Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bremen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författarinna. Hon var tillika en handlingskraftig
kvinna. Välgörenhet i alla former var hennes sak. Till
räddningshem för vanvårdade barn, arbetsförtjänst åt
frigifna brottslingar, asyl för ålderstigna kvinnor,
skolor för döfstumma, fruntimmersföreningar för
nödställda och andra dylika filantropiska företag
tog hon initiativ och främjade dem.
Till Fredrika B:s minne stiftades år 1884
"Fredrika-Bremer-förbundet" för att främja "en
sund och lugn utveckling af arbetet för kvinnans
höjande". 1901 - hundrade året efter hennes födelse -
lät Svenska akademien prägla en medalj till hennes
ära.
Fredrika B:s Skrifter utkommo 1868-72 i urval i 6
band. Hennes arbeten ha tolkats till främmande språk:
engelska, tyska, holländska, danska, polska och
franska. (En fullständig förteckning öfver dessa,
liksom i allmänhet öfver hennes verks bibliografi,
finnes i S. Leijonhufvuds och S. Brithellis
"Kvinnan inom svenska litteraturen".) 1868
utkommo "Sjelfbiografiska anteckningar, bref
och efterlemnade skrifter, jemte en teckning af
hennes lefnad och personlighet", utg. af Ch:e
B-r (Charlotte Quiding, i. Bremer). Se vidare
S. Adlersparre och S. Leijon-hufvud, "Fredrika
Bremer" (I-II, 1896); C. E. Nyblom, "Fredrika
Bremer" (Sv. akad. handl. fr. 1886, del XVI,
1902); Richard Petersen, "Fredrika Bremer" (1892);
J. Mortensen, "Fredrika Bremer"; Anders Flodman i
"Kritiska studier"; Hellen Lindgren i "Skalder och
tänkare". Därjämte innehålla "Tidskrift för hemmet"
och "Dagny" talrika bidrag till hennes biografi och
karakteristik. K. W-g.
Bremerblått. Se Bergblått.
Bremerhafen (Bremerhaven), stad inom fria
riksstaden Bremens område, belägen på högra
stranden af Weser, strax norr om dess biflod
Geeste, som skiljer B. från Geestemünde. I
norr sammanhänger B. med den preussiska köpingen
Lehe. 20,315 inv. (1900). B. anlades 1827 på ett från
Hannover inköpt område och har nu 4 hamnbassänger,
af hvilka den sist anlagda, "nya kejsarhamnen",
byggdes 1892-97. Till B:s skydd har Wesermynningen
befästs med flera på båda stränderna byggda och
med svåra kanoner i grusonska pansartorn af skilda
typer bestyckade kustbatterier. Förbättringar och
utvidgningar af hamnen pågå fortfarande. Större delen
af hamnområdet är frihamn. 1902 inlöpte 1,600 fartyg
om öfver 1,6 mill. reg.-ton. Utförseln är ringa,
men införseln betydlig, i synnerhet af bomull, ris
och petroleum. B. är också en viktig fiskarhamn
för fisket på Nordsjön. I B. har Evangeliska
fosterlandsstiftelsen en sjömansmission. Jfr Bremen 1.
J. F. N. L. W:son M.
Bremerholm, en holme i det smala sundet mellan
Köpenhamn och Amager. Under medeltiden hade
bremiska köpmän där sina upplagsplatser, medan
fisket pågick. Genom fyllningar blef holmen sedan
sammanhängande med staden. 1537 byggdes flottans
skeppsvarf där. Då man 1685 anlade det nya varfvet
nära Toldboden på Nyholm, började B. kallas
Gammelholm (se d. o.). E. Ebg.
Bremerlampa, elektrot., en elektrisk båglampa,
uppfunnen och patenterad af den tyske ingenjören
H. Bremer. Kolstafvarna äro impregnerade med 20-25
proc. tillsatser af fluor- eller borsalter, hvarigenom
bågljuset (som mellan rena kol är violett) kan färgas
hvitt, gult eller rödaktigt. Stafvarna äro ställda
bredvid hvarandra, riktade snedt nedåt. Den
mellan de undre spetsarna bildade ljusbågen "blåses"
nedåt med tillhjälp af en elektromagnet, i hvars fält
bågen bildas. Ljuset koncentreras sålunda nedåt. Genom
den magnetiska blåsningen sprides bågen och bildar en
utbredd låga (häraf benämningen "flamljuslampa"). Det
färgade ljuset har flera företräden framför
det violetta, det verkar behagligare på ögat,
och det reflekteras bättre från vanliga murytor,
gatuplan o. s. v., hvarigenom en bättre belysning
vinnes. Bremerlampan utmärkes af en mycket låg
energiförbrukning, omkr. 0,2 watt pr normalljus
hemisfärisk ljusstyrka. Jfr Belysning och Båglampa
(elektrisk). A. E-m.
Bremerlehe. Se Lehe.
Bremervörde [-förde], stad i preussiska
prov. Hannover, reg.-området Stade, vid floden
Oste. 3,503 inv. (1900). Fordom en lång tid säte för
ärkebiskoparna af Bremen. Under trettioåriga kriget
eröfrades och brändes B. af de kejserlige 1628,
intogs af svenskarna under Åke Tott 1632, belägrades
därefter, ehuru förgäfves, af Pappenheim, men utrymdes
senare af den svenska besättningen. B. intogs åter
af Königsmarck 1645 och började 1647 förstärkas, men
tio år senare intogs staden dock af danske marsken
Anders Bille och förblef sedan i danskarnas våld
till fredsslutet. Äfven 1675 förlorades B. till de
allierade, och sedan det i freden återlämnats, beslöts
1680, att försvarsverken skulle slopas. Dahlbergh,
som motsatt sig detta beslut, lät 1692 uppgöra
ritning till nya försvarsverk kring B., och 1697 var
äfven tal om stadens befästningar, men detta ledde
blott till utförandet af några reparationsarbeten,
som ej kunde hindra danskarna att 1712 eröfra B.
L. W:son M.
Bremi, i zoologiska namn förkortning för
J. Bremi-Wolf, schweizisk entomolog, f. 1791, d. 1857,
svarfvare i Zürich.
Bremiker, Karl, tysk astronom, f. 1804 i Hagen,
var först medarbetare vid institutet för utgifvande
af "Berliner astronomisches jahrbuch", utgaf en
längre tid "Nautisches jahrbuch", blef sedermera
sektionschef vid geodetiska institutet i Berlin
och afled 1877. B. är mest bekant genom de af
honom utgifna 6-ställiga logaritmtabellerna. Han
utgaf vidare en stereotypupplaga af Crelles
multiplikationstabeller, beräknade flera asteroidbanor
samt en del af den enckeska kometens störingar.
K. B.
Bremiska kriget. Se Bremen (sp. 91).
Brems., i zoologiska beteckningar förkortning för
J. G. Bremser, tysk läkare, f. 1767, d. 1827.
Bremö. Se Brämö.
Brenchley [bre^jli], Julius Lucius, engelsk
resande, f. 1817 i Maidstone, d. 1873, reste 1849
i Nord-Amerika, tillbragte därefter fyra år på
Sandwichöarna, hvilka han undersökte tillsammans med
fransmannen Jules Remy (se d. o.), följde denne på
hans resor i Amerika, bl. a. 1855 genom Kalifornien
till Saltsjöstaden, New Mexico, Panama, Ecuador,
Peru, Chinchaöarna, Chile, Förenta staterna, där de i
en barkkanot foro utför Mississippi från dess källor
till S:t Louis. 1858 och 1859 tillbragte de på resor
i södra Europa och Nord-Afrika. 1861 anträdde de en ny
stor resa, denna gång till Öst-Asien. Sedan de besökt
Indien och Ceylon, sjuknade Remy, och B. fortsatte
resan ensam. Han besökte Kina, Mongoliet, Japan,
Australien och Nya Zeeland och företog 1865 på
engelska fregatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
