Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brittiska Burma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och området kring Victoria- och Albert-sjöarna blef
närmare kändt genom Burtons, Spekes och Bakers resor,
medan Stanleys besök i Uganda 1875 gaf uppslaget
till en liflig missionsverksamhet. Den östafrikanska
slafhandeln hade sedan 1820-talet föranledt upprepade
engelska interventioner hos imamen af Maskat och
sultanen af Sansibar, vanligen resulterande i fördrag
med slafhandeln inskränkande bestämmelser. Engelska
intressen i dessa trakter stärktes genom den
regelbundna ångbåtsförbindelse "British India steam
navigation company" 1872 upprättade mellan Sansibar,
Indien och Europa. Åt detta bolags direktör (sedermera
sir) William Mackinnon erbjöd sig sultanen 1877
att upplåta hela kustområdet, men planen strandade
på engelska regeringens motstånd. Då emellertid
utskickade från "Sällskapet för tysk kolonisation"
1884 med höfdingar i det inre landet afslöto fördrag
om landafträdelser, blef det nödvändigt att genom
internationella aftal bestämma sultanens verkliga
maktområde på fastlandet samt afgränsa Englands
och Tysklands intressesfärer. Detta skedde genom
en öfverenskommelse mellan Tyskland och England 29
okt. 1886. Som gräns mellan de båda intressesfärerna
bestämdes floden Umba. I maj 1887 erhöll ett af
Mackinnon bildadt engelskt kolonisationssällskap
("British East African association") af sultanen
koncession på alla förvaltningsrättigheter i området
Mrima samt hans territorier och dependenser mellan
Umbafloden och Kipini (nära Tanas mynning) med
tillhörande öar. Sällskapet ombildades i april 1888
till Imperial British East Africa company, som 3
sept. s. å. erhöll kungligt fribref med höghetsrätt
inom de förvärfvade områdena (det hade äfven slutit
fördrag med oberoende höfdingar inne i landet). En
ny koncession af sultanen erhölls 9 okt. 1888, där
bolagets finansiella förpliktelser till honom noga
reglerades. Uppror bland de infödde och tvister
med tyskarna gjorde bolagets ställning mycket svår
under den närmast följande tiden. Tysk-östafrikanska
sällskapet gjorde anspråk på ön Lamu, den bästa
hamnen n. om Mombasa, samt det lilla sultanatet
Vitu. En till förmån för det engelska bolaget af
belgiske statssekreteraren Lambermont fälld skiljedom
vann ej afseende. Tysken Karl Peters sökte 1889 på
egen hand med vapenmakt införlifva Uganda med den
tyska intressesfären, och våren 1890 förbereddes en
officiell tysk expedition till dessa trakter under
Emin pasjas ledning. Engelska regeringen gaf bolaget
endast lamt understöd; först en af bolaget sänd väpnad
styrka under mr Jackson gjorde Peters’ ställning
i Uganda ohållbar, så att han efter afslutandet af
fördrag med konung Mwanga lämnade landet. Alla dessa
tvister uppgjordes emellertid genom det tyskengelska
fördraget af l juli 1890. Mot erhållande af Helgoland
och engelskt erkännande af dess rättigheter inåt
de stora sjöarna afstod Tyskland sina anspråk på
Lamu och Vitu, hvarjämte den engelska intressesfären
framflyttades i n. till floden Juba och Victoriasjön
n. om 1° s. br. med tillstötande land (Uganda) kom
under kompaniets maktområde. Med Tysklands medgifvande
proklamerades i juni s. å. brittiskt protektorat
öfver sultanatet Sansibar. Redan i aug. 1889 hade
sultanen åt bolaget upplåtit sina städer, öar och
besittningar vid kusten n. om Kipini upp till Kismaju
invid Jubaflodens mynning. Uganda
besattes (dec. 1890) för kompaniets räkning af kapten
Lugard, som till juni 1892 under oerhörda svårigheter
där sökte häfda dess inflytande mot upproriska stammar
och af stridande missionärer ledda partier. Genom
öfverenskommelse med engelska regeringen, som
till Uganda utsändt sir Gerald Portal att ordna
förhållandena, drog sig kompaniet officiellt därifrån
utan att dock utrymma sina poster (mars 1893), och i
juli s. å. lämnade kompaniet äfven förvaltningen af
Vitu, som det innehaft sedan 1891. Sir Gerald Portals
rapport om sin mission, där behållandet af Uganda,
byggandet af en järnväg och kompaniets upphörande
som politisk eller administrativ korporation
rekommenderades, blef i det hela bestämmande för
engelska regeringens hållning. Brittiskt protektorat
öfver det egentliga Uganda proklamerades 19 juni
1894. I mars 1895 beslöto kompaniets delegare
motvilligt att uppge sitt fribref, sin koncession
från sultanen af Sansibar och alla sina egodelar och
rättigheter i Öst-Afrika mot en ersättning af 250,000
pd st., hvaraf 1/5 betalades af engelska staten och
det öfriga af Sansibar. Finansiellt hade bolaget
misslyckats, men dess pioniärsarbete måste skattas
synnerligen högt. 15 juni 1895 proklamerades hela
området från kusten till Ugandas gräns (inberäknadt
Vitu) som ett brittiskt protektorat. Därmed var
hela Brittiska Öst-Afrika ställdt direkt under
brittiska regeringens förvaltning. Se vidare
Brittiska Öst-Afrika-protektoratet, Sansibar och
Uganda samt under dessa artiklar anförd litteratur.
(V. S-g.)
Brittiska Öst-Afrika-protektoratet (eng. East Africa
protectorate), brittiskt skyddsområde, utgörande
mer än två tredjedelar af Brittiska Öst-Afrika,
hvars västliga del utgör Uganda-protektoratet. Utaf
sultanens af Sansibar nominella besittningar hör
hit den 10 eng. mil breda kuststräckan från Tyska
Öst-Afrikas nordgräns (Umbafloden) till Kipini,
Lamu-arkipelagen och trakten kring hamnen Kismaju,
hvilka områden utarrenderats till England,
medan däremot öarna Sansibar och Pemba bilda
ett särskildt protektorat. Områdets sydgräns
är bestämd genom överenskommelser med Tyskland
af 1886, 1890 och 1893, landgränsen i ö. och
n. ö. genom öfverenskommelse med Italien af 1891;
i v. gränsar det till Uganda. Arealen beräknas till
467,500 kvkm. med omkr. 4 mill. inv., däribland
500 européer och 25,000 asiater (mest araber). Om
naturbeskaffenhet, växt- och djurvärld samt befolkning
se Brittiska Öst-Afrika. Förvaltningens säte och
handelns hufvudort är Mombasa (25,000 inv.) med nya
hamnanläggningar. Andra betydande hamnplatser äro
Melinde, Lamu, Port Durnford och Kismaju. Området
är indeladt i 7 provinser med sammanlagdt 22
distrikt samt ett ännu ej organiseradt område i
n. v. Provinserna äro Sejjidieh (hufvudstad Mombasa),
Ukamba (hufvudstad Nairobi), Tanaland (hufvudstad
Lamu), Jubaland (hufvudstad Kismaju), Kenia
(hufvudstad Fort Hall), Naivas]a (hufvudstad Naivasja)
och Kisumu (hufvudstad Kisumu l. Port Florence). De
båda sistnämnda provinserna utgjorde till l apr. 1902
östprovinsen i Uganda-protektoratet. Sultanatet
Vitu, under brittiskt protektorat sedan 1890, utgör
nu i administrativt hänseende en del af provinsen
Tanaland. Hufvudvägarna äro den stora karavanvägen
till Uganda och den 940 km. långa, smalspåriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
