Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bogdanovitj ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med omkr. 240,000 innev., bildar med Siquijor en
provins, 4,124 qvkm., omkr. 250,000 innev. Ön är
bergig och skogbevuxen, producerar mycket ris och
har äfven guldfyndigheter.
Bohr, Christian Harald Laurits Peder Emil, dansk
fysiolog, född i Köpenhamn d. 14 Febr. 1855,
blef 1872 student och 1880 med. doktor, sedan han
utgifvit en disputation Studier om mælk med særligt
hensyn til de i samme suspenderede fedtkugler,
studerade fysiologi hos Ludwig i Leipzig, der han
utarbetade en mycket förtjenstfull afhandling Ueber
den einfluss der tetanisirenden irritamente auf form
und grösse der tetanuscurve (1882), och utnämndes
1886 till fysiologie professor i Köpenhamn. B. har
med synnerlig förkärlek studerat blodgaserna och
det respiratoriska gasutbytet i lungorna samt
dervid bl. a. kommit till det vigtiga resultatet
att syrets upptagande till blodet och kolsyrans
afgifvande derifrån icke kunna förklaras i enlighet
med lagarna för gasers diffusion. Han uppfattar
således dessa processer såsom ett slags sekretoriska,
med t. ex. spottafsöndringen analoga processer. De
vigtigaste af B:s hithörande arbeten äro Ueber die
verbindung des hämoglobins mit kohlensäure (1886),
Ueber die lungenathmung (1890), Beiträge zur lehre
von den kohlensäureverbindungen des blutes,
Der sauerstoffgehalt des oxyhämoglobinkrystalle
(med Torup), Ueber die verbindung des hämoglobins mit
sauerstoff, Ueber den specifischen sauerstoffgehalt
des blutes (1891). Dessutom hafva hans lärjungar
å hans laboratorium bearbetat hithörande frågor.
R. T–dt.
*Bohtz, A. W., afled i Göttingen 1880.
*Bohus. Den å sp. 783, r. 18 nedifrån förekommande
uppgiften att det var tornet »Fars hatt», som
intogs vid stormningen 1566, är oriktig. Det
var det s. k. »Röda tornet», som eröfrades. Den i
rad. 6–13 meddelade beskrifningen öfver fästningens
utseende bör ändras sålunda: Fästningens kärna
utgjordes af en oregelbunden fyrkant med hörntorn,
af hvilka det nordvestra (»fars hatt») denna tid
var fyrkantigt. Det ombyggdes och gjordes rundt
1683–98. Äfven de öfriga tornen, det sydvestra
(»kyrkiotornet»), det sydöstra (»mors mössa») och
det nordöstra (»röda tornet»), voro ursprungligen
fyrkantiga, men voro ombyggda senast 1658. Denna
kärna, den gamla borgen, omgafs af en stormfri,
dels bastionerad, dels tenaljerad femhörning,
som på vestra sidan hade ett par lägre utanverk. —
Angående fästningens nedbrytande (sp. 784, r. 14–19
uppifr.) bör läsas: 1789 beslöts, att B. skulle
raseras, och samma år fingo Kungelfs innevånare rätt
att taga byggnadssten derifrån. Karl Johan förbjöd
slutligen all vidare förstörelse. Jfr G. Stedt:
»Bohus» (i »Bidrag till kännedom om Göteb. och
Bohusläns fornminnen och hist.». 1891–92).
*Bohuslän. Landskapet är beläget mellan 57° 40’
och 59° 7’ n. br. samt 5° 49’ och (fastlandet) 6°
57’ v. lgd från Stockholms observatorium. Dess längd
i n.–s. är omkr. 157 km. och största bredd 53 km.;
innerst vid Saltkällefjorden är bredden knappt 4
km. Arealen utgör 4,508 qvkm., deraf 4,381 qvkm. land
och 127 qvkm. vatten. Folkmängden vid 1894 års slut uppgick
till 160,915 pers., fördelad med 147,498 pers. å
landsbygden och 13,417 å städerna. Samtliga
församlingarnas antal är 78, af hvilka 6 benämnas
kapellförsamlingar. — Sillfisket har under de
senare åren ånyo blifvit mycket gifvande. Af den
bruttoinkomst å 3,516,958 kr. fisket i B. under
tiden April 1894–April 1895 inbragte fiskarena
utgjorde 2,152,927 kr. inkomst af sillfisket
ensamt. Landskapets vapensköld betäckes af en
hertiglig (ej greflig) krona.
*Bohusläns regemente är sedan 1894 roteradt med 913
nummer inom Bohusläns och 125 inom Elfsborgs län. Dess
verkliga styrka kommer att utgöra 44 officerare,
53 underofficerare och musikunderofficerare, 10
civilmilitärer och 1,000 man i nummer (af hvilka
108 korporaler, 44 volontärer samt 40 spel och
trumslagare). Regementets mötesplats är Backamo.
C. O. N.
*Boïeldieu, F. A., föddes d. 16 (ej 15) Dec. 1775
och väckte 1793 uppmärksamhet med sin första
operett. La dot de Suzette gafs 1798, Calife de
Bagdad 1800. Sistnämnda år blef B. pianoprofessor.
A. L.
Boihemum, de keltiske bojernas (se d. o.) land,
nuv. Böhmen.
Boiotia, Grek. Se Beotien.
Bois [båa’], Guilliam l. Willem du, holländsk
målare, hvars födelseår är okändt, var mästare
i Haarlems S. Lukas-gille från 1646, gjorde
tillsammans med Cornells Bega en studieresa i
Tyskland och var sedan verksam i Haarlem, der han
dog 1680. B. målade ungefär samtidigt med Jacob
van Ruisdael landskap med skogbeväxta kullar och
stilla dalar och igenkännes främst genom sina saftigt
blågröna trädgrupper. Taflor af honom finnas i Berlin,
Braunschweig, Kassel, Lille, Wien, Petersburg samt i
Stockholm och i Upsala universitets samling (2 st.).
C. R. N.
Bois-Brulés [båa’-brylē], afkomlingar af
fransk-kanadiska män och indianqvinnor i Nord-Amerika,
af engelsmännen kallade halfbreeds. I britiska
Nord-Amerika finnas omkr. 11,000, i norra och
nordvestra delen af unionen omkr. 23,000.
Bois-Chaud [båa’-sjå], ett område i depart. Indre
(se d. o. 2).
Bois de Boulogne [båa’ dö boulå’nj],
Boulogne-skogen. Se Paris, sp. 772.
Bois de Vincennes [båa’ dö vängse’nn],
Vin-cennes-skogen. Se Paris, sp. 772, och Vincennes.
Boisé City [bö’jse l. boasē sitti], hufvudstad i
nord-amerikanska staten Idaho, vid Boise River, ett
tillflöde till Snake river. 2,311 innev. (1890). I
närheten ligga rika guldgrufvor och militärstationen
Fort Boisé.
*Boisen. — 2. F. E., dog 1882. Om hans son Frederik
Engelhardt se Bojsen. Suppl.
Boisgobey [båagåbē], Fortune Abraham du, fransk
författare, f. 1821 i Granville, Normandie,
d. 1891. var krigskassör och derefter tjensteman
vid uppbördsverket, tillbragte flere år i främmande
land, bl. a. i Algeriet, och uppträdde först
i sitt 48:de år inom skönliteraturen. Han skref
såsom tidningsföljetonger eller i bokform en mängd
äfventyrsromaner af samma art som Ponson du Terrails
och Ém. Gaboriaus, med hvilka B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
