Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brienne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
B. dessutom författat en mängd skrifter inom andra
grenar af medicinen, såsom Relation historique et
médicale du choléra-morbus du Pologne (1831), för
hvilken han af franska institutet erhöll en guldmedalj
och af franska regeringen uppdraget att i Polen
studera denna sjukdom. B– T-dt.
Bries [bris], ung. Breznóbánya, stad i ungerska
komitatet Sohl, vid Gran. 3,937 inv. (1900), slovaker.
Briesemeister [briserna]-], Otto Ferdinand,
tysk sångare, f. 1866, blef medicine doktor, men
studerade tillika sångkonst i Leipzig och uppträdde,
till en början som konsertsångare, flerstädes i
Tyskland. 1899 kallades han till Baireuth, där
han med stor framgång utförde Loge i "Rhenguldet",
och samma’ parti kreerade han på ett utmärkt sätt
i Stockholm 1901. Här uppträdde han äfven i flera
andra tenorpartier, såsom Don José och Pajazzo, men
utan att göra samma lycka. A. L.
Briesen [brisen], kretsstad i preussiska
regeringsområdet Marienwerder (Västpreussen),
vid järnvägen Thorn-Memel. 6,071
inv. (1900). Maskinfabrikation, kvarnar.
Briest [brist], Karoline von, författarinna. Se
Fouqué_2.
Brieuc [brio], S:t, hufvudstad i franska
depart. Cötes-du-nord (Bretagne), nära floden Gouets
mynning. 14,629 inv. (1901). Biskopssäte. Ansenlig
handel och industri.
Brieux [brio], Eugène, fransk dramatiker, f. 1858 i
Paris, son till en handtverkare, genomgick folkskolan
och egnade sig sedan åt tidningsmannens yrke. Han
debuterade 1880 med en i förening med Salandri
skrifven pjäs, och Ménages d’artistes (1890)
och Blanchette (1892) gjorde honom känd. Af hans
senare dramer och lustspel, hvilka gjort honom till
Frankrikes populäraste skådespelsförfattare i våra
dagar, äro särskildt att nämna: M. de Réboval (1892),
L’engrenage (1894), L’évasion (1897), Les bienfaiteurs
(s. å.), Les trois filles de M. Dupont (s. å.),
Resultat des courses (1898), La robe rouge (1900;
i Sverige med stort bifall under titeln "Röda kåpan",
1902), Les remplaçantes (1901), Les avariés (s. å.),
Petite amie (1902), Maternité (1903), La couvée
(s. å.) och La naissance d’une âme (s. å.). B. har
alltmer blifvit en social tendensförfattare, hvilken
med satirisk skärpa och etiskt patos angriper
samhälleliga missförhållanden.
Brig l. Brieg (fr. Brigue), kretsstad i schweiziska
kantonen Valais, 684 m. ö. h., i Rhônedalen,
där Simplonvägen samt vägarna öfver Furka-
och Grimser-passen korsa hvarandra. 2,194
inv. (1900). Station på Simplonbanan.
Brigach, en af källfloderna till Donau.
Brigad (fr. brigade, af it. briga, oväsen,
strid). 1. Krigsv. Benämning på den
största truppafdelningen af ett och samma
truppslag. Benämningen förekommer första gången
under 16:e årh. för att beteckna infanteriets
stridsformering. Den spanska brigaden utgjordes af 4
eller 7 stora, kvadratiska slaghopar, tertier kallade,
ordnade rutvis på tre linjer. Den nederländska
brigaden, ordnad af Morits af Oranien, utgjordes af
4 halfregementen om 500 man, uppställda rutvis på
tio leds djup. Efter denna senare ordnade Gustaf II
Adolf den svenska brigaden, helbrigaden, om 2,000
man eller mera, halfbrigaden, den vanliga, om
1,000-1,200 man,
ordnad på tre linjer i sex led, hvilka linjer
under strid uppdubblerade på en linje. Sedermera
blef brigadindelningen allmän inom alla arméer, men
brigadernas styrka sjönk, stundom ända till 200 man,
hvarefter vid öfvergången till 18:e årh. benämningen
utbyttes mot bataljon. Under 18:e årh. användes
benämningen emellanåt, särskildt i Frankrike, för
att beteckna ett antal bataljoner eller skvadroner,
som tillfälligtvis voro förenade. Under franska
revolutionen trädde benämningen halfbrigad i
Frankrike i stället för regemente, och under Napoleon
I:s tid förenades två halfbrigader till brigader,
hvilken enhet äfven infördes i andra arméer. Sedan har
brigaden vid alla truppslag kommit att utgöras af 2,
undantagsvis 3, regementen och blifvit bestående äfven
i fredstid. I Sverige finnes den vid infanteriet och
kavalleriet för krigsindelningen, hvarvid brigaden
föres af den äldste regementschefen inom densamma. I
Norge utgör brigaden den högsta indelningen i fredstid
och träder där i stället för regementet; den har en
generalsperson till chef. - Om brigad som benämning
på svensk artilleriaf-delning se Artilleri, sp. 105.
C. O. N.
2. Sjöv. Förr benämning på en samling skärgårdsfartyg,
hvars styrka öfversteg en bataljons, men dock ej
var så betydande, att den föranledde benämningen
eskader. Jfr Arméns flotta, Bataljon och Eskader.
H. W-l.
Brigadgeneral, en officer af generalsgrad, som för
befälet öfver en brigad (se d. o.). I franska armén
betecknar "general de brigade" lägsta generalsgraden,
motsvarande generalmajor i andra arméer.
C. O. N.
Brigadier [brigadjé]. Se Brigadjär.
Brigadjär (fr. brigadier), i Frankrike från
Ludvig XIV:s tid till revolutionen en högre
officer (brigadier des armées du roi), som
under generalmajorer ("maréchaux de camp") och
generallöjtnanter förde befäl öfver en brigad (då
ett obestämdt antal bataljoner och skvadroner);
numera benämning för korpralsgraden vid andra
vapen än infanteriet. Denna grad förekom äfven vid
flottan. I England och Spanien betecknar brigadjär
ännu en rangklass mellan öfverste och general.
C. O. N.
Brigand [-gä’], fr., stråtröfvare.
Brigandage [-gädäj], fr. (it. brigantaggio),
röfvarväsen, stråtröfveri, plundring.
Briganter (af kelt. brig, berg), "bergsbor", mäktigt
folk i mellersta Britannien under romartiden. Romarna
förde (från omkr. år 50 e. Kr.) långvariga strider
med dem (jfr Agricola). Deras hufvudstad var Eburacum
(nuv. York).
Briganter (fr. brigands l. brigants, af
it. brigare, strida), stråtröfvare, var först namnet
på de legotrupper, som staden Paris besoldade under
konung Johans fångenskap (1358). Dessa trupper
utgjordes af sammanrafsadt folk, som snart gjorde
sig illa beryktadt för sina våldsbragder. Under
inbördeskrig och anarkiska tider hade briganterna
ofta tillfälle att ingripa, så t. ex. i Vendée under
franska revolutionen, i Neapel under striderna mellan
Ferdinand IV och Joakim Murat och i Spanien i början
af 1800-talet. Såsom fri- och ströfkårer hade de till
ändamål ej allenast att bekämpa fienden, utan äfven
att plundra. Jfr Dubarry, "Le brigandage en Italie"
(1875).
Brigarntier, forntida folk i Vindelicien, vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
