Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arseniter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erfordras för att göra fortifikationsofficerarna
användbara i ingeniörvapnets samtliga olika
tjenstegrenar. Genomgåendet af allmänna
artillerikursen samt af allmänna och högre
fortifikationskurserna är obligatoriskt för
de respektive vapenslagens underlöjtnanter
i och för befordran till löjtnant. Högskolans
ständiga personal utgöres af 1 chef, 1 adjutant,
11 lärare, 3–4 repetitörer, 1 redogörare och 2
vaktmästare. Kurserna börja under senare delen af
hvarje jämnt år och afslutas under förra delen
af derpå följande jämna år. Skolans stat utgör
36,866,50 kr. H. J–dt.
*Artilleristaben består numera af en chef och 8
artilleristabsofficerare. Derjämte äro officerare
kommenderade att tjenstgöra vid staben, utan att
tillhöra den såsom stabsofficerare. H. W. W.
Artilleritidskrift utgifves i Stockholm sedan 1872
och innehåller dels originaluppsatser om artilleriets
användning och utveckling inom och utom Sverige,
dels redogörelser för inom landet anställda
försök, afgifna komitébetänkanden och utkomna
förordningar m. m. rörande artillerivapnet, utdrag
ur ämbetsskrifvelser samt dessutom öfversättningar
från utländska tidskrifter och böcker. Syftemålet
med publikationen var att främja kunskapen om
artilleristiska ämnen och bereda ett allt större
antal af de vapnet tillhörande officerarna
tillfälle att genom eget arbete bidraga till
stegrande af intresset för yrket. Första året utkom
tidskriften med 2 häften, och årg. 1873 utgjordes af 4
qvartalshäften om sammanlagdt 20 ark i oktavformat,
men från och med 1874 utvidgades omfånget till
6 häften årligen om tillsammans 28 ark, hvilken
anordning alltsedan har bibehållits. De förste
redaktörerna voro dåv. kaptenerna H. Wennerholm och
frih. Hj. Palmstierna samt löjtnanten D. Weber, den
sistnämnde som ansvarig utgifvare. Fr. o. m. 1880
ersattes majoren Wennerholm af kaptenen
H. v. Stockenström. 1883 afgingo ur redaktionen
äfven öfversten frih. Palmstierna och majoren Weber,
i hvilkas ställe kapten G. Geijer (ansvarig utgifvare)
och löjtnant J. de Laval inträdde. 1891 efterträddes
öfverste v. Stockenström som redaktör af kaptenen
O. Virgin, och kapten de Laval öfvertog ansvaret
som utgifvare. I början af 1892 afgingo Virgin
och de Laval, hvarvid kaptenerna S. Wennerberg
och A. Stendahl (som ansvarig utgifvare) blefvo
medredaktörer till Geijer. 1893 afgick Stendahl och
ersattes af kaptenen frih. H. Fleming, och Wennerberg
blef ansvarig utgifvare.
Artiodactyla, zool., partåiga hofdjur. Se Ungulata.
*Artisternas och literatörernas pensionsförening. För
inträde i föreningen fordras att vara svensk undersåte
samt att hafva offentligen uppträdt såsom artist eller
literatör. Ledamöter antagas af ordinarie bolagsstämma
efter förslag af styrelsen. Den stadgade årsafgiften
kan erläggas äfven på en gång. Föreningens kassa
utgjorde i Jan. 1895 218,675 kr. Pensionernas antal
är f. n. 34; dessutom uppbära 3 personer i lifräntor
tillhopa 1,370 kr. Bestämmelsen att medlem är vid
vite förpligtad att deltaga i de »prestationer»,
som anordnas »till föreningens bästa», tillämpas
icke vidare.
Artistisk eganderätt är den en bildande konstnär
tillerkända rätten att med andras uteslutande,
delvis eller i deras helhet, efterbilda
(reproducera) eller låta efterbilda af honom
utförda konstverk. Till grund för detta erkännande
ligger hänsyn till konstnärens anspråk på såväl
att odeladt få skörda de ekonomiska frukterna
af sitt arbete som att efterbildningen eger rum
i en hans konstnärsrykte värdig gestalt. Den
artistiska eganderätten är liksom den literära
en tämligen modern rättsbildning och fick liksom
denna sitt första uttryck i privilegier åt enskilda
konstidkare. Så tilldelade t. ex. kejsar Karl V år
1550 Hans Zeitblum i Nürnberg privilegium att ensam
för all framtid efterbilda ett af honom frambragt
kopparstick. Albrecht Dürer hade 1511 af Maximilian
I fått privilegium på reproduktion af sina gravyrer;
hans enka stämde en efterbildare af ett af hans
kopparstick, och henne tillerkändes genom förlikning
skadestånd. Den äldsta lagstiftningen i ämnet gafs
i Frankrike 1702, i England 1735, i Nord-Amerikas
Förenta stater 1790 och i Belgien 1795. Holland
och Kina sakna ännu dylika lagar; Turkiet och Japan
qvarstå på privilegie-ståndpunkten. Nu gällande lagar
härröra i allmänhet från 1870- och 1880-talen, den
danska från 1864, den svenska från 1867 (med tillägg
i k. förordn. af d. 10 Aug. 1877), den finska från
1880 och den norska från 1893.
I Sverige liksom i Danmark och Finland må ingen
till försäljning eftergöra originala konstverk
i konstnärens lifstid utan hans samtycke, för så
vidt efterbildningen tillhör samma konstart som
originalet. I Norge, Tyskland, Österrike, Ungern,
Frankrike, Italien och Förenta staterna är (under
samma tid eller den annorlunda stadgade skyddstiden,
som nedan omtalas) offentliggörande i hvad ändamål
som hälst utan konstnärens samtycke otillåtet;
i Schweiz, England och Belgien redan sjelfva
mångfaldigandet. Har ett konstverk uppstått genom
flere personers samarbete, fordras i Norge allas
samtycke för efterbildningen. Med konstverk
likställas, åtminstone i flere afseenden,
fotografier i de flesta stater; Sverige och
Österrike utgöra undantag, i Frankrike är praxis
vacklande. Byggnadsritningar äro i allmänhet (dock
ej i Ryssland) skyddade, i Sverige såsom »skrift»;
äfven sjelfva byggnaderna i Frankrike. Efterbildning
i annan konstart eller konstform är förbjuden i Norge,
Ungern, Frankrike, Belgien och Italien, men tillåten i
Sverige, äfvensom i Danmark. Reproduktion af teckning
eller målning i plastisk form och tvärtom är tillåten
i Finland, Tyskland och Österrike samt i Schweiz (af
på eller vid gator och offentliga platser befintliga
konstverk). Den förbjudna efterbildningen blir icke
loflig derigenom att den utföres i annan storlek än
originalets, eller att dertill användas materialier af
annat slag eller att i densamma vidtagas oväsentliga
förändringar, tillägg eller uteslutningar, så länge
den dock till innehåll och framställning bibehåller
egenskapen af kopia.
Deremot har hvarje konstnär under sin lifstid eller
under skyddstiden rätt att med andras uteslutande
låta efterbildningar af sina arbeten, delvis eller i
deras helhet, återgifvas på mekanisk väg (dit äfven
enligt k. förordn. af d. 10 Aug. 1877 återgifvande
genom tryck hör) eller genom foto- eller afgjutning
eller annat dylikt sätt. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
