Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brittiska Burma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken fick namnet Somali coast
protectorate och lades närmast under residenten i Aden, som
administrativt tillhör presidentskapet Bombay. Från
indiska kejsardömet öfvertogs landets förvaltning
l okt. 1898 af brittiska utrikesministeriet. Dess
gränser ha närmare bestämts genom överenskommelser
med Frankrike 1888, Italien 1891 och 1894 samt
Abessinien 1897. Genom sistnämnda öfverenskommelse
afstod England sydvästra delen af området med staden
Harrar. Sedan 1899 har en höfding Hadsji Muhammed ben
Abdullah, kallad "den galne mullan", sökt bilda ett
själfständigt välde samt bekämpat såväl engelsmän
som italienare och abessinier. Upprepade fälttåg
mot honom, i synnerhet 1901-03, ledde trots stora
ansträngningar ej till hans infångande. 1904 lyckades
general Manning med indiska trupper och en boer-frikår
drifva honom öfver gränsen, hvarefter han 1905 med
italienska regeringen träffat en uppgörelse, genom
hvilken äfven hans förhållande till engelsmännen lär
ha reglerats. Somalikusten har för England betydelse
såsom en station på vägen till Indien. Kustorternas
handel har på de sista åren något aftagit till följd
af den franska kolonien Djibutis uppblomstring. Landet
är mycket besökt af engelska sportsmän för jaktens
skull; ett betydligt område är under namn af "Aden
reservation" förbehållet som jaktrevir för officerarna
vid garnisonen i Aden. Litt.: Swayne, "Seventeen trips
through Somaliland" (1890, 2:a uppl. 1900), Potocki,
"Sport in Somaliland" (1899), Pease, "Somaliland"
(3 bd, 1902), Mac Neill, "In pursuit of the ’mad’
Mullah" (s. å.), och Peel, "Somaliland" (1903).
J. F. N.
Brittiska språket. Se Kymriska språket.
Brittiska sydafrikanska kompaniet. Se British
South Africa company.
Brittiska öarna (British isles), ögrupp vid Europas
västkust, bestående af hufvudöarna Storbritannien
och Irland, ön Man, Hebriderna, Orkney-öarna,
Shetland-öarna och flera mindre, hvilka enligt
officiella uppgifter hafva en areal af 314,339
kvkm. (enligt Strelbitsky 314,036,4 kvkm.) och
en folkmängd af 42,940,000 inv. (1904). ögruppen
ligger mellan 60° 52’ (ön Unst) och 49° 53’
n. br. (Scillyöarna) och mellan 1° 45’ ö. lgd
(Lowestoft ness) och 10° 40’ v. lgd (Blaskets
utanför Dingle bay på Irlands västkust). Enligt
Strelbitsky utgör Storbritannien 217,720 kvkm.,
Irland 83,751, kustöarna vid Storbritannien 5,865,
kustöarna vid Irland 564,6, Hebriderna 3,093,
Orkney-öarna 1,044, Shetland-öarna 1,422 samt ön
Man 577 kvkm. Inalles uppgifvas biöarna vara 1,127
stycken. (J. F. N.)
Brittiska Öst-Afrika, det sammanfattande namnet på
det stora, under brittisk förvaltning stående område i
östra Ekvatorial-Afrika, som administrativt bildar de
tre protektoraten Brittiska Öst-Afrika-protektoratet,
Uganda och Sansibar. Det begränsas i s. af Tyska
Öst-Afrika, i v. af Kongostaten, i n. af Egyptiska
Sudan och Abessinien, i ö. af Italienska Somaliland
och Indiska oceanen. Dess areal beräknas till nära
700,000 kvkm. och invånarantalet till öfver 5 mill. Det
delvis ännu endast ofullständigt utforskade området
höjer sig från ett smalt låglandsbälte vid kusten
i afsatser inåt. Mellan floderna Umba och Sabaki
uppstiger omkr. 180 km. från kusten, öfver
den 300-400 m. höga platån Buraberggruppen till
öfver 2,000 m. höjd och n. v. därom Kiulu- och
Ulu-bergen. N. v. om det på tyskt område liggande
Kilima-ndjaro delas det inre platålandet af en djup,
genom vulkaniska krafter bildad sänka, i hvilken
ligga flera sjöar: Naivasja-, Baringo-, Rudolf- och
Stefanie-sjöarna. På östra sidan af denna sänka ligga
Aberdarebergen (4,200 m.) och det snötäckta Kenia
(5,600 m.), på västra sidan Maubergen (2,900 m.) och
Elgon (4,300 m.). Sistnämnda bergmassa öfvergår
mot norra stranden af Victoriasjön till ett kuperadt
landskap. De största, floderna äro Sabaki, Tana och
Juba, som alla afflyta till Indiska oceanen. Längst
i v. vattnas landet af Nilens tillflöden. Klimatet
är tropiskt, vid kusten med två regntider
(mars-juni, okt.-jan.), i sjöområdet med regn alla
tider af året. Hälsoförhållandena vid kusten äro
ogynnsamma. Väster om den 10-20 km. breda kustremsan
mellan Umba och Tana, med tropisk växtlighet, utbreda
sig till Kilima-ndjaro och Kiulubergen ofruktbara
trakter, bevuxna med högt, hårdt savanngräs jämte
akacior och euforbiaarter, slutligen öfvergående
i en vattenlös öken. Tanas stränder äro omgifna af
en smal remsa odlingsbar jord; Vitu och särskildt
öarna Lamu och Manda utmärka sig för stor bördighet,
och äfven nedanför de vulkaniska bergstrakterna
möter man odlingsbara trakter, men det bästa och
bördigaste landet ligger i Ugandaprotektoratet kring
norra stranden af Victoriasjön och sträcker sig,
afbrutet af stora träsk och sterila berggrupper,
till Albertsjöarna. Djurvärlden är rik, i synnerhet
på de torra stäpperna. Den innefattar elefanter,
noshörningar, lejon, antiloper, giraffer och
flodhästar. I vissa trakter förekomma noshörningarna i
farlig ymnighet. Befolkningen består af araber, indier
och suahili på kustplatserna, bantustammar af olika
namn inåt landet, i väster uppblandade med inflyttade
gallafolk (wahuma), hvilka idka boskapsskötsel,
medan de underlydande bantustammarna bruka jorden. På
högslätterna ö. om Rudolfsjön bo äfven gallafolk. I
n. v. vid öfre Nilen påträffas egentliga negrer,
i s. v. masaistammar, i kustlandet mellan floderna
Tana och Juba somalifolk. Småväxta ursprungliga
jägarstammar finnas spridda öfver området.
Historia. Intill midten af förra århundradet var det
inre landet fullständigt okändt. Kuststräckan var ej
alldeles okänd för antikens geografer, och Mombasa
omtalas som en blomstrande handelsstad af medeltida
arabiska skriftställare. Det besöktes 1497 af Vasco
da Garna och brändes 1505 af Almeida samt 1528
af Nuno da Cunha. Arabernas handelsvälde på denna
kust var ständigt en nagel i ögat på portugiserna,
hvilka 1592 i Mombasa grundade ett fäste och gjorde
det till hufvudort för sina besittningar på Afrikas
nordvästkust. 1698 drefvos de från dessa trakter af
imamen af Maskat, hvars egentliga välde omfattade
sydöstra Arabien. En af Maskats härskare, Sejjid Said,
öfverflyttade 1840 till Sansibar och konsoliderade med
kraftig hand sitt välde öfver kustområdet. Vid hans
död, 1856, skildes sultanatet Sansibar från Maskat,
och det kom snart i allt lifligare förbindelse med
europeiska makter. Kort förut hade missionärerna
Krapf och Rebmann bragt de första underrättelserna
om det inre af dessa trakter till Europa (1844-45),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
