Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brasiliens förenta stater ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brassin [brassä’ng], Louis, tysk pianist, son af
baritonisten Louis B., född i Aachen 1840, död
i Petersburg 1884, elev af Moscheles, var lärare
först vid Sterns konservatorium i Berlin (1866),
derpå (1869–79) vid Bruxelles’ och slutligen
vid Petersburgs konservatorium. Utom värdefulla
etyder komponerade han operan Der thronfolger
(1865). Äfven hans broder Leopold (f. 1843,
d. 1890) var en utmärkt pianist. En tredje broder,
Gerhard (f. 1844), är en framstående violinist.
A. L.
Brassiovu, det rumaniska namnet på Kronstadt (se d. o. 3).
Brassó [brasjå], det magyariska namnet på komitatet
och staden Kronstadt i Siebenbürgen.
*Brastad, socken. 5,121 har. 2,232 innev. (1894).
Bratbost, Karl Mikael, norsk operasångare,
född 1861 å gården Bratbost i Kvikne socken,
Österdalen, Norge. Han valde den militära banan,
tog transport från Trondhjem till Kristiania för
att taga underofficersexamen och kommenderades 1882
till Stockholm, der han vid en uppvisning i norska
gardets kasern 1883 genom sin tenorröst väckte sådan
uppmärksamhet hos konung Oskar, att denne på egen
bekostnad lät honom studera sång för Ivar Hallström
och Arvid Ödmann. År 1886 debuterade han å Stora
teatern såsom Ruodi i »Vilhelm Tell» och engagerades
derpå för ett år, hvarunder han sjöng Oberon, Tonio
i »Regementets dotter», David i »Mästersångarne»
och Sylvain i »Villars’ dragoner». Hösten 1887
reste han ut för att idka sångstudier i Paris (för
Delle Sedie) och i Italien. Efter återkomsten var
han 1891–93 fäst vid Aug. Lindbergs operatrupp i
Göteborg, men engagerades derpå a nyo vid Operan i
Stockholm, hvarest han ytterligare sjungit Toriddo
i »På Sicilien», Radamés i »Aida», Vaudemont i
»Jolanta», Hans i »Brudköpet», Tannhäuser, Ernani,
Pajazzou m. m.
A. L.
Brate, Erik, filolog, skolman, född d. 13 Juni 1857
i Norbergs socken, Västmanlands län, blef student
i Upsala 1876, studerade forngermanska språk och
sanskrit vid universitetet i Strassburg 1882–83,
promoverades till filos. doktor i Upsala 1884 och
blef s. å. docent i forngermanska språk. Sedan han
förestått professuren i svenska språket 1885–87,
utnämndes han 1887 till lektor i modersmålet och
tyska språket vid Södermalms högre allmänna läroverk
i Stockholm. B. är en både idérik och skarpsinnig
forskare inom sin vetenskapsgren. Han har skrifvit
bl. a. Nordische lehnwörter im Orrmulumm (i Pauls
och Braunes »Beitråge zur geschichte der deutschen
sprache und litteratur», X, 1884), Fornnordisk
metrik (1884), Runverser (i »Antiqvarisk tidskrift
för Sverige» X, häftena 1–6, 1887–91: tillsammans
med prof. S. Bugge), Äldre Vestmannalagens ljudlära
(i Upsala univ:s »Årsskrift», 1887), hans kanske
bästa arbete, vidare Dalalagens böjningslära (1890)
och Själ (i den Bugge tillegnade festskriften
»Uppsalastudier», 1892), förutom uppsatser och
recensioner i »Sv. Fornminnesför:s tidskrift»,
»Arkiv för nordisk filologi», »Beiträge zur kunde
der indo-germanischen sprachen», »Nystavaren»
m. fl. tidskrifter. Under de senare åren har B. för
det af Vitt. hist. o. ant. akad. planerade stora
rimverket å ort och ställe undersökt en mängd svenska
runinskrifter och är f. n. en af Sveriges förnämste
runkännare.
*Bratianu, J., blef 1876 konseljpresident och fortfor
— med undantag af tiden April–Juni 1881 — under
ständiga rekonstruktioner af kabinettet att stå
i spetsen för styrelsen till 1888. Han var ledare
af det nationalliberala partiet och bidrog kraftigt
till Rumaniens befrielse från beroendet till Turkiet
och proklamerande till konungarike. 1889 beslöt
kammaren hans försättande i anklagelsetillstånd
med anledning af fel inom finansförvaltningen. En
särskild kommission vidtog undersökning, men i
Febr. 1890 förkastade nationalförsamlingen definitivt
anklagelsen. Död 1891. — Hans äldre broder Demeter B.,
f. 1818, var 1879–81 plénipotentiaire i Konstantinopel
och April–Juni 1881 premierminister samt derefter,
till Nov. 1882, president i deputeradekammaren. Han
ställde sig sedermera i spetsen för ett mot broderns
politik riktadt oppositionsparti. Död 1892.
Bratland, Jakob, norsk genremålare, född i Bergen
d. 7 April 1859, kom efter slutad skolgång i en
handelsaffär. Men hans intresse for konst hade redan
tidigt blifvit väckt, och i all tysthet beslöt han
att blifva målare samt arbetade under fristunder
energiskt pä egen hand. 1883 reste han till München,
der han genomgick akademien och äfven åtnjöt enskild
undervisning, af prof. Löfftz. 1886 återvände han
hem och utställde i Bergens konstförening. Året
derefter reste han till Paris och studerade under
Bouguereau och K. Fleury samt utställde på Salongen
1888 sin första större tafla, Lång väntan. På
verldsutställningen 1889 fick han andra medaljen
för sin stora tafla, En vaknatt, som året förut varit
utställd i Bergen och Kristiania. Senare uppehöll han
sig på Norges vestkust och målade bl. a. Kyrkfolk,
»En ligningskommission», båda utställda i Chicago
1893, samt Söndag, som 1891 inköptes af norska
nationalgalleriet.
*Bratsbergs amt har officielt en areal af 15,189
qvkm. (enl. Strelbitsky 15,137), deraf 1,023
qvkm. insjöar. Folkmängden uppgick 1891 till
91,815 pers. Amtet delas i 3 fogderier: Bamle
samt Öfre Telemarken och Nedre Telemarken, och 5
sorenskriverier. Inom amtet ligga städerna Siden,
Porsgrund, Brevik och Kragerö samt »ladestederna»
Langesund och Stathelle.
*Bratsche. Se Viola.
Bratsera, sjöv. Se Sakoleva.
*Brattfors, socken. 21,902 har. 1,459 innev. (1894).
*Brattingsborg. Om Brattingsborgspenningar se Nummulus
brattenburgensis.
Brattman. Se Strömberg, Nils.
Bratuspantium, forntida stad. Se
Breteuil-sur-Noye. Suppl.
*Braun, Alexander, dog i Berlin d. 29 Mars 1877. Hans
bronsbyst (af Schaper) aftäcktes 1879 i botaniska
trädgården i Berlin. — B. var en af 19:de årh:s mest
mångsidiga och betydande botaniska forskare. Den af
honom utbildade bladställningsläran är visserligen
numera föråldrad (se Bladställning. Suppl.),
men har, jämte åtskilliga andra af honom utförda
undersökningar, varit af stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
