Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brasiliens förenta stater ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig uttryck i gatutumult och slutligen äfven ledde
till en konflikt i kongressen. När Fonseca inlade
sitt veto mot ett af kongressen fattadt beslut,
förklarade denna vetot olagligt, hvarpå Fonseca
i Nov. 1891 utan laglig rätt upplöste kongressen
och proklamerade belägringstillstånd i Rio. Detta
väckte allmän förbittring. Flere stater, bl. a. Rio
Grande do Sul, förklarade, att de skulle skilja
sig från statsförbundet, om ej Fonseca afstode från
sin sjelftagna diktatorsställning, och äfven flottan
samt en del af armén under amiral de Mello instämde
i dessa uttalanden. Fonseca lemnade d. 23 Nov. 1891
sin myndighet åt vicepresidenten general Floriano
Peixoto. Vid denna tid hade möjligen monarkien kunnat
återupprättas, men alla utsigter dertill gingo
om intet, då i samma dagar kejsar Pedro afled (i
Paris d. 5 Dec. 1891). Den nye presidenten inkallade
åter kongressen till d. 18 Dec. Emellertid började
oroligheter på flere ställen. Ett myteri utbröt
bland trupperna i Rio d. 19 Jan. 1892, men blef
nedslaget. Deremot blef det svårare att återställa
lugnet i Matto Grosso och i Rio Grande do Sul, der
inbördeskrig utbröt emellan regeringspartiet
och anhängarna af sjelfständighetspartiet
(»federalisterna»), hvilka senare flere gånger
segrade under åren 1892 och 1893. I Sept. 1893 uppstod
äfven ett myteri på flottan, och detta hade till
följd, att äfven flere kuststater indrogos i upproret
mot centralregeringen. Sedan amiral de Mello med en
del af flottan undkommit ur Rios hamn och undsatt
de upproriske i södern, fortsatte amiral da Gama
att beskjuta fästena kring Rioviken och förklarade
i ett pronunciamento d. 9 Jan. 1894 presidenten
Peixoto för en militärdespot, som måste nedslås,
samt uppkallade landet till strid för den borgerliga
ordningens återställande. Peixoto förklarade honom
deremot som landsförrädare. Gamas stridskrafter
bemäktigade sig d. 12 Febr. kanonerna och ammunitionen
i fästet Armaçao vid Rio, men då Peixotos flotta vann
förstärkning, måste han redan i Mars gifva sin sak
förlorad och fly till ett portugisiskt krigsskepp, som
landsatte honom utom Brasilien. Inbördeskrigets sista
akt utspelades d. 16 April på höjden af Desterro,
der amiral de Mellos krigsskepp borrades i sank,
hvarefter de upproriskes öfriga fartyg flydde till
Argentina. Peixotos seger ansågs allmänt bero på
understöd af Förenta staterna, som derigenom ville
hindra en monarkisk restauration. Emellertid nedlade
Peixoto d. 15 Nov. frivilligt presidentvärdigheten, en
i Syd-Amerikas historia enastående tilldragelse, och
efterträddes af Prudente de Moraës Barros. — Landets
finanser hafva naturligtvis mycket skadats genom dessa
inbördes krig, men regeringen har icke offentliggjort
deras tillstånd. Likaledes hafva vidsträckta
områden i de södra staterna ödelagts och hårresande
grymheter begåtts mot dessa trakters innevånare.
J. Fr. N.
Brasiliens förenta stater. Se föreg. art.
*1. Brask, S. P., föddes i Veta (ej Vreta) socken. I
P. Hansellis »Samlade vitterhetsarbeten af svenska
författare» etc. (XXII, 1878) finnas stycken af
B. intagna.
*2. Brask, P. – P. Hanselli utgaf stycken af B. i
ofvannämnda samling (VII, 1867).
*Brassa. Jfr Dreja bi.
Brassa förkerdt, sjöv. Se Förkerd.
Brassa på stång, sjöv. Se Bi, 2.
Brasserie [-sörī], Fr., bryggeri; ölstuga.
*Brasseur de Bourbourg afled 1874.
Brassey [bra’ssi]. 1. Thomas B., ingeniör,
f. 1805, d. 1870, bekant särskildt genom sina
omfattande jernvägsanläggningar i många land (äfven
i Sverige, Norge och Danmark) och flere verldsdelar,
under hvilka han vann en rik praktisk erfarenhet
rörande arbetarefrågan, specielt om förhållandet
mellan arbetets lön och dess effektivitet. Sjelf
fick han ej tillfälle att bearbeta det rikhaltiga
materialet, men det begagnades af hans son. —
2. Thomas B., lord, ekonomisk författare och
politiker, den föregåendes son, f. 1836, var först
advokat, men sysselsatte sig derjämte med frågor
rörande jernvägs- och fartygsbyggnad. Han invaldes af
det liberala partiet 1865 i underhuset, der han hade
säte till 1886 och betraktades såsom auktoritet
i jernvägs- och sjöfartsfrågor. Tillsammans
med sin fru (se nedan) företog han på egen,
af honom sjelf förd lustjakt, »Sunbeam», färder
till Medelhafvet, Nord-Amerika och (1876) omkring
jorden. Då Gladstone 1880 bildade sin ministèr, blef
B. amiralitetslord, och 1884 vardt han sekreterare i
amiralitetet. Vid Gladstones afgång 1886 upphöjdes
B. till peer. 1895 utnämndes han till guvernör i
australiska kolonien Victoria. På grundvalen af
sin faders anteckningar utgaf B. en rad skrifter i
arbetarefrågan, bland hvilka den mest bekanta och
oftast citerade är Work and wages (1872). Senare
följde Lectures on the labour question (1878),
Foreign work and english wages (1879) och Papers
and addresses on works and wages (1894). Äfven inom
sjöväsendet har han framträdt såsom författare. Hans
hufvudarbete på detta område är The british navy,
its strength and resources (6 bd, 1882–89).
1886–94 utgaf han »The naval annual», der särskildt
hans afhandling i 1891 års årgång om krigsmarinens
framtidsutsigter (Future policy of warship building)
väckte mycket uppseende. Hans hustru sedan 1860, Annie
B., f. 1840, d. 1887, vann rykte genom en rad lifligt
skrifna reseskildringar, som fått en utomordentligt
stor spridning: A voyage in the Sunbeam (1878;
»En sjöfärd omkring jorden», 1881), Sunshine and
storm in the East (1879), Tahiti (1882) och In the
trades, the tropics and the roaring forties (1884;
»En sjöresa i tropikerna», 1885). Skildringen af
hennes sista resa, under hvilken hon dog på sydöstra
kusten af Kaplandet, utgafs af Broome: The last voyage
to India and Australia in the Sunbeam (1889).
*Brassica. Om s. k. klumprötter hos blomkål se
Växtsjukdomar.
Brassier de Saint-Simon Vallade [brassiē dö sä’ng
simå’ng valla’d], Maria Joseph Anton, grefve, tysk
diplomat, tillhörde en under franska revolutionen
emigrerad adelsfamilj och föddes i Schlesien 1798. Han
ingick 1826 i preussiska utrikesministeriet, blef 1837
ministerresident i Athen samt envoyé 1845 i Stockholm,
1854 i Turin och 1862 i Konstantinopel. 1869
ackrediterades han som Nordtyska förbundets, 1871
som Tyska rikets envoyé vid italienska hofvet. Död
i Rom 1872.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
