Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bremen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
husgudar, "penaterna", med de orden, att dessa
penater synas henne hittills hafva varit rätt
inskränkta gudar. Detta skrifves ungefär samtidigt
med att "Hemmet" författas. Visserligen ligger icke
kvinnofrigörelsens tendens ohöljdt framlagd i denna
roman, såsom i hennes något senare, men man kan dock
däruti läsa ett försök att lösa problemet om de många
döttrarna i hemmet och en strid mot den fördomen att
kvinnans enda mål vore äktenskapet. Till den serie
af borgerliga romaner, som kulminera med "Grannarne"
och "Hemmet", sluta sig vidare Strid och frid, eller
några scener i Norge (1840), En dagbok! (1843) och
I Dalarna (1845).
Vid denna tid stod Fredrika Bremer på höjdpunkten
af litterärt anseende, och hon motsvarar kanske mer
än någon annan af tidens författare dess allmänna
skaplynne: den borgerliga liberalismens genombrott,
l full samklang härmed är det, som hon till ämneskrets
väljer svenskt familjelif och låter i sina skrifter
framträda ett utprägladt filantropiskt drag.
Hennes författarskap rönte 1844 ett nytt erkännande
af Svenska akademien, då denna egnade henne sin stora
guldmedalj; af akademisternas brefväxling framgår,
att Tegnér ifrågasatt hennes inval.
I början af 1840-talet utstod hon en strid för sina
Morgonväckter (1842), som skrefvos med anledning af
boken "Strauss och evangelierna", och blef föremål
för angrepp, särskildt i den liberala pressen. Hon
intar här en mellanställning mellan ortodoxien och
fritänkeriet.
Hennes intressen för kvinnofrigörelsens sak,
för kvinnans arfsrätt till lifvets goda, till
det andliga och materiella arbetet började alltmer
inkräkta på hennes estetiska verksamhet; hon offrade
för denna tanke i viss mån äfven det författarskap,
som skänkt henne så stora segrar, upptäcktsfärderna
i hvardagslifvets värld.
Omslaget i hennes författarskap från egentlig roman
till mera afgjord tendensdikt bildar Syskonlif
(1848), en social roman, som till namnet utgör en
fortsättning af teckningarna ur hvardagslifvet, men
som är vidt skild från dem och som uppställer sociala
önskningsmål: det mänskliga arbetets organisation,
familjens skrankor öppnade genom fri, kärleksfull
association, uppoffrande verksamhet för andras
väl. På hösten 1849 företog Fredrika B. en resa
till Nord-Amerika, bl. a. för att studera kvinnans
ställning där, och efter en tvåårig vistelse i
Amerika utgaf hon 1853-54 arbetet Hemmen i den nya
verlden. En dagbok i bref, skrifna under tvenne
års resor i Norra Amerika och på Cuba. Hon hade i
Amerika lärt känna många af dess berömde män: skalden
Irving, tänkaren Emerson, predikanterna Channing och
Parker. Såsom hufvudvillkor för den nya människan,
sådan hon där lärt skåda den, framhåller hon de två
stora grundvalarna: människans förhållande till Gud,
beroende endast af hennes samvete, och människans
förhållande till staten, beroende endast af hennes
förtjänster.
Åtskilligt af hvad Fredrika B. iakttagit i Amerika
sökte hon ock nedlägga i den stora roman, hvarmed
hon var sysselsatt efter hemkomsten: Hertha (1856),
hennes smärtebarn, på det bittraste angripen af tidens
konservativa och en del af dess liberala press. Boken
- en skildring af en ung kvinnas lidanden under en
faders grymhet, snålhet och hårdhet -,
tillika en tendensskrift till förmån för kvinnans
myndighet, gaf onekligen såsom roman talrika
blottor för en omild kritik. Man saknade den humor
i uppfattningen, den friska blick för verklighetens
smådrag, som skänkt hennes äldre arbeten deras
behag, och hufvudpersonen var icke en människa,
utan en förkroppsligad teori. Framför allt hade
romanen felet att vara tråkig; tendensen hade icke
tillräckligt genomsyrats af poetiskt lif. Det
samhälleliga värdet af de reformer, för hvilka
Fredrika B. här trädde inom skrankorna, kan dock
aldrig bestridas. De framtidsvyer hon här tecknar
hafva en efter annan gått i fullbordan, och fastän
"Hertha" som litterär roman ej längre lefver, så
lefva de reformer den framkallat. Men smädade och
gäckade blefvo författarinnan och hennes varmhjärtade
filantropiska sträfvanden nu från skilda håll.
Samma år "Hertha" utkom, flydde hon undan smädelserna
på en ny, vidsträckt, femårig resa till Schweiz,
Italien, Palestina och Grekland. Från Schweiz hemsände
hon sin sista novell. Fader och dotter (1858), en
ljusare motbild till "Hertha". Och under benämningen
Lifvet i gamla verlden. Dagboksanteckningar
under resor i söder- och österland utgaf hon
i 6 delar åren 1860-62 berättelser om sin färd
och uttalar en optimistisk uppfattning af jorden
och människosläktet. I dessa dagboksanteckningar
framträda liksom i många hennes arbeten uttryck för
hennes religiösa åskådning, för hennes försök att
under skiftande ställningar förena tro och vetande,
"sann öfvernaturlighet" och "sant förnuft". Det
religiösa intresset var i mycket drifkraften för
hennes senaste resa, i Schweiz studerade hon Vinets
läror, i Italien katolicismen - "för att bestämdare
fatta protestantismens styrka och svaghet" -, och
till Palestina reste hon för att där "helt egna sig
åt betraktandet af den objektive och den gudomlige",
såsom det hette i ett bref till en väninna.
Då Fredrika B. 1861 återkom från sin stora
pilgrimsfärd, fann hon till sin stora glädje
åtskilliga af sin oroliga ungdomstids drömmar och sin
mogna ålders reformkraf genomförda och andra af sina
uppslag omfattade med kärlek af lärjungar. Kvinnans
myndighet vid 25 års ålder var genomförd; ett högre
lärarinneseminarium snarlikt det i "Herthas högskola"
var inrättadt, och på hennes bord lågo de första
årgångarna af kvinnorörelsens organ, "Tidskrift för
hemmet". Och bland Sveriges unge författare fann hon
en, hvars skrifter i hög grad tilltalade henne genom
deras förening af djup, frisinne och formskönhet,
om hon än i religiösa frågor skilde sig från honom;
det var författaren till "Den siste athenaren" och
"Bibelns lära om Kristus", som hon hälsade välkommen.
Sina sista år tillbragte hon i hufvudstaden och på
sitt barndomshem Årsta, där hon dog efter en vid en
kyrkfärd ådragen lunginflammation 31 december 1865.
Stor har Fredrika B:s betydelse varit för frigörelsen
på skilda områden både genom hennes skrifter och genom
hennes praktiska verksamhet. De af hennes romaner,
som alltför starkt fylldes af tendens, ha betänkligt
föråldrats, såsom fallet gärna är med tendensromaner,
om hvilka gäller: "moren har gjort sin tjänst,
moren kan gå." Men de idéer, för hvilka hon kämpat,
lefva. Fredrika B. var ju icke blott en framstående
och på sin tid världsberömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
