Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bercy ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oesophagi-oesophagostomia (1885, bd 47)
och Om lefverresektion (1893, bd 55) samt
de i »Nord. med. arkiv» förekommande Fall af
hårsvulst-gastrotomi-hälsa (1887, bd 19), Bidrag till
kännedom om sjukdomarna i näsans bihålor samt till
läran om cerebrospinalvätskas flytning ur näsan
(1889, bd 21), Om den s. k. osteo-periostitis
albuminosa v. serosa (1892, bd 24), Bidrag
till den operativa behandlingen af ectopia vesicae
(1893, bd 25), vidare Om trigeminus-nevralgiernas
operativa behandling (i »Förhandl. vid 6:te Allm
sv. läkaremötet i Stockholm», 1891), hans tal vid
6:te Allm. sv. läkaremötet 1892 Om den kirurgiska
tuberkulosens behandling samt hans föreläsning
vid tillträdet af professuren, Om den moderna
hjernkirurgien (»Hygiea», bd 56 II).
*Berg, Carl,
frånträdde 1889 rektorsbefattningen vid Frederiksborgs lärda skola.
*Berg, Franziska, afgick 1889 från hofteatern
i Dresden och dog derstädes 1893. Till hennes
förnämsta roller hörde Lady Macbeth, Phaedra och
Isabella i Schillers »Braut von Messina».
*Berg, Karl Johan, född d. 28 (ej 25) Jan. 1819,
blef 1865 (ej 1856) ledamot af unionskomitén,
utnämndes 1880 till president i Svea hofrätt
och lemnade detta ämbete 1889. Han afsade sig
1882 ledamotskapet i Kammaren och entledigades 1883
från ordförandeskapet i Lagberedningen. 1888 var
han ledamot af kyrkomötet. Vid jubelfesten i
Upsala 1877 kreerades han till juris hedersdoktor.
*Berg, Kristen Povlsen. Missnöjd med flertalets
hållning gent emot ministèren, utträdde han våren
1878 ur den »förenade venstern» och bildade en
egen grupp, den »radikala venstern». Sedan
han flere år fört en skarp strid mot sina förra
meningsfränder, närmade han sig dem åter 1882 och
blef följ. år Folketingets talman. Han dref en
mycket häftig agitation mot ministèren Estrup och
var flere år afgjord ledare för den nybildade
förenade venstern. Jan.–Juli 1886 satt han
i fängelse, derför att han förfördelat en ämbetsman
på ett folkmöte i Holstebro, men hans partivänner
belönade honom genom att sammanskjuta 50,000 kr.
samt firade honom efter hans frigifning med en
storartad folkdemonstration. Då partiets andra
ledare icke ville obetingadt gå in på hans åsigter,
lemnade han i Mars 1887 talmansplatsen, bröt
å nyo med flertalet af partiet och bildade en
särskild grupp, den »rena venstern». – Ehuru han
egde stor flit och en utomordentlig arbetsförmåga,
bar hans parlamentariska verksamhet mindre
frukt, än man kunde vänta, ty han öfvergaf det
jämna framåtskridandet för att fullfölja det
stora politiska målet: »folkelig selvstyre»
i form af parlamentarism. Dit syftade den
s. k. »visnepolitiken» under åren d882–85. Den
största och varaktigaste betypelsen hade B.
genom sin omfattande agitation lå folkmöten
öfver hela landet samt genom de många tidningar
han uppsatte och till en del redigerade. Han dog
plötsligt d. 28 Nov. 1891. E. Ebg.
Berg, O. F., psevdonym för tyske författaren Ottokar
Frans Ebersberg (se d. o. 2).
Berg, Lars, ingeniör, ämbetsman, riksdagsman, född d. 27
Jan. 1838 på Strömbacka bruk, Bjuråkers socken,
Gefleborgs län, blef student i
Upsala 1856, aflade utgångsexamen från Högre
artilleriläroverket å Marieberg 1860 och
befordrades till löjtnant vid Väg- och
vattenbyggnadskåren 1862, till kapten 1873 samt till major och
distriktschef i Öfre norra väg- och
vattenbyggnadsdistriktet 1883. Han utnämndes till landshöfding
i Norrbottens län 1885 och, efter åtta års
verksamhet i detta värf, till öfverste och chef för
Väg-och vattenbyggnadskåren samt generaldirektör
och chef i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 1893.
— För studier i yrket, särskildt flodreglerings-
och flottningsbyggnader, företog B. utländska,
resor 1868 och 1884 samt afgaf öfver dessa resor
berättelser, som befordrats till trycket. B:s
verksamhet såsom yrkesman har hufvudsakligen varit egnad åt
utvecklingen af Norrlands kommunikationsväsende, såväl
genom omfattande undersökningar och utredningar för
landsvägar, jernvägar, kanaler, flott- och farleder
m. m. i nämnda och närliggande landsdelar, från
Torne elf till och med Dalarna och Värmland, som ock
genom utförande af en mängd dylika byggnader. Specielt
har han lagt hand vid ett mycket stort antal
flottregleringar, bl. a. i nämnda landsdelars flesta
större elfvar, och han var chef för flottning och
dess byggnader i Indalselfven 1868–77. Äfven för
lagstiftningen rörande dessa ämnen hafva B:s insigter
tagits i anspråk; han kallades nämligen 1876 till
ledamot i vägkomitén för utarbetande af förslaget
till ny väglag, och såsom tekniskt biträde åt Nya
lagberedningen 1877–78 deltog han i utarbetande af
dess förslag till de nya vattenrättsförordningarna. På
1870-talet medverkade han till åvägabringandet af
jernvägsförbindelserna i Jämtland och Medelpad,
särskildt Sundsvall–Torpshammar-banan, och ledde
utförandet af Österströms jernväg nära Sundsvall samt
vattenlednings- och dräneringsarbetena i nämnda stad,
hvarest han länge var bosatt.
Såsom styresman för Norrbottens län verkade B. med
kraft för dess utveckling, bl. a. genom anläggning
af saknade samfärdsmedel, utdikning af frostförande
marker samt landets i samband dermed stående
kolonisation genom nybyggeväsendets främjande,
och hans upprepade framställningar till K. M:t
medverkade i sin mån till att statsmakterna inom få år
fördubblade såväl vägfonden som frostminskningsfonden
till deras nuvarande belopp. Enligt B:s förslag och
utredning beslöts 1890 den s. k. militärvägens
anläggning, genom hvilken en länge saknad
inre tvärväg genom Norrland, från Boden öfver
Lycksele till Östersund, beredes. Afvittringsverket
fortskyndades och bragtes nära sin fullbordan genom
af B. meddelade afvittringsutslag i Gellivare,
Jockmocks och Arjepluogs socknar (omfattande 1/3
af hela rikets areal). B. var ordförande bl. a. i
apatit-kommissionen. För främjande af ett mer
intensivt och efter forhållandena afpassadt jordbruk
i de nordligaste provinserna framlade han den med
sakkunniga komiterades biträde utarbetade planen
till växtbiologiska anstalten i Luleå, hvilken
med statsunderstöd inrättats. På B:s initiativ
bildades och oktrojerades 1892 Norrbottens enskilda
(sedelutgifvande) bank. Han verkade vidare för en
fullständigare utbildning af länets småskolelärare,
slöjdens införande i dess folkskolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
