Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger / 517-518 (1896) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bakteriologi ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

limlösningar, som stelnat. De senare äro vanligen

Fig. 9.

tillsatta med nyss omtalade, för bakteriernas näring
gagneliga ämnen. I stället för lim
användes agar-agar, en
gelébildande alg från Indien, eller koaguleradt
blodserum. Alla dessa ämnen böra, innan de till
odlingen användas, vara steriliserade, d. v. s. hafva
blifvit gjorda bakteriefria, hvilket vanligen sker
medelst kokvärme; i annat fall utvecklas i dessa
ämnen jämte de bakterier man vill studera äfven de,
som förut i dessa ämnen förefunnos. De flytande
och fasta näringsämnena hafva olika
egenskaper och fördelar. De flytande erbjuda bakterierna
lefnadsvilkor, hvilka mest öfverensstämma med
dem, som de i verkligheten förefinna, och äro
lämpligast vid studiet af bakteriernas kemiska
omsättningar af näringvätskorna. De fasta tillåta
deremot att urskilja de olika baktoriearterna från
hvarandra, hvilket endast undantagsvis kan ske genom
bakteriernas odling i våtskor. Vid bakterieodlingen
tillgår på olika sätt. De fasta näringssubstraten
använder man dels så, att man å dem utsår af det
bakteriehaltiga material, hvars bakterier man vill
odla, dels gar mall så till väga,

Fig. 10–11.

att odlingsmaterialet genom värme göres flytande,
derefter försättes med den baktenehaltiga massan,
som i näringsämnet fördelas så jämnt som möjligt
genom skakning, och slutligen alltsammans utslås på
glasskifvor, å hvilka det får stelna. Utsåningen

Fig. 12–13.

af bakterier kan företagas på flere sätt;
vanligast äro de s. k. instickskulturerna (se
fig. 10–13). Bakterierna visa då, hvar efter sin
art, olika utveckling i näringsämnet; de föröka
sig till kolonier, små fläckar, en eller flere
mm. i diameter, bestående af bakterier, hvilka visa
olika form, färg, utvecklingshastighet, förhållande
till temperaturgrader och till näringssubstratet,
alltefter de olika arter, af hvilka kolonierna äro
bildade. Somliga fluidisera

Fig. 14.

gelatinen, andra utveckla gasblåsor i densamma,
andra åter låta den förblifva fast. Derigenom
hafva värdefulla kunskaper erhållits till
åstadkommandet af en differentialdiagnos af de
olika bakteriearterna. Instickskulturerna användas
hufvudsakligen, då man vill odla en bakterie,
som ej är blandad med andra; skifkulturerna (se
fig. 14) åter använder man för att åstadkomma
s. k. renkulturer. Afsigten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>