Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barnamord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Barre [barr], Reinhold Johan de la, militär. Se De
la Barre.
Barren grounds [ba’rrn gra’undṡ], »kala marker»,
landsträcka i Britiska Nord-Amerika, sträcker sig
från 60° n. br. mot n. till Ishafvet och består till
stor del af kala bergytor, sjöar (rika på fisk),
och kärr, med en sparsam vegetation af dvärgbjörk
och vide på skyddade ställen, eljest endast lafvar,
mossor och svampar.
Barren island [ba’rrn e’jland], liten, tätt
skogbevuxen, obebodd vulkanö i Bengaliska viken
omkr. 60 km. ö. om Stora Andaman, består af en
omkr. 300 m. hög eruptionskägla, som sedan 1791 är
i verksamhet, utstötande vatten- och svafvelångor,
och är omgifven af en nästan lika hög krater,
som uppstiger ur hafvet med en lutningsvinkel på
alla sidor af 40°. Genom en smal öppning i den
sistnämndas vägg tränger hafvet in och fyller
ett inre bäcken. Eruptionsfenomenen ega rum hvar
tionde minut. Ön bildar i förening med den omkr. 140
km. nordligare belägna holmen Narcondam den vestra
änden af den stora östasiatiska vulkaniska ökransen.
Barren lands [ba’rrn landṡ; »kallt, ofruktbart
land»], Fr. Mauvaises terres [måväṡ tär], kallas
åtskilliga ofruktbara landsträckor i Nord-Amerika,
såsom vid Missouris biflod White river, vid
nedre Yellowstone m. fl. st., der marken består af
lerskiffer, som genom förvittring antagit former af
groteska klippväggar, torn och tinnar och är rik på
försteningar af jättestora saurier, pterodaktyler
m. m.
Barrère [barrär], Camille, fransk diplomat, född,
d. 21 Okt. 1851, hade tjenst som privatsekreterare
i Paris, då han 1871 slöt sig till »Kommunen». Dömd
till deportation, flydde han först till London,
sedermera till Berlin, hvarifrån han skickade
korrespondensartiklar till tidningen »République
française» i Paris. Då franske utrikesministern
Waddington 1878 bevistade Berlinkongressen, tog han
B. till sekreterare. Denne vardt derefter benådad,
slöt sig till Gambetta och opportunistpartiet samt
utnämndes 1880 till ledamot af Donau-kommissionen. Han
var 1883–85 generalkonsul i Kairo, utnämndes 1885 till
envoyé i Stockholm, der han vistades 1886–88, och var
sedermera envoyé i München samt är sedan 1894 fransk
ambassadör i Schweiz. B. betraktas af många såsom
den nuvarande franska diplomatiens största förmåga.
Barrès [barräss], Maurice, fransk författare,
f. 1862 i depart. Vosges, utgaf 1884 i Paris
en liten literär tidning, »Les taches d’encre»,
som gjorde anspråk på att vara organ för en ny
skola. Han blef derefter medarbetare i »Revue
contemporaine» och skref krönikor i »Voltaire». B:s
roman Sous l’oeil des barbares (1888; ny uppl. 1891)
förkunnar med ganska mycken talang den oinskränkta
egoismens lära, och samma syftning framträder mer
eller mindre i hans Dialogues parisiens (1888),
Sensations de Paris (s. å.), Un homme libre (1889)
m. fl. arbeten, på grund af hvilka han hölls för de
s. k. »dekadenternas» chef. I politiskt afseende
anhängare af general Boulanger, förde B. 1889 i
denna egenskap en långvarig valkampanj i Nancy med
den utgång, att han der invaldes i deputeradekammaren.
Barrett, Elizabeth. Se Browning 1.
Barrett, Lawrence, amerikansk skådespelare, f. 1838
i Paterson, New Jersey, har alltifrån sitt sextonde
år med växande framgång uppträdt på skådebanan,
deltog 1861 i inbördeskriget såsom infanteriofficer
och företog 1864 sin första »stjern»-turné i
Amerika. Vänskapsförhållande till de utmärkte
skådespelarna Edwin Booth och Edwin Forrest
inverkade gynsamt på B:s utveckling. 1867–70 var
han teaterföreståndare i San Francisco. I England
har han sedan 1867 flere gånger gifvit gästspel
och skördat framgångar i sina favoritroller, till
hvilka höra Shaksperes Othello (der B:s prestation
är af särdeles mäktig verkan), Cassius, King Lear,
Shylock och Hamlet.
Barrias. 1. Félix Joseph B., fransk målare,
f. 1822 i Paris, blef 1836 Cogniets lärjunge och
erhöll 1844 romerska priset för ett täflingsarbete,
Cincinnatus mottager romerska senatens sändebud. Under
sina studier i Rom utvecklade han det anlag för
storstilade ämnen, som sedermera utmärkte honom,
ehuru icke alltid de valda ämnena gingo klart fram
ur kompositionen. Af sådan art är Innevånarna på ön
Caprea fördrifna af Tiberius (1850, i Luxembourg),
Michelangelo i Sixtinska kapellet (1857),
Franska truppernas landstigning på Krim (1859,
Versailles museum), Sammansvärjning i Venezia röjd
af en kurtisan (1861), Camille Desmoulins i Palais
Royal (1888), utställd på verldsutställningen 1889
m. fl. Dessutom har han lemnat monumentala arbeten,
såsom i Museum i Amiens, S. Ludvigs kapell i S:t
Eustache i Paris, i Operan i Paris en takmålning,
Harmonien, samt väggmålningar, den dramatiska,
erotiska och landtliga musiken. — 2. Ernest Louis B.,
fransk bildhuggare, den föregåendes broder, f. 1841 i
Paris, hade till lärare Cavelier och Jouftroy. Efter
att hafva utställt och vunnit bifall för en staty,
Våren, erhöll han 1865 romerska priset och vistades
för sin utbildning såsom stipendiat i Rom. Han
utförde 1870 en marmorstod, Spinnerska från Megara
(nu i Luxembourgs museum), derpå 1872 Spartacus’
ed, marmorgrupp i Tuileries-trädgården, 1873 en
grafvård till Lima i Perú, bestående af fem figurer,
bland hvilka Religionen och Kristliga kärleken äro de
förnämsta, 1878 Adam och Eva begrafva Abel m. fl. samt
äfven smärre konstverk, såsom en bronsgrupp af Fortuna
med Amor (1872) och flere porträttbyster. 1884 valdes
han till ledamot af konstakademien.
Barrie [-ri], James Matthew, skotsk novellist, f. 1860
i Kirriemuir, grefskapet Forfar, blef filos. doktor
vid Edinburghs universitet 1882 och gjorde sig känd
såsom utmärkt skildrare af skotska allmogens lif,
först genom bidrag i tidskriften »British weekly»,
derefter i tidningen »St. James’s gazette» m. fl. Hans
första bok, Better dead (1887), utgjorde en satir
på Londonlifvet. Sin egen ton träffade B. bättre i
Auld Licht idylls (1888), som efterföljdes af When
a man’s single (s. å.), A window in Thrums (1889),
My lady Nicotine (1890), The little minister (1891)
m. fl. Hans lustspel Walker, London (1892) befanns
vara mycket roande. Äfven pjeserna Jane Annie (1893,
skrifven tills. med Conan Doyle) och The professors
love story (1894) gingo öfver scenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
