Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besutenhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namn, hvilken räknar omkr. 250 medlemmar. Den eger
sedan 1878 en fastighet, äfven den vanligen kallad B.,
n:r 5 Smala gränd, i Jakobs och Johannes’ församling,
med predikolokal.
Bet-Haran l. Bet-Haram (»det höga huset»),
amoritisk stad i öst-jordanlandet, tilldelad
stammen Gad. Herodes Antipas, som ombyggde och
förskönade den, kallade den Livias efter Augustus’
gemål (enl. Hieronymus) eller Julias (enl. Josefos).
Af syrerna (och likaså i Talmud) kallades den
Bet Ramta. Det är nu en ruinhög, Tell l. Beit Haran,
en timmes väg ö. om Jordan, midt emot Jeriko.
*Béthencour, Jean. Hans brorson hette Maciot de B.
Bethesda [böthä’ṡda], stad i engelska grefsk.
Caernarvon (Wales), i Ogwens dal, 8 km. från Bangor.
Omkr. 6,000 innev. Utomordentligt stora skifferbrott.
*Bethlen Gabor. Se vidare om honom Ungern, sp. 1373.
Bethluisnin, namn på ogamspråkets alfabet. Se Ogam.
*Bethmann-Hollweg afled 1877 på sitt slott Rheineck
vid Andernach.
Bethnal Green [böthnöl grīn], stadsdel i östra London,
i grefsk. Middlesex, med 129,134 innev. (1891). Säte
för Londons sidenindustri. Bethnal Greenmuseum är en
afdelning af South Kensingtonmuseum (se Kensington).
Bet-Horon (»hålvägens hus»), det öfre och nedre,
tvänne på vestra randen af Palestinas berg nära
hvarandra liggande byar, som beherskade den fordom
vigtigaste vägen från kustslätten förbi B.-H. och
Gibeon till Jerusalem. Derför var det af gammalt
en i strategiskt hänseende ytterst vigtig ort, som
flere gånger befästes (1 Kon. 9: 17, 1 Makk. 9: 50,
Judit 4: 4) och var skådeplats för många strider i
israeliternas krig mot kanaaniter och filistéer,
senare mot syrer och romare. Senare användes en
beqvämare, sydligare väg öfver Ramle och Nikopolis
från kusten till Jerusalem, och då denna under
medeltiden och nyare tiden nästan uteslutande
begagnades, återfanns B.-H. först 1801. Det motsvaras
nu af de omkr. 5 timmars väg n. v. om Jerusalem
belägna byarna Beit Ur et-tachta och B. U. el-fôka,
skilda åt af en bred dal.
Béthune [bety’n]. 1. Maximilien de B. Se Sully.
— 2. A. J. de B., hertig af Charost (se d. o.).
Bethusy-Huc, Valeska von, grefvinna, tysk
romanförfattarinna under psevdonymen Moritz
von Reichenbach, f. 1849, dotter af friherre
v. Reiswitz-Kaderzin och gift 1869 med grefve Eugen
von B.-H. i Schlesien, har skrifvit prosaberättelser
med ämnen från det halft tyska, halft slaviska
lifvet vid gränsen till Polen, bl. a. Der sohn des
flüchtlings (2 bd; »Flyktingens son», 1880), Die
Eichhofs (1881), Durch! (2 bd, 1884), Eva in allerlei
gestalten (noveller, 1890), Die kinder Klingströms
(2 bd, 1892) och Frauen (3 bd, 1894).
Bêtise, Fr. Se Bête.
Betlande. Se Tiggeri.
*Betlehem. 2. (Bethlehem). Stad i Pennsylvania,
Nord-Amerikas Förenta stater, vid Delawares biflod
Lehigh, hade med South B. 17,064 innev. 1890.
Den förnämsta industrigrenen är tillverkning af koppar-,
zink- och jernarbeten. Många af herrnhutarnas gamla
skolor och anstalter (teologiskt seminarium, goss- och
flickskola m. m.) finnas ännu qvar; nyare
undervisningsanstalter äro Lehigh university ofvanför
staden (1866) och Bishopsthorpe flickskola.
Betlehemitiska orden, andlig riddareorden. Se
Korsorden.
Betmar, markis de. Se Saint-Germain.
Betodling (jfr Beta. Suppl.). Sedan äldre tider har
den vanliga rödbetan varit föremål för odling, mest
för bordets behof, men i senare tider har man genom
kultur åstadkommit den s. k. hvitbetan, af hvilkens
två hufvudvarieteter, sockerbetan och foderbetan,
den förra odlas för industriella andamål, den senare
till kreatursfoder.
Hvitbetan är en två-årig växt. Första året utvecklas
endast sjelfva hufvudroten, der sockret afsättes
(mest i de nedre delarna), en förkortad stamdel, den
s. k. nacken, och en bladrosett. Under andra året
framväxer från »nacken» en stjelk, som bär blad,
blommor och frukt. Den egentliga sockerbetan får
sin bästa växt och utveckling i mellersta Europa
mellan 47° och 56° n. br., der medeltemperaturen
under sommarhalfåret (1 Maj–1 Nov.) är 12–16° C.
och nederbörden omkr. 350 mm. Den trifves bäst
under torr och varm sommar med rikt solljus. Englands
klimat är sålunda i allmänhet för fuktigt. Den rika
bördiga lermyllan med mergelbotten ger de tyngsta
och mest sockerhaltiga betorna. Äfven den rätt
styfva lerjorden egnar sig för betodling, om den
blir väl afdikad, bearbetad och gödslad. Äfven på
sandmylla med ler- eller mergelbotten går betan till,
men den djupa mulljorden ger visserligen stora,
dock svampiga och mindre sockerhaltiga betor. Ett
hufvudvilkor är, att åkerjorden är väl dränerad,
djupt bearbetad och i god växtkraft. Till gödsling
lämpa sig bäst konstgödselämnen, väsentligen
superfosfat och chilesalpeter eller ock dessa
ämnen i förening med half gödsling medelst
ladugårdsspillning under föregående höst. Den
bästa växtplatsen är efter vintersäd, som följt
efter gödslad träda. Sockerbetan bör ej för ofta
återkomma på samma fält. Den bör ej sås för sent på
våren. »Fröet» (egentligen frukten) plägar nedmyllas
antingen med 4-bills-radsåningsmaskin eller med
enkel radsåningsmaskin på låga drillar eller ock
läggas för hand med en liten handhacka. I de flesta
fall sker utsåningen i grupper, flere frön tillsammans,
med 25–30 cm. afstånd emellan grupperna och 45–50 cm.
emellan raderna, och fröet bör läggas helt grundt,
2 à 3 cm. djupt. Efter utsåningen tillvältas fältet
rätt starkt. Sedan komma häst- och handhackningar;
den första företages, så snart betorna sticka fram
ur jorden, hvilket sker 10 à 12 dagar efter sådden,
och de öfriga följa på hvarandra med korta mellanrum
och afse ej blott att aflägsna hvarje ogräsplanta, utan
äfven att hålla fältet fortfarande luckert i ytan. Då
betplantorna äro 5 à 6 cm. höga, sker gallringen. Ofta
händer det, att en och annan betplanta skjuter upp i
s. k. »fröstjelk». Dessa stjelkar afskäras, eller ock
uppryckas sjelfva plantorna, s. k. »fröplantor».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
