comedias de capa y espada"
må nämnas: El Narciso en su opinion, La iuerza de
la costumbre och Los mal casados de Valencia ; af
"comedias de costumbres": El curioso impertinente
och Don Quijote, båda med stoff från Cervantes,
La verdad averiguada y engañoso casamiento, El
pretender con pobreza, Engañarse engañando och El
perfecto caballero. Mystisk-religiösa skådespel
äro: El mejor esposo San José, Las maravillas
de Babilonia, El prodigio de los montes y mártir
del cielo Santa Barbara och La degollación de San
Juan Bautista. Såsom heroisk tragedi är att nämna
Dido y Eneas och som mytologiskt drama Progne y
Filomena. Af C:s komedier utkom l:a delen 1621,
2:a delen 1625. Andra äro intagna i Rivadeneiras
"Biblioteca de autores espanoles", XX och XLIII.
Ad. H-n.
Castro y Serrano, José, spansk författare,
f. omkr. 1829 i Granada. Såsom kommissarie vid
utställningarna i London 1862, Paris 1867 och Wien
1873 och som korrespondent vid Sues-kanalens öppnande
har C. publicerat mycket värdefulla artiklar öfver
industri och konst. Han är en utmärkt stilist, och
hans Cartas transcendentales (1861) förskaffade honom
mycket bifall, som stegrades genom Historias vulgares.
Ad. H-n.
Castruccio Castracani [kastru’tjå], hertig af Lucca,
f. 1281 i Castruccio, vid Lucca, måste i sin ungdom
såsom ghibellin fly för guelferna samt vann rykte
och byte såsom krigare i England, Frankrike och
Lombardiet. Af Lucca utsedd till anförare, slog
han guelferna vid Montecatini (1315), skaffade den
ghibellinske härskaren i Pisa, Uguccione, väldet i
Lucca, men störtade honom 1316 och uppsvingade sig
efter en seger öfver de guelfiske florentinerna vid
Altopascio 1325 till herre öfver Lucca. 1327 utnämnde
kejsar Ludvig bajraren honom till hertig öfver
denna stad, Pistoja, Volterra och Luni och senare
äfven öfver Pisa samt därjämte till riksvikarie. Död
1328. Jfr Winkler, "Castruccio Castracani, herzog
von Lucca" (1897).
Castrum (lat.), slott, borg, läger. Se Castra. - C.
doloris, "sorgeläger", svartklädt, rikt upplyst
rum, kapell eller kyrka, hvari en framstående persons
lik är utställdt till åskådande. Jfr Katafalk. -
C. Deutonis. Se Duisburg. - C. retectum. Se
Rethel. - C. Tiberii. Se Lindau. - C.
vasatum. Se Bazas.
Castulo (nu Cazlona), en i forntiden särskildt
på grund af sin grufdrift (bly) rätt betydande
stad i Hispania tarraconensis, vid floden Bætis
(nuv. Guadalquivir). 212 f. Kr. blefvo P. och
Cn. Scipio ej långt därifrån slagna af Hannibals
broder Hasdrubal samt stupade. Staden, som därefter
afföll, återvanns af romarna 206.
Casuaridæ, zool., en familj bland strutsfåglarna
(se d. o.).
Casuarina Rumph, bot., växtsläkte, som ensamt bildar
fam. Casuarinaceæ och innefattar omkr. 20 arter,
som till kännetecken och utseende ganska
mycket afvika från öfriga dikotyledona växter. Till det
yttre likna de arterna af det kryptogama släktet
Equisetum, fräken. De äro visserligen
betydligt större (träd eller buskar), men
hafva liksom nämnda växter en bladlös stam, med
kranssittande, smala och ledade grenar samt i
stället för blad korta, hinnaktiga slidor, som vid
lederna omsluta stammen. Hanblommorna sitta i ax,
honblommorna i hufvud, som utväxa till kottelika
bildningar. Växten är kalazogam. - Släktet tillhör
företrädesvis Australien, liksom åtskilliga andra
afvikande växt- och djurformer, som representera
grupper af hög geologisk ålder och hvilka på
andra ställen helt och hållet eller till största
delen försvunnit. Casuarina-arterna bilda ofta
stora skogar, liksom våra barrträd, hvilka de skulle
kunna anses företräda; så t. ex. C. paludosa Sieber
och C. equisctifolia Forst. Genom sitt underliga
utseende gifva de ofta landskapet en egendomlig
prägel. Nyssnämnda och andra arter hafva en hård,
tung ved ("järnträ"), som af infödingarna nyttjas till
stridsklubbor m. m. Barken innehåller ett ämne,
kasuarin, som användes till varaktig brunfärgning
af ylle och siden.
 |
| Cassuarina equisetefolia |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
