Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger / 863-864 (1896) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Billing ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förhandlingar» — »Verhandlungen des biologischen vereins
in Stockholm» (4 band, de tre första redigerade af
R. Tigerstedt, det 4:de af W. Leche). På grund af
ekonomiska svårigheter upphörde denna publikation
1892, men torde i den närmaste framtiden komma att
i något förändrad form återupptagas.

Biologiska museet. Se Zoologiska institutioner och
samlingar, sp. 311.

Biondelli, Bernardino, italiensk språkforskare
och numismatiker, f. 1804 i Verona, verkade många
år såsom lärare i nord-italienska städer, utnämndes
1849 till föreståndare för myntkabinettet i Milano
samt blef 1860 professor i arkeologi och numismatik
vid dervarande k. vetenskapsakademi, som utgöres
af en filosofisk-humanistisk fakultet. Död i Milano
1886. B. gjorde sig ett namn genom språkvetenskapliga
och numismatiska arbeten af värde. Till de förra
höra hans Atlante linguistico d’Europa (1841),
Saggio sm dialetti gallo-italici (1855), Studj
linguistici (1856) och åtskilliga arbeten öfver
aztekernas språk: Sull’ antica lingua azteca (1860),
Glossarium azteco-latinum et latino-aztecum (1869)
m. m. Bland hans skrifter i myntkunskap må nämnas
Sulle monete auree dei goti in Italia (1861) och
La zecca e la moneta di Milano (1869).

Biondini, Signera B. Se Eneqvist.

Biota Don., bot., ett till nat. fam. Cupressineae
hörande trädslägte, som, särskildt på grund af sin
köttiga frukt, en s. k. bärkotte, vanligen skiljes
från slägtet Thuja (se d. o.). Vigtigaste arten
är B. occidentalis L., härstammande från Kina och
Japan. Denna art, äfvensom möjligen en närstående art,
Callitris quadrivalvis Vent. (Thuja articulata Vahl),
lemnar en högt skattad ved, romarnas citrusträ,
hvilket under antiken ansågs vara det dyrbaraste af
alla träslag. G. A.

*Biotit. Se äfven Magnesiaglimmer.

Biot-Savarts lag [biå-savārs], fys. Sedan Örsted
funnit, att en magnetnål påverkas af en elektrisk
ström, gjorde Biot och Savart försök att mäta
storleken af denna inverkan. De spände en lång tråd,
genom hvilken de kunde leda en elektrisk ström,
vertikalt och upphängde vid sidan af trådens midt
en liten horisontal magnetnål, som skyddades mot
luftströmmar af ett glasomhölje. För att så mycket som
möjligt undgå jordmagnetismens inverkan »astatiserade»
de den lilla magnetnålen medelst en stor magnetstaf
upplagd i närheten. Den på den lilla magnetnålen
verkande kraften är proportionel mot qvadraten på det
antal svängningar nålen gör i sekunden under kraftens
inflytande. De funno, att den kraft, som utöfvas af
den vertikala strömmen, är direkt proportionel mot
strömstyrkan och omvändt proportionel mot afståndet
mellan strömledaren och nålen.

Denna lag kläddes af Laplace i matematisk form. Han
visade, att ett kort stycke (element) s af en ledare,
genomlupen af en ström af styrkan i, inverkar på en
magnetisk massa m, som befinner sig på afståndet r,
med kraften f, der:

	m i s
f = k .	————————	sin . a
	r2

och a är vinkeln mellan strömelementets s riktning
och förbindningslinien mellan s och m. k är en
konstant.

Denna lag har vidsträckt tillämpning inom
elektrodynamiken. Med hjelp af densamma kan man
bestämma den absoluta elektromagnetiska enheten
för strömstyrkan i, hvarvid k sättes lika med
1. En tiondedel af denna enhet utgör den praktiska
enheten för strömstyrka, ampère (se d. o. Suppl.).
S. A–s.

Bi-pest. Se Bi. Suppl.

*Bi-planeter. Jfr Satellit.

*Bi-qvadrat. Se Dignitet, matem.

Birara l. Nya Britannien l. Nya Pommern, ö i Bismarcks
arkipelag. Se Nya Britannien.

Birbhan, indisk sektstiftare. Se Sadh.

*Birbhum, distrikt i Bengalen, divisionen Bardwan, har en
areal af 4,548 qvkm., med 800,000 innev.

*Birch, S., utgaf 1878 en ny uppl. af Wilkinsons
»Manners and customs of ancient Egyptians» (3 bd)
och 1875–80 »The records of the past of Egypt and
Assyrian monuments» (12 bd) samt afled i London 1885.

*Birch-Reichenwald, K., född d. 4 (ej 14)
Jan. 1814, dog i Kristiania d. 8 Juli 1891. —
Hans son, Peter B.-R., född i Kristiania d. 29
Nov. 1843, juris kand. 1865, praktiserade en tid
som höjesteretsadvokat i Kristiania och utnämndes
1881 till expeditionschef för fängelseväsendet inom
justitiedepartementet. 1889–91 var han medlem af
Stangs ministèr som chef för arbetsdepartementet,
blef 1893 kämnär i Kristiania och kallades d. 3,
Mars 1894 att såsom inrikesminister ingå i Stangs
andra ministèr, i hvilken han qvarstod till dennes
afgång d. 14 Okt. 1895, hvarefter han utnämndes till
borgmästare i Kristiania.

Bird [börd], Robert Montgomery. Se Nord-amerikanska
literaturen, sp. 1213.

Birger, Hugo (Hugo Birger Petersson), målare,
född i Stockholm d. 12 Jan. 1854, blef elev vid
konstakademien och vann 1877 k. medaljen för
en tafla med kroppsstora figurer, Syndafallet,
samt lemnade kort derpå fäderneslandet för att i
Paris vidare utbilda sin konst. Der vistades han
i fyra år, under hvilka han hemsände åtskilliga
taflor, mest till Göteborg, från hvars mecenater
han under sin första studietid erhöll understöd:
Toaletten, Rue Gabrielle, Gärd i Barbizon m. fl.,
alla utmärkta af en utvecklad koloristisk stämning och
äfven i figurelt afseende ganska framstående. 1881
for B. till Spanien, der han, med undantag af ett
besök i norra Afrika, vistades, tills jordbäfningen
derstädes gjorde honom husvill, då han åter begaf sig
till Paris. Åtskilliga spanska scenerier: Frukost i
Granada m. fl., vittnade om hans framsteg, särskildt
i utvecklandet af en lysande färg. Den år 1886 i
Stockholm utställda Fernissfrukosten hos Ledoyen,
med en mängd konstnärsporträtt, var hans sista
mera betydande arbete. Sjuklighet verkade under de
senare åren förlamande på hans kraft och gjorde,
att hans sista arbeten fått ett något halffärdigt
utseende. Nästan döende begaf B. sig på hemresa,
men måste stanna i Helsingborg, der han afled d. 17
Juni 1887. Hans flesta och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>