Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bojarskaja duma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bojarskaja duma [baja’r-], R., bojarrådet, riksrådet
i Ryssland i äldre tider, afskaffades 1711 af Peter
I. Se bd 14, sp. 1555 o. f.
Bojarskije djeti [baja’r-], R., »bojarsöner». Se bd
14, sp. 1555.
Bojobin, zool. Se Xiphosoma.
Bojohemum, de keltiske bojernas (se d. o.) land,
det nuv. Böhmen.
Bojsen, Frederik (»Frede») Engelhardt, dansk
politiker, son af presten Frederik Engelhardt B. (se
Boisen 2), född d. 22 Aug. 1841, vardt 1859 student
från läroverket i Haderslev och tog 1864 teologisk
examen. Han gick s. å. ut som frivillig i tysk-danska
kriget och utnämndes 1867 till löjtnant i arméns
reserv, der han qvarstod till 1883. B. inrättade
1865 en folkhögskola på Möen, men öfverlemnade 1873
dess ledning i andra händer, sedan han 1869 invalts
i folketinget. Der vann han inom kort en framstående
ställning samt var från 1877 en af ledarna för den
moderata venstern och 1882–87 för den å nyo förenade
venstern. Under en lång följd af år var B. ordförande
i finansutskottet och tillika i utskotten för
försvarsväsendet samt medverkade 1880 väsentligt till
den nya härordningens och 1881 till strafflagens för
krigsmakten antagande. Från 1887 var han ledare för
den förhandlande venstern och derigenom i sjelfva
verket folketingets inflytelserikaste medlem;
han tog initiativet till lagarna om nedsättning i
sockertullen och införande af en ölskatt samt till den
dermed sammanknutna lagen om ålderdomsunderstöd. 1894
var han hufvudman för den politiska förlikning, som
ingicks med högern och landstinget, och som ledde till
Estrups afgång från regeringen, men samtidigt åstadkom
en sprängning af B:s eget parti. E. Ebg.
*Bokauktion. Entreprenörens i art. nämnda biträden
tillsättas af staden (ej af staten).
*Bokbinderi. Se C. Eichorn: »Bokbindare och
bokband i Sverige till år 1720» (i »Medd. från
Sv. Slöjdföreningen år 1888»).
Bokelmann [båk-], Christian Ludwig, tysk
genremålare, f. 1844 nära Bremen, utbildade sig
från 1868 i Düsseldorf, der han var lärjunge till
W. Sohn. Efter en kortare tids lärareverksamhet
i Karlsrulie utnämndes han 1893 till professor vid
konstakademien i Berlin och dog derstädes 1894. Såväl
genom sin teckning och kolorit som genom lyckligt
val af ämnen främjade han betydligt det tyska
genremåleriets utveckling. Han behandlade med
kraftig realism och stor karakteriseringsförmåga
sociala ämnen från Rhenlandens fabriksstäder,
bl. a. i taflorna Pantlånekontor (1876, Stuttgart),
Folkbanks-krachen (1877, nu i Filadelfia), Valstrid
(1880) och Utvandrares afsked från hemmet
(1882; Dresdengalleriet), samt äfven från andra
kretsar, t. ex. Testamentet öppnas (1879, Berlins
Nationalgalleri) och Spelbanken i Monte Carlo (1884),
hvarjämte han målade smärre genrebilder och porträtt,
bl. a. porträtt af Klaus Groth (i Nationalgalleriet
i Berlin, 1891).
*Bokenäs, socken. 4,878 har. 1,705 innev. (1894).
Boker [båkör], George Henry, nord-amerikansk
författare, f. 1823 i Filadelfia, son af en rik
bankir, studerade juridik, företog sedermera
resor i Europa och uppträdde derefter med
vittra arbeten. Han deltog verksamt i politiken;
såsom ordförande i Union-league sände han under
inbördeskriget 10,000 man i fält. B. var 1871–75
unionens ministerresident i Konstantinopel och skötte
1875–79 det mer maktpåliggande värfvet såsom dess
sändebud i Petersburg. Död 1890. Sitt författarenamn
vann B. förnämligast med klassiskt formade tragedier,
sådana som Calaynos (1848; en episod af striden mellan
morer och spaniorer) och The betrothal. Andra sorgspel
af honom äro Anne Boleyn (1850), Leonor de Guzman och
Francesca da Rimini. Som lyrisk skald uppträdde han
med The lesson of life, and other poems (1847), de
kraftiga Poems of the war (under krigsåret 1864),
The book of the dead (1882) m. m., men nådde högst
i sin stora samling Sonnets (1886), af mestadels
erotiskt innehåll.
Bokförläggare, person eller bolag, som ombesörjer
utgifning af ett literaturalster (bok, karta,
planschverk o. s. v.). Bokförläggaren betalar
författaren (artisten o. s. v.) en viss summa
för manuskriptet (kartorna, bilderna o. s. v.),
som derefter blir hans egendom, bekostar dess
sättning, tryckning och distribution samt
står den ekonomiska risken för resultatet af
försäljningen. Men förläggaren såsom sådan
kan, enl. Tryckfrihetsförordningen, ej bindas
till eventuelt ansvar för den förlagda skriftens
innehåll. Detta tillkommer författare eller utgifvare
eller boktryckare eller undantagsvis, under vissa
förhållanden, bokhandlare (se derom Tryckfrihet,
sp. 824). Vanligenär bokförläggaren äfven boktryckare
eller bokhandlare (förlagsbokhandlare). Jfr Bokhandel
(äfven i Suppl.), Förlagsrätt och Literär eganderätt.
*Bokhandel. Hvad sortimentsbokhandlare
beträffar, drifva de sin affär så, att de
antingen för egen räkning köpa exemplar af de
olika förläggarnas artiklar (»köp i fast räkning»
eller »mot kontant») eller ock af förläggaren
mottaga exemplar till afyttring med rätt att
återsända de osålda (à condition). Böckerna
skola säljas till det af förläggaren åsatta
priset (boklådspriset). Kommissionsbokhandlare
äro bosatta å bokhandelns centralpunkter och
verka der såsom ombud och mellanhänder för de å
olika orter etablerade bokhandlarena, mottaga och
befordra vidare alla till och från desse kommande
sändningar af förlagsartiklar, avertissement,
beställningar, liqvider o. s. v. På detta sätt är
bokhandeln organiserad i Sverige, Norge, Danmark och
Finland äfvensom i Tyskland, Österrike och Schweiz,
i de tre sistnämnda landen särskildt så, att hvarje
bokhandlare och förläggare har till sin representant
en kommissionär i Leipzig såsom varande bokhandelns
centralort. Denna anordning blir både billig och
pålitlig. Med detta slags kommissionsverksamhet må
ej förblandas den säregna form af bokutgifning,
som i Tyskland kallas kommissionsförhållande, i
Sverige distributionsförhållande, der författaren
sjelf bekostar bokens utgifning och den säljes för
hans räkning (»i kommission», »i distribution»)
sålunda, att en på titelbladet uppgifven
bokhandlare (distribuenten) mot vissa procent af
boklådspriset ombesörjer bokens distribution till
sortimentsbokhandlare o. s. v. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
