Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carolina ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
von Schwarzenberg. Såsom minister ("landhofmeister")
hos furstbiskopen af Bamberg utarbetade han en
halsrättsordning för det biskopliga området,
hvilken utfärdades 1507. Denna s. k. Bamlergensis
(ofta benämnd "Carolinas moder") tillvann sig så
stort anseende, att den, utan synnerligen stora
förändringar, å riksdagen i Regensburg 1532 antogs
till tysk rikslag. Carolina afsåg egentligen ordnandet
af det processuella förfarandet i svårare brottmål,
men meddelade äfven åtskilliga bestämmelser angående
de särskilda brotten och deras bestraffning. I
senare tider har den blifvit klandrad för sitt
blodiga straffsystem och för bibehållandet af
tortyren. För sin tid var likväl denna lag ett
synnerligen förtjänstfullt och gagneligt arbete. På
det område, som den behandlade, införde den en sträng,
men lagbunden ordning i det förra godtyckets ställe
samt gjorde tortyrens användning beroende af bestämda
förutsättningar. Dessutom utmärkte sig Carolina
därigenom att den i många stycken på ett lyckligt
sätt sammansmälte romersk och inhemsk rätt. I detta
afseende var den långt före sin tid. Följden däraf
blef, att Carolina under den tid, för hvilken den
var gifven, aldrig blef riktigt förstådd; århundraden
igenom missuppfattades den i många viktiga delar. När
man senare lärde sig fullt förstå och började
grundligt bearbeta den, var dess tid redan förbi, och
dess innehåll lämpade sig ej längre för de förändrade
förhållandena. Formligen upphäfd har Carolina aldrig
blifvit. Genom vetenskap och praxis ombildades
och utvecklades småningom den däri innehållna
rätten. Från midten af 18:e årh. inskränktes också
dess giltighetsområde alltmera genom nya straff- och
straffprocesslagar i de särskilda tyska länderna. I
några småstater gällde den dock, ända tills den
nya tyska rikslagstiftningen fullständigt utträngde
densamma. J. H-r.*
Carolina [kärəla͡ı’nə], ursprungligen en fransk koloni
på östra kusten af Nord-Amerika, uppkallad efter
franske konungen Karl IX. Landet upptäcktes redan
1497 af Seb. Cabot och togs 1512 af Ponce de Leon
i besittning för kejsar Karl V:s räkning såsom en
del af Florida. Spanjorerna gjorde flera misslyckade
kolonisationsförsök där, och franska nybyggare slogo
sig ned i landet 1562, men blefvo snart fördrifna af
spanjorerna. Sedan landet därefter lång tid legat öde,
gaf engelske konungen Karl II 1660 i ett patent allt
land mellan 34° och 36° n. br. åt åtta engelsmän,
hvilka där grundlade platsen Albemarle. 1729 inköpte
engelska regeringen för 17,500 pd st. detta patent och
delade landet i två kolonier, North C. och South C.,
hvilka gingo raskt framåt och vid oafhängighetskrigets
slut ingingo som särskilda stater i unionen.
1. North Carolina (Nord-Carolina) gränsar
i n. till Virginia, i ö. till Atlanten, i
s. till South C. samt Georgia och i v. till
Tennessee. 136,420 kvkm. 1,893,810 inv. (1900), 14
på 1 kvkm. Folkökningen 1890–1900 var 17 proc. Kusten
vid Atlanten är fattig på vikar; Albemarle sound och
Pamplico sound äro de enda inskärningarna i landet
af betydenhet, skilda från Atlanten genom en rad
sandöar och dyner. Af floder märkas Roanoke (till
Albemarle sound), som till största delen, och Cape
Fear river, som helt och hållet flyter inom North
C. Östra delen är slättland, men i v. fylles landet
af Alleghany-bergen, som i Black dome,
på gruppen Black mountains, nå 2,044 m. ö. h. och i
Grandfather, n. ö. därom, 1,798 m. ö. h. Klimatet
är i bergstrakten mildt och sundt, på slättlandet
mycket hett och i sumptrakterna kring några af
floderna ohälsosamt. Det liknar mest Frankrikes och
Italiens, men nederbörden är betydligt större. –
Hufvudnäring är åkerbruk, som dock ej är särdeles
gifvande. Bomull och tobak äro landets förnämsta
produkter. Deras enorma prisfall för några år sedan
förorsakade verklig nöd i landet och föranledde en
del reformer till en rationellare jordbruksdrift. I
västra delen af landet drifves ansenlig odling af
vinteräpplen. Hela värdet af jordens afkastning
uppgick 1900 till 89 mill. doll. och af jordegendom
s. å. till 234 mill. doll. År 1900 producerades
30 mill. bushels majs till ett värde af 17
mill. doll., 6 mill. bushels hvete till ett värde af
5 mill. doll. och 0,5 mill. balar bomull till ett
värde af 18 mill. doll. Tobaksskörden uppgick 1903
till 135 mill. eng. skålpund. Grufdriften är relativt
obetydlig, ehuru guld fås i en del små grufvor, 1899
till ett värde af 43,000 doll. Fisket är däremot af
ålder betydande och lämnade 1899 ett utbyte af 1,3
mill. doll. Industrien har på sista tiden skjutit
god fart, i synnerhet bomullsindustrien. 1880
funnos endast 92,385 spindlar, men 1900 nära 1,3
mill. North C. var 1890 den 10:e i ordningen
bland Förenta staterna med afseende på denna
industri, men 1900 den 3:e. Sistnämnda år voro
30,273 personer sysselsatta i bomullsindustrien,
som lämnade ett utbyte af 28 mill. doll. Närmast
i ordningen kommer sedan träindustrien, hvars
produkter s. å. värderades till 15 mill. doll. I
västra delen af landet finnas vidsträckta, ännu orörda
skogar. Tobaksindustrien är storartad i några städer,
särskildt i Durham och Winston-Salem. Tobaks- och
cigarrettfabrikerna därstädes tillhöra de största
i världen. 1900 funnos i staten 80 tobaksfabriker
med ett tillverkningsvärde af 14 mill. doll. –
Af befolkningen 1900 voro 1,263,603 hvita, 624,469
negrer, 5,687 indianer och 51 kineser. 938,677 voro
män, 955,137 kvinnor, 1,889,318 födda i staten och
4,492 utom densamma. S. å. bodde 202,274 i städer med
2,000 inv. och däröfver mot 50,778 år 1880 och 102,053
år 1890. Denna oerhörda ökning af stadsinvånare beror
på industriens utveckling. De förnämsta städerna äro
Wilmington, med 20,976 inv., Charlotte, med 18,091
inv., Ashville, med 14,694 inv., Winston-Salem, med
13,650 inv., hufvudstaden Raleigh, med 13,643 inv.,
Greensboro, med 10,035 inv., och Durham, med 6,679
inv., allt 1900. – Skolväsendets utveckling har lidit
af statens fattigdom, orsakad af de månge negrernas
ringa eller inga skattebidrag. 1898 funnos 415,262
hvita barn i skolåldern, af hvilka 144,357 erhöllo
skolundervisning. S. å. var antalet färgade barn i
skolåldern 213,218, af hvilka endast 63,894 gingo i
skola. 1900 utgjorde den manliga hvita befolkningen
öfver 21 år 289,263, af hvilka 54,474 eller 18,83
proc. voro analfabeter; af den färgade manliga
befolkningen öfver 21 år, som s. å. utgjorde 128,315,
voro 68,184 eller 53,13 proc. analfabeter. Kännare af
förhållandena anse dock, att negrernas bildningsnivå
är i stigande. Den högre undervisningen är stadd i
raskt framåtskridande tack vare en del genomgripande
reformer, som på sista tiden införts. Baptister,
metodister, lutheraner, kväkare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
